Sök på webbplatsen

Hitta lokalavdelning

Som medlem får du

  • Tillgång till Sveriges bredaste utbud av guidade friluftsaktiviteter
  • Stödjer vårt arbete med hela Sveriges friluftsliv, och mycket mer...
Bli medlem

Logga in

Spårlös vandring – så gör du med matrester, toabesök och skräp

Hur minskar man sina spår i naturen? Vi har frågat vår ledare Maria om hur du kan gå på tur lite natursnällare.

Maria är fjälledare i Friluftsfrämjandet, och att naturen ska hålla sig frisk även när vi lämnat den är något hon brinner för.

–Oavsett om vi vandrar i lummiga bokskogar, längs med trolska åar eller över vida fjäll är det viktigt att vi försöker minska vår påverkan på naturen. Att gå på längre turer innebär förstås att vi har en hel del saker för oss och med oss. Allemansrätten ger oss generöst utrymme – i gengäld måste vi vara exemplariska besökare, säger Maria.

Diskning och matrester

–Jag njuter och ser verkligen fram emot måltiderna – ofta är man lite hungrigare också. Om det ändå skulle bli matrester behöver de tas hand om. Att ena sekunden njuta av majestätiska vyer och den andra kliva i gammal kalops är kanske inte drömmen. Gå bort från stigen och göm matresterna under en sten eller gräv ned dem, tipsar Maria.

Diska är lagom roligt men klurigt att undvika. Att aldrig hälla diskvatten eller matrester i vattnet är viktigt att komma ihåg.

–Använd en diskbalja eller kokkärl och gå bort en bra bit från vattenkällan så att diskvattnet du häller ut filtreras genom marken och inte rinner tillbaka. Använd ett biologiskt nedbrytbart diskmedel. Vissa fungerar också som tvål, så kan du spara på packvikten, säger Maria.

Bajsa utomhus

Maria menar att det lättaste faktiskt är att planera sina toabesök. Ofta går vi där det inte är så långa sträckor mellan iordningställda toaletter. Det kan förstås lukta fränt, men är ett trevligare alternativ än att alla gör sina behov längs leden.

–Om du ändå måste gå på toa i naturen, gå ifrån leden. Välj en plats med liten risk för att någon ska upptäcka dig, eller riskerar att trampa i din toalett senare. Var uppmärksam så att du inte är vid en vattenkälla – då sprids mikroorganismer. Någon längre ned i strömmen tar ju sitt vatten att dricka eller laga mat med där – alla gynnas vi av friskt vatten!

Gräv en grop för ditt toabesök med en toaspade och täck över efteråt.

–Många litar på att toapapper förmultnar bort, och det gör det ju, men det tar oerhört lång tid – och vill vi verkligen inte ha det blåsande omkring i naturen! Hundbajspåsar är lätta och tar lite plats, samla ditt papper där efter toabesöket. Skräppåsen tar du med och slänger vid nästa sopkärl, eller eldar upp det, säger Maria.

Gå natursnällt

Naturen i fjällen har väldigt kort växtperiod, och att gå på fjällmarken utgör alltid en risk för slitage.

–Spänger läggs ofta ut på fuktiga marker som är än mer ömtåliga. Gå på spången och inte bredvid. Går vi redan trampade stigar kan vi behålla resten av marken frisk och vacker att betrakta och vara i, säger Maria.

Mycket av skräpet du hittar längs leden är det någon som bara har råkat tappa. Ser du skräp, plocka upp det! Ha alltid med en påse för ditt egna skräp och för att plocka upp det du ser från andra.

–Hjälps vi åt blir naturen finare att vandra i och det blir dessutom svårt att medvetet slänga något, då det syns så väl. Du kan faktiskt tänka på skräpmängden redan när inför din tur. Ta bort skrymmande förpackningar och få en lättare ryggsäck på köpet, säger Maria.

Vill du göra en lägereld, var rädd om mark, vegetation och träd i närheten. Gör en ordentlig eldstad och ha vatten redo att släcka med. Efteråt ska det inte synas att du varit där. Elda aldrig vid eldningsförbud.