Ordföranden har ordet: Trösklar

Friluftsfrämjandet grundades år 1892. Alltså för 134 år sedan. Ända sedan början har syftet varit att öppna upp vår natur för de som inte varit så mycket i den. Till en början mest med fokus på skidåkningen, men genom årtiondena har uppdraget breddats mer och mer. I dag kan du testa allt från nya företeelser som ”naturparkour” eller ”Down-hill MTB”, till att möta Mulle som återigen dyker upp i skogsgläntan. Modernt och tradition, och avancerat och enkelt, allt i den härliga mix som är Friluftsfrämjandet.

Men, ska vi vara ärliga så missar vi ofta målet. Eller vi kanske inte missar målet, men vi använder inte alla ”pilar” i kogret. För visserligen så öppnar vi ofta upp vår natur för nybörjare, men det är nybörjare som redan har en ingång: en svensk, vit, medelklass, med resurser och intresse. Och, jag vill tydligt poängtera det, det är inget fel med det, det är de som är våra medlemmar, i stor utsträckning.

Men ”öppna upp vår natur för de som inte varit så mycket i den” är ju så mycket mer. Det finns miljoner människor i Sverige som inte har denna självklara access. Orsakerna varierar förstås, både på individnivå och på gruppnivå. Men ett grundläggande skäl är att ingen sett dem, att ingen frågat dem om de vill ”hänga med ut”? Att ingen tagit bort en synlig eller osynlig tröskel.

Men just nu vill vi fira! För Lotta Göller och Tobias Bodin, ledare i vår lokalavdelning, har verkligen gjort detta, konkret, tagit bort trösklar. I flera år har Lotta och Tobias (och flera andra tillsammans med dem) ordnat verksamhet för nyanlända svenskar på flyktingboenden. De har planerat och genomfört aktiviteter både vid boendena men även ordnat bussresor till tex Lida friluftsgård och Häggstaklippan. Och trots kulturella skillnader och olika språk, har fantastiska möten mellan människor skapats, där natur och friluftsliv varit den gemensamma nämnaren. Och för detta har de precis tilldelats Gösta Frohms Skogsmullestiftelses stipendium.

Lotta och Tobias visar att det går att nå ut till några av de som har det allra svårast i vårt samhälle och att våra aktiviteter kan sprida glädje, friluftskunskap och naturupplevelser till några av de som behöver det allra bäst. Ett finare välkomnande kan man i inte få in i Sverige! Med en tröskel mindre.

/Jakob Beijer, ordförande och fjälledare