Sök på webbplatsen

Hitta lokalavdelning

Som medlem får du

  • Tillgång till Sveriges bredaste utbud av guidade friluftsaktiviteter
  • Stödjer vårt arbete med hela Sveriges friluftsliv, och mycket mer...
Bli medlem

Logga in

Greger trivs i de böljande backarna

2020-01-29

En av de fem kursledarna i ledningsgruppen för Region Östs alpina utbildningsteams är Greger Bergman. Här berättar han mer om livet med skidåkning, om teamet och om utmaningar framåt. (På bilden är Greger Bergman närmast kameran, sedan kursledarkamraterna Leif Gustavsson och Mikael Carlniltz).

Alpina utbildningsteamet med 20 kursledare är Friluftsfrämjandet Region Östs största team. Intervjun med Greger Bergman sker inte långt efter säsongens upptakt i Sälen. En bra träff med snö och fin åkning finns färskt i minnet. Vi mjukar upp med en fråga om vad som är "bästa åket" och Greger vrider och vänder på svaret.

– Tja... Det beror nog på stunden. Fast ett bra off-piståk är det inget som slår, när man hittar sådana möjligheter. Att själv gå upp för ett berg och åka ner. Man hinner inte så många åk men det är en väldig naturupplevelse. Skidbacken är en tillrättalagd miljö, även om det också är en naturupplevelse. Men det blir trots allt mest att åka pist under en säsong. Jag gillar variation och lite fart. Backar med röd till svart lutning som är böljande och svängande. Då är det som bäst!

Han befinner sig mitt i livet. Bor i Norrköping, är ingenjör och arbetar på SMHI som chef för observationsenheten med ansvar för alla landbaserade mätstationer som används för studier av meteorologi och hydrologi på land och i vattendrag, samt gällande havsvattenstånd utmed kusterna.

– Det är en trevlig arbetsplats där det är många som är intresserade av friluftsliv och att röra på sig. Det märks genom att vi har en mycket aktiv idrottsförening och när vi talar på fikat med varandra om vad vi sysslar med på vår fritid, konstaterar Greger som trivs på jobbet.

På hemmaplan är den yngste av de två numera vuxna barnen på väg att flytta hemifrån. Greger tror att det kommer att kännas tomt i huset men håller sig sysselsatt.

– Jag tycker det är avkopplande med hus och trädgård som motpol till kontorsjobbet. Jag vill gärna skapa saker, konkret, som att bygga ett förråd eller anlägga en mur. Det är lite annat än att sitta vid datorn och skyffla e-post. När det inte är vinter så sportar jag en del, springer och cyklar.

– Min fru och jag har provat att cykla MTB de senaste åren och även provat att paddla kajak tillsammans. Att hänga på kajak och MTB på husvagnen och åka runt på fina ställen. Ja, jag hoppas att det blir mer av den varan.

Livet som Friluftsfrämjare började tidigt. Gregers mamma var Mulleledare och familjen spenderade mycket tid i fjällen.

– Jag är uppväxt i Alunda utanför Uppsala. Där gick jag i Mulle, Skrinna och Lagge. Jag hoppade över några år och sedan blev det Frilufsarna. I tjugoårsåldern blev jag skidledare och gick introduktionsutbildning och utbildning 1 året efter, båda gångerna i Ramundberget. Det är kul med snö, man får vara ute och det är fart och det är fysiskt.

– I många år var jag skidledare i lokala backen. Jobbade med barn och ungdomar och så småningom med vuxna också. Det är roligt att föra vidare kunskapen till andra och se dem lyckas. Se glädjen när någon gör sin första sväng eller stopp. För ca 13 år sedan var det dags att gå utbildning 3 och kursledarkurs.

– Det blev en ny dimension, att få vara med och utbilda nya skidledare, och jag tycker att det är utvecklande. Att vara alpin kursledare har många ingredienser. Utöver ledarskapet har vi skidtekniken och pedagogiken liksom att förmedla kunskap kring lavinsäkerhet, biomekanik och träningslära samt Friluftsfrämjandet. Min ideella resa har haft nära koppling till mitt yrkesliv i och med att jag har en ledarroll på jobbet också. På båda ställena handlar det mycket om ledarskapsfrågor, dialog och reflektion. Det är som om det finns en ådra i min familj som gillar detta med utbildningar. Min mamma, som tyvärr inte lever längre, och min ena bror har också genom livet hållit på med utbildningar.

Alpina teamet erbjuder introduktionskurser inom alpin skidåkning och snowboard samt de steg därefter som kallas utbildning 1 och 2 för de som vill bli skidledare inom Friluftsfrämjandet. Vilka är alpina utbildningsteamets utmaningar framåt?

– Vi försöker höja nivån i hela teamet för att kunna fördela arbetsuppgifter så att vi kan bli fler som jobbar mer. Vi är ganska många i teamet, men spridda geografiskt och så är vi alla i olika livsfaser vilket naturligt innebär att olika personer har olika möjligheter att lägga tid. Att få en större fördelning av arbetet är en av våra stora utmaningar, i alla fall om vi ska klara av de uppdrag som väntar på oss framåt. Sedan behöver vi se till att vi har en förnyelse också. Många av oss i teamet har varit med länge. Vi behöver fylla på med nya förmågor.

–  Det handlar inte bara om att få in unga, även en 50-åring har upp till 25 aktiva år framför sig och även om utförsåkning är en fysisk aktivitet så finns det bevis för att man kan hålla på långt upp i åren. Det handlar mer om att man oavsett ålder är nyfiken och har viljan och förmågan att kunna ta till sig ny kunskap. Det sker hela tiden en teknikutveckling och utveckling av pedagogiken, dessutom måste man också hålla igång fysiskt för att orka hänga med. Att exempelvis hålla en hel veckokurs är påfrestande. Man har inte många timmar med egen tid där man kan koppla av. Det är intensivt, men också väldigt roligt när man väl kommer in i det.

–  Yngre behövs också eftersom det kommer nya moment i skidåkningen. Som park-åkningen med hopp och rails, vilken man nästan behöver lära sig i ungdomen för att klara av att utföra. Här behöver vi ha in nya unga ledare, även om det ofta finns deltagare i grupperna som kan visa för andra. Vår pedagogik bygger ju på att alla som deltar har olika kunskaper och kan bidra, vi drar nytta av hela gruppens kompetens. Vi som håller ihop utbildningarna och leder dem, vår roll är att se till att olika kunskaper kommer fram.

Vem är du som skidåkare och ledare?

– Att åka skidor är en fartupplevelse och man måste vara skärpt hela tiden även om man inte alltid måste ha högsta fart. Det roliga är istället när allt stämmer och man har flyt. Som ledare hoppas jag att jag är lyssnande och jag försöker anpassa mig till deltagarnas önskemål och behov inom ramarna för de mål vi ska uppnå.

Vilken är din roll i ledningsgruppen?

– I ledningsgruppen är jag med och håller ihop teamets arbete. Det är mycket administrativt arbete, planeringsarbete, telefonmöten osv. Vi har ingen uttalad teamledare utan vi hjälps åt och när det krävs mandat är det kollektiva beslut i ledningsgruppen som gäller. Det har fungerat hittills.

Vad är det som får dig att hänga i? 

– Att man alltid ställs inför nya situationer. Inom alpin skidåkning förändras upplägget över tid, det är roligt och spännande att följa med i det. Hittills har jag gått fyra utbildningssteg som skidledare och man upptäcker att man aldrig blir färdig. Skidåkningen är komplex. Det går alltid att vrida och vända och fila på detaljer. Allt handlar inte heller om att utvecklas och ta nästa steg, men behöver även jobba på att hålla sin nivå. En fråga som lever i mig är om jag ska ta sista steget till en skidlärarexamen. Det krävs att man kan avsätta ganska mycket tid för att man ska kunna nå dit. Det måste klaffa med jobb och privatliv för att man ska kunna göra den satsningen. Jag går och laddar lite för detta! Det blev inte i år, men kanske nästa år?

Vilken är din favoritskidåkningsplats? 

Oj vad svårt! Härjedalsfjällen har en särskild plats hos mig eftersom jag är uppväxt med åkningen i de västra delarna. Bruksvallarna, Funäsdalen, Ramundberget. Men det finns hur många fina skidorterna som helst egentligen. Pila i Italien är dock ett fint ställe. Där finns de böljande backarna.

Här hittar du kontaktuppgifterna till våra utbildningsteam i Region Öst.