Covid-19 och Friluftsfrämjandet (Uppdaterad 2021-09-22)

Sök på webbplatsen

Hitta lokalavdelning

Som medlem får du

  • Tillgång till Sveriges bredaste utbud av guidade friluftsaktiviteter
  • Stödjer vårt arbete med hela Sveriges friluftsliv, och mycket mer...
Bli medlem

Logga in

Deltagarnas berättelser

Läs nedan berättelser från våra medlemmar.

Den här våren, sommaren och hösten har min paddelresa tagit många långa och spännande kliv framåt. Det började redan i mitten av februari med ett tillfälle med bassängträning och blöta övningar. Jag vaknade nästa dag med träningsvärk i hela kroppen och jättefina blåmärken både på benen och armarna. Där och då blev jag helt övertygad om att jag vill lära mig mer om att paddla kajak och att jag till sommaren ska anmäla mig till fler kajak kurser. 

Så fort som det blev möjligt att boka in på Friluftsfrämjandets aktiviteter i Haninge bokade jag in mig på allt från nyfiken på kajak, ny i skärgården, gula kurser och gröna kurser. Allt i en salig blandning tillsammans med ett gäng trevliga människor. 

Jag kom från att i stort sett inte veta något alls om kajak och under sommaren har jag lärt mig så mycket teknik och blivit peppad att lära mig saker som jag aldrig trodde att jag skulle kunna lära mig. Med hjälp av alla grymma ledare som varje kväll finns där med ett leende har bitarna sakta fallit på plats och jag kände att jag blev modigare och modigare för varje vecka. Efter jag fixat det gröna paddelpasset i slutet av juli så hann jag även med en blå kurs i augusti. Att få tillbringa så många kvällar på Drevviken och så många fina helgturer i skärgården har varit så härligt och nästan alltid har det varit fint väder och underbar soluppgång och solnedgång. 

Jag kommer så väl ihåg min första paddeltur med övernattning i tält som var i slutet på maj. Tältet jag har sedan tidigare var inte använt på säkert 10 år men jag var så glad att jag hade det kvar. Efter inköp av Trangia kök och nytt liggunderlag och lite smått och gott kände jag att jag var rustad för min första tur för sommaren. Jag kan nog säga att med allt packade i Ikea kassar hemma på vardagsrumsgolvet var jag väldigt tveksam till hur det skulle gå att få ner allt i en kajak och det kändes snudd på omöjligt. När turen väl startade och jag stod där med Ikea kassarna på bryggan och första uppgiften var att packa kajak så blev jag förvånad. På ett konstigt magiskt sätt så försvann allt ner i packluckorna på kajaken och luckorna gick att stänga. Det här var ju inte så svårt tänkte jag då. 

Vilken känsla det var att slå upp tältet första kvällen. Det gick bra att få upp tältet själv och att laga middag och småprata med nya och gamla vänner på en klippa var magiskt och väldigt rofyllt. Att sen krypa ner i sovsäcken i tältet var så härlig. Efter frukost dagen därpå var det dags att packa ner tälten och åka vidare på turen. Men vad hände nu? 

Helt plötslig gick det inte att få ner allt i kajaken ingen. Magin var bortblåst och nu var utmaningen som ett 1000 bitars pussel med 1003 bitar med dålig passform. Den dagen fick mina skor åka i en annan kajak – för i min kajak var det fullt.  

Att sätta upp tältet själv andra dagen var inte heller lika lätt och inga delar av mitt tält passade ihop. Snälla paddeldeltagare hjälpte mig att få upp tältet den kvällen. Den natten drömde jag att var jag tälttillverkare som kunde färg koda vilka delar som hör ihop och jag sov gott hela natten. Nu har mitt tält blivit kodat med presentpapperssnören i olika färger så att det lätt går att se vad som hör ihop. Så nu har jag full koll på mitt tält och behöver inte lita på att jag ska ha grym tur för att få ihop det. 

Tänk så många härliga skratt, tips på god mat att ta med på turen och utrustning som är bra att ha som jag har fått denna sommar. Det är minnen som jag tar med mig och som kommer att värma mig hela vintern. Efter första paddelturen i maj gjorde jag mitt första kompletteringsköp, och det kom efter jag provsatt Marias superstol. Det blev uppgradering från vanligt sittunderlag till en Crazy Creek med ryggstöd. Det är som att ha med en minigungstol och det behövs efter en dag i kajaken. 

Det har blivit väldigt många fina och härliga paddelturer med Friluftsfrämjandet i sommar. Mest har jag paddlat med Haninge men även med andra lokalavdelningar och jag är definitivt fast i att paddla. Det är mycket som har varit annorlunda i sommar och jag är så tacksam att jag hittat paddling som är en utomhusaktivitet när det finns möjlighet att hålla avstånd helt naturligt. För mig har det varit en källa som fyllt på med ny energi och det har varit en fin sommar med mycket bad och sol. 

Den 10 till 11 oktober var min sista tur med övernattning i tält för i år. Om någon hade frågat mig i början av året om jag frivilligt skulle bada i oktober hade jag svarat nej aldrig i livet. Men jag gillar att överraska mig själv så i oktober blev det blev ett kvällsdopp i mörker till pannlampans sken och ett morgondopp i soluppgång och det var helt underbart skönt. 

Det kändes tomt när sommarens sista paddeltur i oktober var över och min paddelsäsong var slut.  Men så en dag kom det i början av november ut en bonustur ”Lugn tur på Drevviken”. Snabb som jag är anmälde jag mig. Dagen började meden lugn paddling som gick från kajakförrådet, genom Gudöån, Långsjön, Gammelström Tyresö-Flaten, Nyfors och Albysjön med ett härligt lunchstopp på stranden och sen tillbaks igen. Den turen blev det inget bad det var nog bara 10 grader i vattnet men jag fick ännu en härlig dag att lägga till alla sommarens fina paddelminnen. 


Långt upp på listan över vad jag vill lära mig är att rolla och den första delen kan jag jättebra. Jag kommer under vattnet utan problem men har inte helt knäckt koden hur jag kommer upp igen. Men vem vet nästa sommar kommer jag kanske hela vägen runt. Jag längtar redan till nästa sommar och jag hoppas den kommer fort och börjar tidigt för jag ser fram mot att sitta i en kajak på vattnet igen. Jag har massor kvar att lära mig och många utmaningar kvar.

Jag är så glad och tacksam över alla underbara människor jag mött på paddeltur i sommar och jag vill också passa på att säga stort tack till alla underbara ledare i Haninge. Här kommer guldstjärnor och varma kramar till er alla och ta hand om er i vinter så ses vi i en kajak till våren igen.  

/Karin Storsgård

----------------------------------------------------

Ligger i på ryggen i en sjukhussäng på SöS och vickar på mina tår. Det verkar finnas funktion i händer och fötter men vad har hänt med resten av kroppen?

Hur hamnade jag här?

Så här efteråt vet jag att jag och min ena dotter var på väg i bilen till en kvällsträning med orienteringsklubben Ravinen. Familjens liv var fyllt av träningar och tävlingar i den helt klart beroendeframkallande sporten Orientering. En ung kille med nytaget körkort hade lånat pappas bil och tappat kontrollen, frontal krockat med oss. Min dotter klarade sig fint men jag råkade värre ut.

Mycket titan skruvades in och när jag efter många veckor började kvickna till funderade jag på om det kunde finnas något sätt att komma tillbaka till orienteringen. Det gick fortfarande inte att röra på benen. Då föddes en tanke på att jag skulle kunna bli handikappidrottare. De är ju supertuffa! Kanske skulle jag kunna bli bra på kajak.

Jag bodde vid den tiden ute på Värmdö och bryggan låg nära huset. Väl hemma i rullstol såg jag till att köpa min första kajak. Den hade en stor sittbrunn för att jag själv skulle kunna komma i och ur. Vilken underbar känsla att få använda kroppen igen! Jag hade verkligen längtat efter att få ”ta ut mej” fysiskt, svettas och få puls. Att paddla på havet gav inte bara fysisk träning utan nästan samma känsla som när man plöjer fram i skogen på jakt efter orienteringskontroller. Ett meditativt tillstånd, flow och vara ett med naturen.

Nu visade det sig att paddla kajak var en mycket bra rehablitering för mej. Snart kunde jag ta kryckorna till bryggan för att själv paddla en timme eller två. Jag började även gå i skogen och efter två år kunde jag tävla i min älsklingssport igen.

Livet hade nu gett mej ytterligare ett intresse, paddling på havet.

Så upptäckte jag friluftsfrämjandet och jag följde med på kajakäventyr som jag inte kunnat genomföra på egen hand. Turerna med kunniga ledare gav trygghet och jag fann nya vänner som hade samma livsstil som jag.

I augusti detta första år med Friluftsfrämjande Haninge fick jag möjlighet att delta i ”Räddningsövningar i vågor och vind”.Dagar som innehöll jätteroliga och lärorika övningar.

På morgonen dag två vaknar jag i mitt tält och ligger och tänkte på min ”resa”.

Öppnar tältet… Vilken fantastisk utsikt!

Ligger på rygg på en luftmadrass och vickar på mina tår …Hela kroppen mår bra och jag njuter av LIVET.

Caroline