Sök på webbplatsen

Hitta lokalavdelning

Som medlem får du

  • Tillgång till Sveriges bredaste utbud av guidade friluftsaktiviteter
  • Stödjer vårt arbete med hela Sveriges friluftsliv, och mycket mer...
Bli medlem

Logga in

Så graderas MTB-leder

Inom den alpina skidåkningen har det länge funnits ett system för att gradera nedfarter så att svårigheten kan anpassas till respektive nivå av skidåkare. I mountainbike saknas än så länge den bestämda strukturen. Men de flesta banbyggare och destinationer runt om i världen jobbar ändå efter ett system som direkt påminner om den alpina världen.

Nästan all stigcykling i Sverige sker längs leder och stigar som varierar stort i karaktären och som inte är uppmärkta. Så när du rör dig i okänd terräng gäller det att vara uppmärksam på att allt kan hända. Intresset för uppmärkta och graderade leder växer däremot, och sannolikt kommer de flesta orter som satsar på mountainbike att erbjuda någon form av uppmärkt och graderad cykling inom kort.

Det finns än så länge inte någon uttalad standard för hur MTB-spår märks upp och graderas, vare sig i Sverige eller i resten av världen. Däremot är de flesta överens om att använda sig av ett liknande system som inom alpin skidåkning, från grön till svart. Den liftburna parkcyklingen brukar också ha en symbol som är dubbelsvart, för extremt svåra passager eller stora hopp. Graderingarna tar inte hänsyn till längd på leden eller höjdmetrar, bara teknisk svårighet. Graderingarna tar inte heller hänsyn till väderomslag, vilket är viktigt att komma ihåg. En torr och enkel led i solsken förvandlas snabbt till betydligt svårare när underlaget är blött.

  

De destinationer som satsar stort på mountainbike har ofta leder som renodlat är anpassade för respektive nivå. Det vanligaste är däremot att MTB-leder skiftar i sin karaktär, och då innehåller partier med inslag av alla nivåer. Då är det viktigt att vara beredd på oväntade utmaningar som plötsligt kan dyka upp. Det gäller särskilt om den som byggt eller markerat leden inte skyltat tydligt.

Det som blir allt vanligare är att blandade leder innehåller avsnitt där spåret tillfälligt går isär, så att cyklister med olika nivåer kan välja den linje som passar dem bäst. Ibland markeras de olika alternativen med de vanliga färgkoderna och ibland genom två alternativ som oftast kallas A- eller B-linje. B-linjen brukar då vara det enklare alternativet. 

Om du eller din lokalavdelning vill bygga egna leder är det viktigt att inte göra någonting innan det är förankrat hos markägaren, kommunen eller Länsstyrelsen. Rita ut den planerade eller önskade leden på en karta, med hänsyn till övriga flöden i samma område, och föreslå ett möte. En genomtänkt plan landar ofta positivt och med lite tur kanske ni till och med får stöttning för material och skyltar. När en MTB-led har markerats är det bra om den också ritas in på den spårkarta som ofta finns i anslutning till motionsområden. Det hjälper både cyklister och andra att hitta rätt och undvika konflikter.

 

Vad betyder färgerna?   

OBS!
Samma typ av graderingar används även för den liftburna cyklingen, men där har färgerna en annan betydelse eftersom det utgår ifrån heldämpade cyklar med mycket fjädring och där cyklisterna har bättre skyddsutrustning.

 

Grön

Lättcyklad led längs grusvägar eller på stigar utan inslag av tekniskt svåra eller farliga partier. Här kan nästan vilken cykel som helst användas och gröna leder fungerar därför bra för både barn och nybörjare som vill prova på cykling i naturen utan större risker. Att vara trygg med bromsar och växlar är grundläggande för den här typen av cykling. Skaplig balans är också viktigt, liksom att klara av att starta och stanna i backar, om man av någon anledning behöver kliva av cykeln.

Blå

Relativt lättcyklade led, men tillskillnad från grön nivå förekommer rötter och stenar i en utsträckning som gör en mountainbike mer lämpad. Fjädring är däremot inte absolut nödvändigt och en blå led är inte svårare än att både barn och nybörjare med hyffsad teknik tar sig fram utan större problem. Flowtrail är ett begrepp som ofta används för handbyggda leder med blå karaktär. Det betyder att leden har inslag av mindre hopp och doserade svängar. De är sällan svåra men blir betydligt roligare för den som utvecklat rätt känsla, för då uppstår ”flytet” som gett namn till idén. Även pumptracks är byggda med samma idé som grund, men där farten genereras genom en pumpande rörelse istället för att trampa.

Röd

Utmanande led med inslag av både naturliga och handbyggda utmaningar som kräver god teknik och en riktig mountainbike som åtminstone är utrustad med dämpargaffel. Röda leder kan också innefatta branta och svåra backar, i båda riktningar. Eftersom röd cykling är betydligt mer utmanande är det inte ovanligt att krascher eller punkteringar uppstår. För att klara röda leder är det därför klokt att lära sig byta slang, laga ett kedjebrott och även förstå hur man bäst undviker krascher genom att hitta säkra linjer i terrängen.

Svart

Tekniskt utmanande cykling med svårigheter som kräver stor skicklighet. Svarta leder kan också innefatta byggda hopp eller avsatser som ytterligare kräver speciell teknik för att kontrollera cykeln i luften. Den svarta cyklingen lämpar sig därför bäst med heldämpade cyklar vilket betyder att cyklisten också bör veta hur fjädringen fungerar, hur den justeras och anpassas till aktuell terräng. Säkerheten är ett viktigt inslag vid svart cykling eftersom eventuella krascher kan sluta illa. Cyklisten bör därför vara medveten om riskerna och vara införstådd med de skydd som finns att tillgå. Om den svarta cyklingen är liftburen används uteslutande så kallad fullface-hjälm och ofta särskilda skydd för armbågar och knän. För svart stigcykling kan däremot ryggskydd, inbyggt i ryggsäcken, vara att klokt att använda.