Till minne av Esbjörn Esse Engström

Det finns två saker som för mig stack ut med Esse.
Den första var att han alltid fanns där, som stöd, som extra resurs och som glädjespridare. Både för skidskoleeleverna och för ledarna. När det svajade rejält kring Huddinges skidskola i början av 2000-talet var det Esse som genom pepp, engagemang och stöttande hjälpte dåvarande grenledare Lotta Karle att ta verksamheten igenom krisen. I dag är skidskolan en av lokalavdelningens viktigaste verksamheter med över 1000 deltagare och närmare 80 aktiva ledare. Det är lätt att säga att Huddinge lokalavdelning inte skulle ha varit på den plats den är i dag om inte skidskolan överlevt.

Esse är en av de krafter som vi kan tacka för detta. 

Den andra saken var Esses oförtröttliga vilja att hela tiden lära sig nytt och att bibehålla den nyfikenhet som de flesta av oss förlorar i allt för unga år. För mig personligen blev detta helt uppenbart under en ledarresa till Val d´Isère för 10 år sedan. Esse hade kommit i kontakt med en amerikansk skidlärare som lärde ut en annorlunda teknik, jämfört med den som den svenska skidskolan lärde ut. Syftet med den annorlunda tekniken var att skapa en trygg och säker skidåkning i stökig terräng för nybörjare och äldre skidåkare. Esse var som besatt och ägnade hela dagarna till att träna på den annorlunda tekniken och kvällarna till att läsa på om teorierna bakom.

Jag kommer ihåg hur jag där och då tänkte: så där vill jag också vara när jag närmar mig 70 år: nyfiken och ivrig som ett barn: att ständigt vilja öppna ännu en dörr i livets ändlösa korridor.

Esse begravdes den 11 juli i Länna kyrka söder om Norrtälje. Det blev en ljus och fin ceremoni med skratt, minnen och tårar för alla närvarande, speciellt för oss tio skidlärare som närvarade. Hans närmast sörjande är Ann och sönerna Jonas och Joakim, båda skidlärare i Huddinges skidskola.

Esses motto kommer alltid att vara en del av oss alla: Mera klös med hälen lös! 

Jakob Beijer, ordförande och gammal skidlärare.