Sök på webbplatsen

Hitta lokalavdelning

Som medlem får du

  • Tillgång till Sveriges bredaste utbud av guidade friluftsaktiviteter
  • Stödjer vårt arbete med hela Sveriges friluftsliv, och mycket mer...
Bli medlem

Logga in

Våra ledare berättar

Läs några av Friluftsfrämjandet Malmös ledares berättelser.

Roberto, ledare vildmarksäventyr⁠

Precis bakom mitt hem fanns en mindre kuperad terräng, med en liten skog. Där spenderade jag oändliga timmar med mina kompisar som barn. Vi byggde kojor, cyklade, lekte pirater, åt björnbär direkt från busken, följde efter ödlor, fjärilar och nyckelpigor. Ja, helt enkelt röjde runt där hela dagarna. Den känslan av frihet och äventyr fyllde mig då liksom nu och jag letar alltid efter den känslan när jag ute. Jag tror min kärlek för friluftsliv kommer från barndomen, och kanske är det i slutändan det som jag vill ge till barnen i min grupp. När jag började som ledare hade jag inte riktigt några funderingar på att göra någon skillnad i ett större perspektiv. Jag ville bara dela med mig min syn på naturen och friluftsliv till andra. Att vara ledare och tillhöra Friluftsfrämjandet har varit ett sätt för mig att integrera mig i svenska samhället. Men jag inser att genom ledarskapet vill och kan jag visa de barn och vuxna jag träffar att friluftsliv behöver inte vara så komplicerat egentligen. Att det är i naturen som hjärna och själ mår som bäst. Där vi kan höra naturens ljud, känna lukten av skogen, havet eller vinden på kinderna. Det så enkelt. Alla kan njuta av friluftsliv oavsett bakgrund eller ekonomiska status. Jag tror att genom att ge barnen värme och ett starkt band till varandra kommer de i sin tur sprida den värmen vidare, och vi kan inspirera och hjälpa fler att hitta ut i naturen tillsammans.⁠

Catherine, ledare vandring

Att fokusera på naturens mönster gör att stressnivån kan sänkas med 60 %, visste du det? Om vi ser på solstrålarna, känner dofterna eller smakar på ramslöken som kommer upp ur jorden, så stillas sinnet. Att naturen får oss att må bra är inte bara en känsla, forskningen tyder också på det. Det är det mina mindful-vandringar handlar om. Någon beskrev för mig hur tyst det blev i huvudet efteråt. Du kommer dit med hjärnan full av möten och problem att lösa. Då hjälper det inte att be tankarna sluta – du behöver ersätta dem. Det har ingen betydelse om det är känslan i fötterna eller hur omgivningen ser ut, bara att det är här och nu. Vi människor är så vana vid att prata med varandra. Ibland är det skönt att bara få gå i tystnad, men ändå i gemenskap. Uppleva samma saker, men släppa nyfikenheten på andra, behovet att svara på frågor och presentera sig själv på ett bra sätt. Jag äger ingen bil, utan cyklar till och från jobbet. Då väljer jag aktivt den väg som inte är mellan hus, utan istället under körsbärsträden. Nu är det är bara några veckor kvar tills de blommar. Då blir jag som ett litet barn, kliver av cykeln om så bara för en minut. Tittar på grenarnas mönster som alltid delar sig på ett visst sätt. Påminner mig själv om att stanna upp. Litar på forskningen.⁠

Anna, ledare vildmarksliv

–Våra strövarbarn, ca 7–8 år gamla, skulle lära sig att laga mat ute på egen hand. Vi ledare förberedde oss noga inför första träffen och fixade laminerade recept med instruktioner anpassade för stormkök. Och vad hände? Jo, i slutet på terminen briljerade gruppen! Barnen levererade mat till 14 personer på 3 stormkök och en öppen eld. Det gjorde mig stolt ut i fingertopparna. Det är så fint att kunna visa för barnen att i naturen upptäcker och utvecklas vi tillsammans – oavsett ålder och förutsättningar. För barn behöver den frihet som naturen ger. Frihet både i rörelse och tanke, oavsett etnicitet, familjesituation eller funktionsvariation. När jag visar barnen att vi kör på oavsett vad – att friluftslivet verkligen är för alla – då känner jag det. Kvittot på att det jag gör är rätt.

Dollie, ledare Skogsmulle och skogens värld

När jag var liten hade vi himlen som tak hela dagarna. Tills natten kom och vi gick in. Jag är uppvuxen mellan de gröna kullarna och vi har levt av det vi själva odlat. Alla leksaker jag någonsin behövt fanns i naturen. Så för mig hör natur och barn ihop, och kärleken till den har jag alltid haft. Jag flyttade från Nepal för femton år sedan, för jag hade hittat kärleken. I Sverige kände jag mig först isolerad, allt i vardagen var inomhus. Jag jobbade inomhus, vardagssysslorna var inomhus. Antingen har man en trädgård eller så måste man på utflykt. Men tillslut blev jag påmind om vem jag är – jag är en person som är ute! Vi bodde nära havet, och jag började gå ut för att filtrera tankarna några eftermiddagar i veckan – jag vandrade, paddlade och cyklade med barnen. Men jag ville göra mer, inte bara för mig själv och mina barn, utan för andra också. Jag kom i kontakt med Friluftsfrämjandet genom en vän och blev ledare. Genom mitt ledarskap ville jag möta barn och vuxna där de är, och inkludera dem som inte vet hur. När vi är ute vill jag att de ska känna hur de inte är någon skillnad mellan oss. Jag är ledare, de är deltagare, men vi är också kompisar och tillsammans har vi en trygg gemenskap. Vi hjälps åt – att komma över, komma vidare, komma längre fram. Allt ska annars ofta vara så exakt och perfekt. Men jag vill att nyfikenhet ska få leda, och då behövs lite mod. Tillslut måste de ju bara få testa, annars blir det inget äventyr!

Åsa, kursledare vildmarksäventyr

Varje liten stund som varje ledare lägger på att visa människor ut, blir massor i det stora hela. Miljontals timmar i naturen. Genom att jag är kursledare får jag äran att träffa många av de ledare som sedan bygger Friluftsfrämjandets framtid. Ledare som vågar och vill följa med både i samhällets och föreningens utveckling. Jag har varit ledare i Friluftsfrämjandet över 30 år nu och utvecklas själv hela tiden i mitt ledarskap. Nya kontakter med nya ledare, ny inspiration och ny verksamhet gör att det aldrig stannar av. Och alla fina vänner jag fått, speciellt från min ungdom som Tvm:are, vi hänger ihop i vått och torrt ännu och umgås både i och utanför naturen. Att knyta så starka band med varandra och veta att det har sitt ursprung i Friluftsfrämjandet är fint. Massor av tid i naturen, möjliggjort av massor av ledare.⁠

Ingrid, kursledare Skogsmulle och skogens värld

Alla som jag utbildar är ju där för att de vill förmedla något bra till våra barn! Något som gör att barnen kan få naturen som gåva i livet och bli ambassadörer för en bättre värld. Det är så härligt att se. De är så sugna att lära sig något nytt och få nya redskap för att bli bra ledare. Jag har faktiskt varit kursledare för Skogsmulle och skogens värld ända sedan 1988 då jag gick min första utbildning i Abisko. Jag gick min andra i Ljungskile 2001. Att vara en av dem som utbildar nya ledare är något jag aldrig vill sluta med. Det ger mig för mycket tillbaka. Och tänk, som pensionär får jag dessutom fortsätta att agera Skogsmulle i grupperna ibland och möta barnen där ute i skogarna.

Pernilla, ledare vildmarksäventyr⁠

Några var bara två år gamla när de började i gruppen. Och nu är vi här, vid en milstolpe. De är snart fjorton år nu och nyligen gick de på sin första längre vandring med packning, övernattning och i förhållandevis tuff terräng. Vi fick vi jobba hårt med motivationen då – hålla ihop och hålla ut. Men när vi kom fram lyste de av stolthet, och i samma stund hade de växt. I sig själva och tillsammans. Det var så fint att se. I sommar gör vi en fjälltur och till hösten väntar TVM-invigningen. Det innebär att vi ledare måste ta ett steg tillbaka, och hitta en ny roll. Men resan vi har gjort tillsammans kommer jag alltid att minnas med enorm glädje. Och om jag fick önska dem något, så är det att de alltid, genom hela livet, bär med sig gratisbiljetten till naturen.⁠

Cecilia, ledare vildmarksäventyr⁠

Vi satt alldeles stilla i skymningen och såg hur fladdermössen flög omkring längst med vattnet. Vi skulle övernatta där vid sjön med Lufsargruppen, och aldrig tidigare hade barnen sett så många fladdermöss! Helt tysta såg vi på när fladdermössen fångade små insekter, och vi insåg allihopa att vi var med om en väldigt speciell upplevelse. Både jag och barnen var överens om att magiska tillfällen som det här, det vill vi gärna få uppleva tillsammans igen.⁠

Peter, ledare vildmarksäventyr

Ibland, gärna en tidig morgon, kommer jag tidigare till träffen. Tar mig tid och ro att helt ensam tända brasan och sedan vänta in alla barn och föräldrar. Den känslan att få ta emot deras glada miner när de droppar in är så härlig. Jag vill att de ska förknippa friluftsliv med enkelhet och glädje. Att det inte behöver vara så ambitiöst – huvudsaken är att de tar sig ut och har kul. Själv minns jag definitivt de enkla stunderna bäst. Minnet från att ha sovit under bar himmel på stranden i Rörum tillsammans med min son och hans mormor. De gånger jag joggat upp på toppen av Kortelshuvud på Österlen och vet att jag ska vidare till Stenshuvud och därefter ett morgondopp. Eller att sitta i en eka på Knotorpasjön i mina hemtrakter i Småland och titta på ett guppande flöte tillsammans med mina barn. De är för alla de enkla minnena jag vill visa fler naturen. Förmedla en respekt för djur och natur, där vi alla känner ett ansvar för att bevara naturen orörd och oförstörd, så att vi kan fortsätta njuta av den. ⁠

Katta, ledare vildmarksäventyr⁠

Naturen bryr sig inte om vem du är eller hur du ser ut. Den välkomnar alla. Blåser vind i ditt hår, låter löven prassla under dina fötter. Alla barn ska kunna och får vara med. Att vi skapar de lösningar som krävs och hjälper barnen ut är så viktigt. Ger dem en grupp att kalla sin. Chansen att lära sig att tälja med vänner. Äta en grillad korv över lägerelden. Känna pirret i kroppen när vi ropar ”Hej kollikok!” och spanar lyssnandes in i skogen för att se om vi kan se eller höra Skogsmulle. ⁠⠀ Varje gång jag tar på mig mina blå ledarkläder känner jag mig extra stolt. Jag har fått vara med när barnet, som varit så nervös för att sova ute, ber om fler utenätter. Se stoltheten i pojken som kämpande lyckades bränna in hela vår gruppsång på sin hajkbricka. Eller när min egen son visar tio tummar upp efter första tältnatten, trots att det ösregnat och stormat hela kvällen och natten. Jag har så många fina barn att tacka för så många minnen. Min viktigaste uppgift är att alla alltid känner sig välkomna med oss ut.⁠

Kajsa, ledare Skogsmulle och skogens värld

Vår stuga ligger precis vid Stenshuvuds nationalpark, och där märks det så tydligt hur föränderlig naturen är. Ena dagen går vi längs en stor strand – nästa dag finns det knappt någon strand alls, utan vi får klättra mellan trädstammarna för att ta oss fram. Där bygger vi sandslott precis lika bra i mars som i juli, och stort som smått blir ett äventyr. Att få följa årstiderna, som alla är så vackra, i en sådan underbar miljö som där, det är fantastiskt. Och i min familj har vi faktiskt som mål att besöka alla Sveriges nationalparker. För varje unik natur vi besöker får jag inspiration att lära mig ännu mer om naturen. Kunskap som jag sen tar med mig till min egen grupp, där det är just den känslan jag vill dela med mig av – hur mysigt det är att vara i naturen tillsammans, oavsett årstid. Eller väder för den delen. När det regnar myser vi i samlingen under en smattrande presenning. När löven faller hoppar vi tjutandes i högarna. När grodyngel dyker upp om våren stövlar vi på och ger oss ut på upptäcktsfärd. Den ständigt föränderliga naturen upptäcker vi tillsammans, har spännande äventyr i och lär oss massor.⁠

Torbjörn, kursledare kanadendare⁠

Han hade "minsann paddlat i 20 år och var bara med på kursen för att det var ett krav för att få använda lokalavdelningens kanoter". Kroppsspråket, med armarna i kors och en aggressiv framtoning, signalerade problem. Jag höll kurs för blivande kanadensarledare och vi hade bara kommit till presentationsrundan. Istället för att bemöta eller ifrågasätta deltagarens kunskaper så beskrev jag upplägget för kursen – om man känner att man behärskar tekniken, fokusera då istället på hur man förmedlar paddeltekniken till sina deltagare. Vidare hade vi lagt upp kursen som om alla är nybörjare och så får man se det man redan kan som repetition eller bekräftelse. Vid kursutvärderingen säger deltagaren, inför alla, att det var den bästa kurs han gått och att han lärt sig saker som han inte hade en aning om. Då kände jag att jag lyckats som ledare. En fantastisk känsla!

Karolina, kursledare⁠ Ung ledarutbildning⁠

Det är lika roligt och fantastiskt varje gång vi planerar, genomför och avslutar en ledarutbildning. Tänk så mycket bra och fina äventyr alla, både nya och gamla ledare då kan genomföra i sin närmiljö. Många människor som kommer ut i naturen och får njuta. Det blir liksom ringar på vattnet – en insats av mig som kursledare leder till så mycket mer i slutändan. De tre kommande åren vill jag fokusera på att bli bättre på att möta nya målgrupper. De som inte är så vana vid friluftsliv – de som inte vet om de vill vara med på en låglandsvandring, mountainbiketur eller prova på att paddla i stadens kanaler. Jag vill att vi ska vara mer välkomnande till alla nybörjare.⁠

Katarina, ledare Skogsmulle och skogens värld⁠⁠

Du behöver inte ha bil för att ta dig dit. Du behöver inte ha bra ekonomi för att vara med. Du kan bara vara den du är. Vara med ändå. Jag vill kunna se i barnens ögon och se där att jag gör skillnad. Se deras leenden och glädje när de lär sig något nytt. Stort som smått. Jag vill att alla verkligen känner att de får vara med. Att det är så självklart att de aldrig ägnar det den minsta tanke.