Vandring på Bullerö den 23 maj 2026

Nationalparkens naturbevakare Ann-Sofi Andersson tog emot oss och berättade att SLU är där också och skulle intervjua folk om deras åsikter om den nya nationalparken. Dessutom ordnades 3 guidningar om Bullerö historia gratis av Värmdö kommun/Länstyrelsen.
Vi valde att följa leden ”Bullerö runt 3 km” och började med att vandra upp till Jaktstugan där vandringen började. Vid jaktstugan började också en rullstolsled. När vi kom upp på klippan hade vi fin utsikt över fjärden och Bruno Liljefors jaktstuga.
Eftersom klockan var 12.30 började vi med en matpaus på cirka 30 min. Därefter fortsatte vi och passerade dammen som Bruno Liljefors lät bygga. Han lät konstruera dammen för att locka till sig fågelliv, vilket gav honom unika möjligheter att studera och måla av fåglar på nära håll. 

Vägvisare som står i byn

Bruno Liljefors Jaktstuga

Rullstolsled

Stigen började brant och det visade sig att det var normalt för denna led

Eftersom klockan var 12.30 började vi med en matpaus på cirka 30 min	Dammen som Bruno Liljefors lät bygga	Det var branta stigningar upp och ned hela tiden

På ön finns både fjällkor och får. Vi såg dock inga får men kossorna var nyfikna och kom gärna fram och tittade på oss. Vandringsgänget framme vid byn igen. Några var inte med för de fotografera ängen med massor av blommande gullvivor.

Flera blev intresserade av att ta ett dopp så vi var ett gäng som badade och bastade. Hans eldade så det blev varmt i bastun och det var ljuvligt i vattnet. Jag tror cirka 14 grader.
Vi samlades efter bastun och inväntade guiden Jenny Fürstenbach Svensson som berättade om Bulleröborna, människorna och livet på Bullerö under perioden 1800-1908, om Bruno Liljefors tid på ön och om bildandet av den nya nationalparken.
Guiden har forskat om Bullerös historia och kom fram till att hon hade släktingar som har bott på ön minst 100 år. Det var Brita Lovisa Eckerman som gifte sig med en Åkerlund. Åkerlund är den släkt som guiden härstammar ifrån.

Utdrag om Bullerös historia:
År 1800 flyttar ålänningen Erik Eckerman Jöransson till Bullerö med hustrun Brita Handotter och den då ettåriga Brita Lovisa. De var de första som bosatte sig permanent på ön. När de kom till Bullerö fanns det bara ett träd på ön. Guiden funderade på hur de kunde livnära sig på ön. Hon tror att man hittade en del vrakgods och så odlade man bland annat potatis. Även strömming fiskades. De hade så småningom 3 kor, får, getter och en häst. Korna fick beta på olika skärgårdsöar. På vintrarna kunde man gå över isen och i januari 1811 drunknade Erik. Under en period ägs Bullerö av två kvinnor. De gick i kyrkan på Nämdö och träffade folk där. Lovisa träffar Carl Gustav Åkerlund blev gravid och barnet var döfött. Trots det straffades Lovisa för att ha dödade barnet. Hon fick bara vatten och bröd i max 28 dagar. Det straffet dog många av för de var så undernärda. Men Lovisa var välmående och överlevde straffet. Hon gifte sig sedan med barnets far Carl Gustav Åkerlund (som är guidens förfäder)

Konstnären Bruno Liljefors köpte Bulleröarkipelagen år 1908 av de sist kvarvarande öborna för summan 11 000 kr.

Liljefors lät bygga en ateljé och jaktstuga på Bullerö under kommande åren. Familjen bodde i jaktstugan och tjänstefolket i byn. En tillsynsman och vaktmästare anställdes som hette Karl-Gustav Sundberg. Det så kallade ”Bullerölaget” bildades.

Det mytomspunna ”Bullerölaget” bestod bland annat av konstnären Bruno Liljefors, flygkaptenen C G Krokstedt, författaren och serietecknaren Albert Engström samt flygbaronen Calle Cederström. Bullerölaget hade under flertalet år trevliga sammankomster i jaktstugan men de glada dagar verkar ha upphört efter att gotlänningen C G Krokstedt och friherren Calle Cederström kraschat och omkommit i Ålands hav 1918.

Zoologen, konservatorn och forskningsresanden Gustaf Kolthoff var en god vän till Bruno Liljefors och de jagade ofta tillsammans. Kolthoff var grundare och initiativtagare till Biologiska museet på Skansen i Stockholm. ”Det som utmärker Biologiska museet är samspelet mellan byggnaden, de uppbyggda miljöerna, djuren och Bruno Liljefors storslagna fondmålningar” (www.skansen.se). Kolthoff dog 1913 är finns därmed inte med listan över Bullerölagets medlemmar som Albert Engström sammanställde 1918.

År 1923 säljer Bruno Liljefors sitt Bullerö till tidningskungen och finansmannen Torsten Kreuger för
40 000 kr.

Kreuger bjuder in till fest på ön. I början på 1930-talet kliver revysångerskan Zarah Leander iland på Bullerö och gör ett sådant intryck att hon får en hel strand uppkallad efter sig. Berättelsen om Zarahs strand finns omskriven i boken ”Se på mig – en biografi över Zarah Leander” av Beata Arnborg.

Torsten Kreugers son Björn hade ett stort intresse för naturvårdsfrågor. Han bodde långa tider i området under 1950- och 1960-talet. Under denna tid förekom inte sällan boplundring och vandalisering av rovfågelbon. Björn satte därför ut både havsörn och berguv. Dessutom lät han tillverka speciella klätterskydd till boträd.

År 1967 sålde Kreuger hela området till staten under förutsättning att området gjordes till naturreservat och skulle bli tillgängligt för allmänheten. Prislappen då var 4 000 000 kr. Sedan dess är området naturreservat och numera nationalpark. I dag arbetas det med att återskapa det gamla odlingslandskapet, vårda husen på ett kulturhistoriskt sätt samt att aktivt arbeta för att området skall vara välkomnande och att alla skall kunna vistas här och njuta av den fantastiska floran och faunan.

I år har vi ordnat vandringar med Bruno Liljefors tema. Först Ekoleden där Bruno Liljefors byggde hus och en atelje vid Ytterjärna kulturcentrum och sedan denna vandring på Bullerö.

Birgitta Nordin Wahlström och Hans Kjelleryd
Ledare Vandring