Peter samordnar utbildningsteam låglandsvandring

… sommaren som varit…

– Efter fyra års sökande blev jag i våras antagen till Svenska turistföreningens stugledarkurs i Abisko. Sedan var jag stugvärd två veckor i Abiskojaure som är första stugan på Kungsleden efter 14-15 kilometer om man startar i Abisko. Jag uppskattar vår unika svenska fjällmiljö och fridfullheten här. Till stugorna kommer det nya människor varje dag som man ska ta hand om på alla möjliga positiva sätt. Jag har som stugvärd haft glädje av allt som jag lärt mig under åren inom Friluftsfrämjandet och som scoutledare.

När Peter talar om utevistelser får han något längtansfullt i rösten.

– Att komma bort från det urban, att komma ut i stillheten, i naturen med dess ljud och dofter, det attraherar mig bättre än det som erbjuds i stan. Fjäll, skog, sjö eller hav, det spelar ingen roll, säger han.

Redan som barn var han scout och scoutledare. I takt med att de egna barnen kom blev det också självklart att följa dem i scouternas värld. I alla fall barn ett, två och tre. Det fjärde ville inte alls bli scout. Det blev dags att ta en paus.

När det gäller jobb var Peter utlandsstationerad i ett FN-uppdrag i Sinai på 1970-talet. Sedan 1979 har han arbetat som reklamfotograf och idag är han administratör inom Svenska kyrkan i Örebro.Han beskriver sig själv som en äkta nerking. Att vistas ute i skog och mark är också ett äkta intresse.

… om att bli en friluftsfrämjare …

– Den där pausen som jag nämnde nyss, den varade ända fram till 2007. Då såg jag en annons i Nerikes allehanda på höstkanten att Friluftsfrämjandet sökte personer som ville engagera sig som skidledare. Eftersom jag älskar att åka skidor blev jag nyfiken.

Vid Lucia samma år gick Peter en alpin introduktionskurs. Snart följde steg 1, steg 2 och steg 3-utbildningarna varvat med uppdrag i hemmabacken Ånnaboda, norr om Örebro. Han axlade rollen som grenledare för det som kallades för ”vita” sektionen i Örebro lokalavdelning, det vill säga han samordnade lokalavdelningens verksamhet kopplat till vinter och snö.

– I samband med att jag var uppe på Idre Fjäll, kom jag i kontakt med Anders Ohlsson som var regionsordförande. Han funderade på något helt annat än skidor. Han förstod att jag vistats mycket i ute och bland annat varit ledare för några toppturer. Han undrade om jag ville bli kursledare inom låglandsvandring.

Sagt och gjort. Den första låglandsvandringsledarutbildningen höll Peter 2010-2011 tillsammans med kursledarkamraten Anneli Bråvind. Under 2012 påbörjade Peter parallellt valideringen för att bli fjälledare. Det tog två år och det krävdes att han kompletterade med exempelvis lavinkunskap, sjukvård och allemansrätt. Året därpå klev han också in i det nationella utbildningsteamet Fjäll.

– Det är Friluftsfrämjandets arbetssätt som attraherat mig med ett gemensamt lärande och utveckling med hjälp av feedback. Självkännedomen blir påtaglig i den här organisationen. Jag har varit egenföretagare i många år. Då får man ingen direkt feedback. Man får veta att man gjorde saker bra, men man utvecklas inte personmässigt. Men det gör man när man får sätta sig i en situation där man blir skärskådad. I våra utbildningar får man hålla övningar och sedan får man feedback från kollegor och deltagare. Det är väldigt utvecklande och det attraherar mig. Jag vill gärna utvecklas, skruva på saker och ting, fördjupa mig och förklara.

… om utbildningsteam Låglandsvandring …

Utbildningsteamet för låglandsvandring kompletterades för några år sedan med Stefan Wramner från Gotland. Under 2019 sker ytterligare påfyllning där Håkan Ericsson från Öland och Mikael Cederström från Jönköping kliver in.

– Det är väldigt roligt att det finns intresse för att växa. Både detta att fler personer vill bli låglandsvandringsledare och att vi nu hittar människor som vill ingå i kursledarteamet för låglandsvandring så att vi kan erbjuda fler utbildningar. Vi har haft deltagare som rest ända från Luleå och Boden för att vara med hos oss. Det börjar lossna och det är spännande. I grunden finns det ett växande intresse i samhället för friluftsliv och folk har förtroende för Friluftsfrämjandet. Många vill ut i naturen idag, men man har inte med sig färdigheterna alla gånger, istället känner man en trygghet i att få vara med på en ledarledd tur.

… om att bo i stan …

Peter älskar naturen men han och sambon bor i en lägenhet i stan.

– Vi bor precis bredvid Svartån som mynnar i Hjälmaren. Det är tio minuters gångväg till ett naturreservat som ansluter till Hjälmaren med mycket vadarfåglar som häckar och sångsvanar som flyger förbi eller rastar. Och vi har rådjur som betar 50 meter från vår uteplats på baksidan. Jag trivs väldigt bra och Örebro är inte en särskilt stor stad. Jag cyklar till jobbet.

Med glimten i ögat berättar Peter om att det även går att göra äventyr i staden. Som att tälta på balkongen.

– Jag hade slagit vad med en kamrat om att komma upp i 30 tältnätter och jag hade 2-3 kvar på säsongen. Jag hade dock köpt ett nytt tält och får man nya grejer så vill man ju testa dem också innan det blir skarpt läge.

… om att komma ut i friluftslivet.

– Det behöver inte vara avancerat att komma ut. Gör ett mikroäventyr. Ta med dig ett trevligt recept och gå ut en kväll, sitt ner, laga din kvällsvard ute i naturen och stanna upp. Ska man bara hänga upp upplevelserna på toppturerna eller fjällvandringarna, ja då blir det inte så många äventyr. Man måste inte vara ute flera dagar. Man måste inte sova över varje gång. Det är fridfullt och givande även i det lilla.

Fotografiet på Peter är taget av Adrian Clarke i samband med låglandsvandringsledarutbildningen i Sixtorp, maj 2019.