- Meny: Sundsvall lokalavdelning Sundsvall lokalavdelning
200529-31 Sommarkänslor och en del märkligheter i Höga Kusten
Målet för årets första helgtur var Höga Kusten med start i Näske småbåtshamn med siktet att paddla till Mjältön.
Mjältön är Sveriges högsta ö med en topp på 236 meter över havet. Tvärs över ön ligger ett avlångt 600 meter brett naturreservat som i öster innefattar Baggviken, en fin naturhamn. Från Baggviken går en stig upp till öns topp där utsikten över Världsarvet Höga Kusten är magnifik.
Hela ön har legat under högsta kustlinjen och har därför kraftigt bearbetats av vågor och bränningar. Här finns kalspolade bergstoppar, blockmarker och stora klapperfält.
Åtta tappra paddlare samlades i Näske på fredag eftermiddag. Vinden var bara ett par ynka sekundmeter och solen sken som aldrig förr. Vid parkeringen försökte en av deltagarna intervjua en lokalbo kring spännande information om området. Dock visade det sig att han var från Sundsvall!
Efter en stunds packande gav vi oss iväg i kvällssolen med en svag vind i ryggen. Paddlingen till nattens lägerplats i Salsviken var bara 3,5 km och gick som en dans.
En av deltagarna hade valt att minimalisera tältandet till någonting man trär på sovsäcken och i en mörkgrön kulör som smälte in väldig bra i omgivningen. Så pass bra att mitt under natten var det någon förbipasserande som formligen snubblade över ekipaget. Märkligt!
På lördag morgon, efter en stadig frukost, gav vi oss iväg i sydlig riktning längs med Skuleskogens stränder. Vi rundade Tärnättholmarna och gick sedan i land för att inmundiga en smarrig lunch i Kälaviken.
Färden fortsatte sedan i stillsam takt ner till Önnskäret, ett par hundra meter från Mjältön, där kvällens läger etablerades. Efter en stunds vila och fikande satte vi kurs mot Baggviken för den hägrande toppbestigningen.
Vägen upp var både brant och krävande men utsikten var oerhört belönande när vi väl nådde toppen.
På paddlingen tillbaka till lägret fick vi sällskap av en nyfiken säl plus alla nyfödda fågelungar som tuffade på i lätt panik när vi kom glidandes i våra konstiga farkoster. Väl framme vid lägret var det flera modiga deltagare som kastade av sig kläderna och hoppade i det milt sagt svalkande vattnet.
Två diskreta damer sökte upp några klipphällar bakom en udde för att få lite ”privacy”. Just i det ögonblick där de stod som gud hade skapat dom och just på väg att krypa ner i vattnet dök en åskådare upp – den nyfikna sälen igen. Han ville sannolikt undersöka vad det var för besynnerliga varelser som tänkte göra honom sällskap i vattnet.
Märkligt! Om sälens upplevelse var till belåtenhet eller inte låter jag vara osagt…
Kvällen förflöt i övrigt stillsamt i ljuset och värmen från den sprakande brasan med magar stinna av diverse delikatesser. På söndagen packade vi ihop lägret och styrde norrut. Lunchen intogs på Tärnättholmarnas ljumma stenhällar.
Under lunchen fick vi sällskap av ett udda ekipage, en mindre motorbåt med en äldre farbror och en hund som strategiskt hade placerat sig i fören med två tassar på relingen. Med jämna mellanrum gav hunden ifrån sig skall varpå farbrorn plockade fram fiskespöet och kastade iväg draget. Vår slutsats var att hunden måste vara en så kallad fisksökarhund. Märkligt!
Sista biten tillbaka till bilarna gick i raketfart med en stadig medvind i ryggen som gjorde att vi formligen flög fram (nåja).
Ytterligare en fantastisk tur var till ända i Friluftsfrämjandets regi. Vi belönades med ett helt otroligt väder. Vi fick ta del av fåglarnas barnkammare med världsarvet som kuliss och i goda vänners lag.
Kan man begära något mer av livet än så?
Dela
3 goda skäl att bli medlem
Ta del av det roliga
Nyfiken på oss? Följ gärna med någon av våra 8000 ledare ut i naturen – för upplevelser, glädje och gemenskap. Varmt välkommen att bli medlem!
Bli medlem