Sök på webbplatsen

Hitta lokalavdelning

Som medlem får du

  • Tillgång till Sveriges bredaste utbud av guidade friluftsaktiviteter
  • Stödjer vårt arbete med hela Sveriges friluftsliv, och mycket mer...
Bli medlem

Logga in

Hopp och studs på Vitberget

Det sägs att Skellefteås bästa parkåkning finns på Vitberget. Friluftsfrämjandet driver skidbacken mitt i stan, där man hellre peppar varann till att våga försöka än att skratta åt varandras misstag.

Av: Gunnika Isaksson-Lutteman

En blekblå bygellift tar kvällens åkare upp på toppen. Utsikten från backens höjder lägger nästan hela Skellefteås citykärna framför skidspetsarna. Stadens kvällsljus glimrar mot skogens horisont. I Vitbergsbacken samsas alla åldrar. Hit kommer de som vill hoppa och raila i parken. Det mesta av backens yta upptas av hopp i olika storlekar och svårighetsgrader. Men det finns också plats för dem som åker skidor eller snowboard för första gången. I barnbacken är det många Skellefteåbor som har tagit sina första svängar.

– Perfekt att lära dem åka skidor här, med nya rullbandet och så, säger Anna Burstedt med sina drygt tre år gamla tvillingar Sigrid och Dante som står på skidor för första gången. Numera bor Anna i Skåne men hon är uppvuxen nära Vitberget. Hon tog skidorna på axeln och gick ofta hit för att åka i ungdomsåren. Nu är hon på tillfälligt besök i sin hemstad för att hälsa på sin bror Erik och hans särbo Anette, som har följt med till backen idag.

För stora och små

En doft av mint sprider sig när familjen Burstedt packar upp fikakorgen i vindskyddet intill barnbacken. En eld värmer frusna barntår.

– Smält en After Eight i kastrullen när du värmer chokladen, succé för stora och små, tipsar Anna och ger varsin kåsa till Sigrid och Dante. Maskoten Sven Älg syns inte till just nu, men han brukar annars vara ett uppskattat inslag i barnbacken för att motivera de minsta till att åka skidor.

– Lite läskigt med snö i ögonen, säger Sigrid och tar emot den varma drycken medan Dante mest verkar tycka att skidåkning var kul. En pappa med son svischar förbi på snowracer, barnet skriker av förtjusning i fartvinden.

 

»Finns allt man behöver här och det är en lekfull park, kort backe ger många åk på en kväll eller dag. Jag brukar bara åka hit och se vilka som är här, skönt gäng som man bara åker och snackar med, alltid någon här som man kan åka med.«

 

 

På vägen upp igen stannar ekipaget till för att kolla till den sovande minstingen i pulkan bredvid barnbacken. En liten tjej med långa flätor under hjälmen får hjälp med bygelliften av Sonny Persson, som är en av de ungdomar som jobbar ikväll. Fabian Andersson som säljer liftkort och godis i serveringen är den andra. Det är Sonnys första säsong på Vitbergsbacken, men Fabian har jobbat förut. Båda åker skidor men hoppar inte så mycket.

– Det bästa är att man får vara ute, säger Sonny och vänder sig till sin chef Johanna som kommer susande på skotern nedför backen och ger honom några snabba instruktioner.

Ideella eldsjälar

Det är Friluftsfrämjandet som ser till att det blir åka av i Vitbergets pister. Johanna Nyberg är ordförande i Friluftsfrämjandet Skellefteå och det är också hon som är här nästan jämt för att se till att allt fungerar. Till sin hjälp har hon ungdomar mellan 15–19 år som sköter om liften, skiduthyrningen och serveringen. Kommunen står för underhåll och pistning men det är Friluftsfrämjandet som erbjuder skidoch snowboardskola i olika nivåer. Från den gröna för nybörjare till blå och röd för mer avancerade åkare. Svart är för dem som vill finslipa tekniken i parkens hopp.

– Hopp- och studsgruppen far kors och tvärs, skrattar Johanna när hon beskriver de olika grupperna. Drygt tio skidledare och ett par snowboardledare tar väl hand om sina elever under vintern. De flesta i skidskolan är mellan sex och fjorton år, medan snowboardgrupperna är mer blandade.

– I snowboardgrupperna samsas tjugoåringar med sexåringar, jättekul, berättar Johanna. Nytt för förra året är att de startat en nybörjargrupp för vuxna och att de haft integrationsprojekt med utlandsfödda kvinnor som lär sig åka snowboard och sedan går ledarutbildning för att hålla i snowboardkurser. Backen håller öppet dagtid under helger och alla kvällar i veckan, utom onsdagar. På skolloven brukar de ha extraöppet. Succén med att ha öppet på fredagar kommer de förmodligen fortsätta med då Johanna tycker det är bättre att ungdomarna hänger i backen än på stan och hittar på bus.

 

– Tisdags- och torsdagskvällar brukar föräldrarna lämna sina barn här när det själva går på hockeymatch i arenan intill, avslöjar Johanna och förklarar att hockey är stort här. Fördelen med Vitberget är att det är enkelt att ta sig hit, bussen stannar alldeles intill. Men det går också att promenera från stadens centrala delar. Numera kan konstsnö sprutas när den västerbottniska snön inte räcker till, men backens söderläge gör att det går fort när det väl börjar töa. Men oftast håller backen öppet från januari fram till påsk.

Med alla aktiviteter som pågår i Vitbergsbacken är det precis vad Friluftsfrämjandets ideella eldsjälar mäktar med. På våren har de Skogsmullegrupper och hade de fler ledare skulle de även köra på hösten också. Men efterfrågan är större än antal ledare för tillfället.

Höga hopp

I den stora backen har de äldre barnen börjat nosa på hoppen. Några vågar sig på railsen medan andra tittar på ungdomarna som hoppar för att samla inspiration eller mod. Femtonåringarna influeras av trettiofemåringarna som trixar i luften. Några kommer då och då, men Vitbergsbacken har också sina stammisar. En av dem är 27-åriga snowboardåkaren Niklas Lundgren.

– Finns allt man behöver här och det är en lekfull park, kort backe ger många åk på en kväll eller dag, säger Niklas och fortsätter, jag brukar bara åka hit och se vilka som är här, skönt gäng som man bara åker och snackar med, alltid någon här som man kan åka med. Just denna kväll ser hoppen lite annorlunda ut, SM-veckans trevliga stämning har precis klingat av och lämnat efter sig gigantiska hopp i mästarklass. Slopestyle och Big Air avgjordes i Vitbergsbacken och hemmaåkaren Hampus Holm tog sig till final i freeskiing.

 

»Jag har varit här i drygt tre år nu och säger varje år att det är mitt sista, men gemenskapen lockar mig tillbaka. Det känns som vi är en enda stor familj, här lyfter vi varann istället för att skratta åt någon.«

 

 

– En får vara nöjd, säger Hampus som självklart är i backen ikväll och flyger högst av alla. I hoppet längst ner står Emil Andersson och Axel Rilfors och krattar till landningen. En liten kille i pösiga brallor och spretig lugg under hjälmen åker förbi och frågar försynt om de är klara snart. Plötsligt stannar liften och Johanna svingar sig upp på skotern för att se efter vad som gått snett. Liften är snart igång igen, men det tar desto längre tid för Johanna att ta sig ner i backen. Det är många åkare som vill byta några ord med henne om ditten och datten.

Johanna har lärt känna nästan alla åkare här, hon har koll på de flesta och fungerar lite som en extramorsa åt de som behöver. När backen stänger hänger ungdomarna kvar i serveringen. Ingen vill riktigt gå hem, trots att Johanna demonstrativt dammsuger under fötterna på dem. Är de riktigt kallt ute bjuds det på varm choklad eller delas ut gratis buffar för att skydda ansiktet.

– Jag har varit här i drygt tre år nu och säger varje år att det är mitt sista, men gemenskapen lockar mig tillbaka. Det känns som vi är en enda stor familj, här lyfter vi varann istället för att skratta åt någon, det är därför man gör det här, avslutar Johanna.