Lena Matson, 70, fortsätter att inspirera i cykelsadeln

Hej Lena, hur kommer det sig att du fastnade för mountainbike?
– 1990 fyllde sonen sju och vi köpte en mountainbike till honom. Min man testade först och blev eld och lågor, och så övertalade han mig. Jag kände direkt: ”Det här är min grej”. Jag blev helt biten.

Vad är det som gör mountainbike så roligt?
– Det finns en aura av att mountainbike bara är för hårdingar – och visst är det lite trixigt. Du måste gilla att det är lite svårt. Men det är vansinnigt roligt! Det kittlar i magen, man far fram, ramlar ibland… Det är som att bli barn på nytt.

Vilken betydelse har sporten haft för dig?
– Mountainbike har varit en stor del av mitt liv. Jag har gått två ledarutbildningar inom Friluftsfrämjandet och när barnen blev större hade jag mer tid och kände att jag behövde fler cykelkompisar. Men jag var ju inte intresserad av att tävla utan ville cykla på mina villkor. Så då startade jag en klubb inom Friluftsfrämjandet, och vi har kört i 25 säsonger nu.

Vad är det som gör det så speciellt att cykla i grupp?
– Tryggheten. Om något händer finns andra där. Och att man peppar varandra! ”Kan du, så kan jag.” Jag har fått så mycket fin feedback som ledare. Nu när jag fått lite krämpor cyklar jag inte lika mycket, men jag är kvar som mentor och rådgivare.

Vad vill du förmedla till nya eller osäkra cyklister?
– Ett av mina missions är att man aldrig ska behöva bli rädd. Säger någon ”jag kan inte ta den där stenen” – då tränar vi på en mindre. Jag tjatar inte och jag pushar inte. Backar man lite och lyckas så känner man: ”Yes, jag fixar det här!”. Och så klarar man mer.

Vilket råd skulle du ge till någon som vill testa mountainbike för första gången?
– Hyr eller låna en cykel och testa innan du investerar. Prova själv eller med en kompis på ett lätt elljusspår eller en liten stig. Känn efter hur det skuttar och far – det är ju det som är kul! Kondisen behöver du ha med dig, men tekniken lär vi dig snabbt.