Sök på webbplatsen

Hitta lokalavdelning

Som medlem får du

  • Tillgång till Sveriges bredaste utbud av guidade friluftsaktiviteter
  • Stödjer vårt arbete med hela Sveriges friluftsliv, och mycket mer...
Bli medlem

Logga in

Vått & vackert i klippornas rike

På den bohuslänska graniten får Friluftsfrämjargruppen känna på västkustens alla sidor. Under tre dagar längs Soteleden är vädret mera påtagligt än på de tallbevuxna hemmaöarna i Stockholms skärgård. Här bjuds på mer vind, väta och spektakulära solnedgångar

Text: Karin Hylander Foto: Anders Andersson

–Att vandra är för mig lika självklart som att andas. Något man bara gör, något som finns i mitt liv alltid, säger Lisa Alatalo.

Det började med bärplockning hemma i Norrbotten under barndomen. Numera går hon mellan bostaden i Solna och jobbet på Kungsholmen varje dag.

– Det ger en daglig promenaddos på nio kilometer, säger hon. På fritiden tar Lisa också vara på varje tillfälle till vandring. För hälsans, avkopplingens och välmåendets skull men också för att hon alltid hittar någon att prata med när hon är ute och går. Hittills under året har Lisa, vid sidan av vardagspromenaderna, hunnit med både ett antal av Stockholms Vandrareförenings arrangemang och en vandringsresa till Mallorca med Friluftsfrämjandet. Bohuslän har hon dock aldrig satt sin fot i tidigare.

– Det har stått på vänt. Ända sedan vi började sjunga Taube på mellanstadiet i Haparanda har jag haft en bild av landskapet med mig, säger Lisa. Nu står hon här, på en klippa hal av lavar, i en frisk sydvästlig vind med regnstänk i ansiktet.

– Och Bohuslän är precis som jag har tänkt mig! Så fort vandringen på Soteleden annonserades ut anmälde hon sig till en av de tio platserna. En anledning till det var att den leds av Ewa Hedlund.

– Hon är en väldigt bra ledare för hon är så väl påläst. Man lär sig mycket om trakten man vandrar i och blir allmänbildad, säger Lisa.

Utrikeskorre leder

Ewa Hedlund är uppvuxen i Göteborg och tycker mycket om den bohuslänska naturen. Under många år som utlandssvensk var det dock andra landskap hon huvudsakligen trampade. Efter 24 år som utrikeskorrespondent och EU-sakkunnig i Bryssel flyttade hon hem till Sverige och sadlade om till vandringsledare. De senaste två åren har hon enbart lett vandringar i Friluftsfrämjandets regi, ofta utomlands. Turen har bland annat gått till Andalusien, Bourgogne och Irland. I höst väntar två vandringar i norra Portugal, en för intresserade friluftsfrämjare och en för andra vandringsledare.

 

»Att få visa upp den västsvenska naturen känns extra bra. För mig är det här en riktig skärgård! En skärgård med karg natur och klippöar
som Hållö utan ett träd i sikte.«

 

– Jag som har jobbat med Europafrågor hela mitt liv vill visa svenskarna mitt Europa! Självklart håller hon, som vandringsledare i Friluftsfrämjandet Huddinge, också i vandringar här hemma, mestadels i Mälardalen.

– Att få visa upp den västsvenska naturen känns extra bra.

– För mig är det här en riktig skärgård! En skärgård med karg natur och klippöar som Hållö utan ett träd i sikte, säger hon och fortsätter:

– Människor på ostkusten har sällan varit här. Att få ta del av en natur och kultur som inte finns hemmavid blir ett äventyr, vare sig det är utomlands eller i Sverige. Men så alldeles lätt är det inte att arrangera den sortens vandringar som Ewa vill, här i Sverige.

Hon vänder sig gärna till en mognare publik som vill traska i sakta mak och hinna ta in mycket under vandringen. Då är det en förutsättning att man inte behöver bära tjugo kilo packning på ryggen.

– Men vi har inte den strukturen att det finns ställen där man både kan äta och sova på lagom avstånd utmed lederna. Särskilt inte om man vill pussla ihop en vandring där man inte behöver åka bil eller buss mellan olika etapper, säger Ewa.

Blomstrande vår

Båttransporter känns däremot okej och med några sådana lyckades Ewa, med hjälp av en lokal arrangör, få till rutten på Soteleden. Att förlägga vandringen till början av juni, innan de stora turistströmmarna, är ett medvetet val men maj, när triften blommar, eller krabbsäsongen i augusti-september hade också funkat bra, tror hon.

Magasin Friluftsliv hänger på sista vandringsdagen, som går över Ramsvikslandet. Eller, som det kallas med ett ännu vackrare namn, Klippornas rike. Den elva man starka truppen strävar envetet iväg i regnet. Snart har man knatat tvärs över ön (som var en halvö fram tills kanalen grävdes på 1930-talet) och nått den vindpinade västsidan. De små gula lavfläckarna på den röda graniten blir såphala i regnet. Men skam den som ger sig. Vill man åt utsikten får man myrsteg för myrsteg vingla sig upp.

 

»Att få ta del av en natur och kultur som inte finns hemmavid blir ett äventyr, vare sig det är utomlands eller i Sverige.«

 

Efter den tre hus och några sjöbodar stora byn Fykan höjer sig Sote Bonde och strax söder därom Sote huvud. Förutom ett par små skär är det bara öppet hav man ser.

– Jag läste någonstans att namnet Sote kommer från de här sotsvarta klipporna och att det svarta är en sorts alger. Stämmer det? undrar en av vandrarna och pekar ut mot Olskär och Knattholmen.

– Det stämmer, svarar Ewa. På väg tillbaka över myr- och ängsmarkerna, som exploderar av smörblommor, rödklöver och Jungfru Marie nycklar, tilltar regnet. Ewa och hennes vandrare viker av in i lövskogen mitt på Ramsvikslandet. Detta är inte Klippornas rike utan de vresiga björkarnas, envisa knottens och slippriga spängernas rike. Nästan som vore det en fjällvandring. Kristina Hansson ser sig nyfiket runt, blicken följer bergväggen upp förbi björktopparna.

– Jag har varit mycket i Strömstad sedan barndomen. Nu vill jag se hela Bohuslän, följa kusten hela vägen ner till Göteborg. Då passade den här vandringen bra, berättar hon. Hittills har hon mest vandrat genom landskapet på egen hand och tagit sig ut till öar, som Väderöarna utanför Fjällbacka, ensam. Ibland har hon hängt på Västkuststiftelsens guidade turer.

Regnet upphör för en stund och i en beteshage hittar Kristina och hennes medvandrare en liten kulle under en ek, perfekt för picknick. Matlådorna de fick med sig i morse åker upp ur ryggsäckarna och kapuschongerna stryks av. Vad spelar blöta sockar och immiga glasögon för roll? Den svenska sommaren är som den är och ganska skön trots allt. Hur var det nu han sjöng, Evert Taube i ”Inbjudan till Bohuslän”?

Som blågrå dyning bohusbergen rullar
I ödsligt majestät mot havets rand
Men mellan dess kala urtidskullar
Är bördig jord och gammalt bondeland
Dit tränger Skagerack med blåa kilar
Och strida strömmar klara som kristall
Och lummig lövlund står med björk och pilar
Och ask och ek vid ladugård och stall.

Hit gick försommarturen

Soteleden är en sju mil lång vandringsled i mellersta Bohuslän. Den snirklar sig fram på Sotenäset och några av dess öar. Vandrargänget från Mälardalen gick inte hela leden utan avverkade runt 1,5 mil om dagen i den omväxlande terrängen.

• Ankomstdagen kom de med tåg, taxi och till sist färja till Bohus- Malmön, en ö som präglas av stenhuggarverksamheten under 1800- och det tidiga 1900-talet.

• Efter en natt på pensionatet inleddes vandringen med att man gemensamt gick ön runt och sedan tog färjan till fastlandet, där man gick genom kråkriset på naturreservatet Bua Hed och sedan övernattade i Örn efter ett 16-gradigt dopp i Skagerraks salta böljor.

• Nästa morgon fortsatte man runt Örnefjorden och vidare till Smögen, varifrån en före detta fiskare körde vandrarna över till Hållö med båt. Därute, på klippön med den dramatiska naturen, övernattade de ensamma på vandrarhemmet med fyren som enda granne.

• Den sista vandringsdagen hämtades deltagarna med båten igen och blev körda till Ramsvikslandet, en resa på cirka en timme. Efter dagsvandringen där blev det övernattning på Ramsviks Övergård innan färden gick hemåt med båt till Kungshamn och därifrån vidare med buss till Göteborg och tåg mot Stockholm.

Hitta vandringar

Visar 0 av 0 äventyr Hittar du inte det du söker? Gör en avancerad sökning.

Ewas vandringstips

ATT VANDRA är inte en aktivitet, det är ett tillstånd. Störst tankar tänker jag personligen i landskap med vida vyer, inte i en tät granskog. Därför lägger jag gärna vandringar vid vatten – en å, en sjö, ett hav. Temavandringar är trevligt, gärna sådana med en läkande effekt. Det kan exempelvis vara tysta vandringar, vandringar med qi gong eller filosofiska vandringar. Jag skulle vilja slå ett slag för låglandsvandringen med lätt packning, där man går mellan små hotell och värdshus. Det sättet att vandra är vanligt på kontinenten och gör att även människor som inte är så vana vandrare och inte orkar bära tungt kan följa med.

Glöm inte ”after walken”! Att stanna till på en pub eller ett café i slutet av vandringen eller samlas på kvällen, till exempel i bastun, för att prata om dagens upplevelser och upplägg är bra för både deltagarna och ledaren.