Sök på webbplatsen

Hitta lokalavdelning

Som medlem får du

  • Tillgång till Sveriges bredaste utbud av guidade friluftsaktiviteter
  • Stödjer vårt arbete med hela Sveriges friluftsliv, och mycket mer...
Bli medlem

Logga in

Kajakteknik och vågor

Studiefrämjandet och Friluftsfrämjandet har genomfört en utbildning i kajakteknik

Onsdagen den 12 september genomfördes en kajkautbildning i samarbete med Studiefrämjandet med tre deltagare, via en tur i stundtals hårda vindar från Skuten ner till Glan, totalt ca 17 km, med en liten kort tur runt de närmaste öarna vid Sjöfallet för att känna på Glans vågor. Sjösättning gjordes kl 10.00 vid ångbåtsbryggan.

Momenten som genomgicks var olika sätt att paddla för framdrift och styrning. Totalt testades 4 tekniker för framdrift och 5 för styrning, samt även en liten principiell genomgång av kajakteknik. Här följer en toeretisk genomgång av dessa tekniker men en del av dem kräver mycket övning för att komma till sin fulla rätt.

Framdrift

Normalt skall paddeltaget start långt fram och upphöra när paddeln passerar kroppen eller strax efter, eftersom om man håller kvar kraften minskar verkningsgraden snabbt genom att paddeln börjar lyfta allt mer vatten och pressar ner kajaken. (När man sätter i paddeln är verkningsgraden också lägre eftersom man då har en viss lyftande kraft ända tills paddeln kommit i lodrät position. Det är dock möjligen lite effektivare eftersom lyftning minskar kajakens deplacement och vattenmotstånd).

Nedan följer en teoretisk uppdelning av de olika paddeltagen/muskelgrupperna som man kan använda. Det normala är naturligtvis att man alltid utför en kombination av dessa, men genom att vara medveten om dem kan man variera sin paddling så att den blir så lite tröttande som möjligt. Man kan även stötta med benen för att få större styrka, men detta gick vi inte igenom denna dag.

  1. Armdrag
    Man drar med biceps. Liten muskelgrupp men ger padeltag hög verkningsgrad, som förbrukar lite energi kropplisgt sett, men blir fort trött och överbelastad. Lämpligt för långsam paddling som ger mycket resurser över för att se sig omkring och njuta av natur och eventuellt sällskap. Vill man renodla det använder man den andra (övre) handen som årtull och håller den still.
  2. Armtryck
    Man stäcker över armen och trycker kajaken frammåt med triceps. Liten muskelgrupp med hög verkningsgrad som förbrukar lite energi men blir fort trött. Kombineras naturligt (alltid) med armdraget till lite större styrka och uthållighet. Vid tryckningen kan man gärna passa på att sträcka på fingrarna varvid man kan minska eventuella tendenser till kramp/överbelastning i händerna. Även här kan man renodla och hålla den nedre handen still som en årtull.
  3. Kroppstag
    Luta kroppen frammåt vid isättningen av paddeln och rätta upp kropen genom att gunga kajaken frammåt. Ger stor kraft genom att engagera stora muskelgrupper i bålen. Risk för låg verkningsgrad och tröttande paddling, om man utför ineffektiva bockningar istället för effektiva förflyttningar av kajaken fram till paddeln som man sätter i så långt fram som möjligt. Denna teknik ger möjlighet att avlasta armmusklerna genom att minska armarnas drag respektive sträckning - paddla med minimal rörelse i armbågsleden. 
  4. Kroppsvridning
    Istället för att gunga kajaken framåt med kroppen kan man istället vrida kroppen i midjan. Även då använder man stora muskelgrupper i bålen som har stor styrka och man får även lättare en hög verkningsgrad, eftersom kraften naturligt överförs till paddeln och det är inte lika lätt att slarva bort kraft som vid kroppstag. Kroppsvridningen ger också stora möjligheter att spara på armmusklernas arbete genom att hålla mer fix krökning av armarna under paddeltaget. Statisk belastning ger mindre energiåtgång än dynamisk.

Styrning

Styrning är både att bibehålla en kurs när vind och vågor tenderar att vrida kajaken, som att ändra riktningen. Generellt gäller att kajaken skall alltid vara lastad så att tyndpunkten är precis i mitten, då ger vind och vågor minst påverkan på riktningen. Man kan då behöva ta hänsyn till om man last på däcket eller ett icke nedfällt roder som kan öka vindfånget. Med följande tekniker kan man stärka roderverkan om man har ett sådant, och i måttliga vindar kan man utan vindar klara sig utan roder (kanske mest för kul att och möjligen lite lägre vattenmotstånd), men detta är överlägset för styrning i hårda vindar och höga vågor.

  1. Rundtag
    Det naturliga sättet att styra kajaken genom att sätta i paddeln långt fram, låta den svepa uttåt från kajaken, så långt man når med bibehållen kraft och balans, och fullfölja taget så att man även pressar in paddeln mot kajaken bakom sig. När man tar taget på motsatta sida låter man istället paddeln svepa så nära kajaken som möjligt. Rundtaget har dålig verkningsgrad för framdrift men ger hög stryningsverkan initialt och i slutet av taget.
  2. Rodertag
    Med detta tag låter man paddeln vara kvar i vattnet samtidigt som man vinklar den som ett roder och håller den så långt bakom sig som möjligt. I denna postion kan man styra kajaken åt bägge hållen genom att vrida paddeln inåt mot kajaken eller utåt från den. 
  3. Akterlig styrknuff
    Detta är en svårare teknik för att styra, som kräver en del träning, men genom att vid upptaget av paddeln vrida bladet vertikalt i vattnet som vid roder tag, och under upptaget lägga en kraft utåt på paddeln kan man med i stort sett bibehållen rytm, svänga eller kompensera vindvridning.
  4. Förlig styrknuff
    Detta är samma teknik som den akterliga styrknuffen men tillämpad när man sätter ned paddeln. Istället för att sätt ned bladet vinkelrätt mot kajaken, för att få så stor yta som möjligt i färdriktningen, sätter man ned bladet parallellt med kajaken och trycker bladet utåt med en kort knuff innan man vrider bladet rätt och genomför paddeltaget normalt.
  5. Kantning
    Kantning innebär att man vrider kajaken längs sin längdriktning genom att med knät lyfta ena sidan, utan att luta kroppen. Därmed ökar vattenlinjen på den sida som sänks och kortas på den sida som höjs och likt en flygplansvinge vrids kajaken åt det håll som man lyfter knät, förutsatt att den har fart. Det är naturligvis viktigt att inte luta kroppen eftersom det minskar marginalerna mot att välta. Men sitter man rakt är minskningen i stort sett försumbar. Styrverkan är ganska svag om man bara kantar utan att paddla, men blir väldigt betydande om man samtidigt tar paddeltag på den sänkta sidan. Paddeltaget ger dessutom en upprättande kraft. Normalt paddlar man på bäggesidor med rundtag på sänkta sidan och vanligt tag på den andra. Kantning bör naturligtvis övas försiktigt i början och i sällskap eller invid strandkanten. Som sagt, det är kajaken som skall vridas under dig utan att du lutar åt något håll. 

Här kommer en deltagar respons från Jens:

"Tack för en trevlig paddling med givande instruktioner. En morgon som såg ut att ställa till aktiviteten med begynnande regn strax före start övergick dock i finväder med byiga vindar, hård blåst, och oberäkneliga utmanande vågor i stark motvind på hemvägen över den öppna delen av Dovern.

Bra rastställe vid Rudkullen och nere vid Doversund".

Vi fick hård paddling när vi paddlade hemmåt över Dovern på lovart sidan, med gropig sjö, men alla deltagare hade visat god balans i de inledande utbildningsmomenten och jag kan än en gång konstatera att kajakens sjövärdighet och manöverförmåga är fantastisk. 

Åke