Barns tillgång till friluftsliv och natur får inte avgöras av var de bor

Debattartikeln publicerads i Altinget den 4 september 2026.

Sundsvall är Sveriges friluftskommun 2026. Jönköping, Kalix, Karlstad, Ronneby, Smedjebacken och Värnamo nådde också maxpoäng i årets undersökning. De visar vad som är möjligt när friluftslivet prioriteras politiskt och när kommuner och föreningsliv får arbeta långsiktigt tillsammans.

Men årets resultat visar också hur långt det är kvar. 219 kommuner har svarat på enkäten som ligger till grund för Sveriges friluftskommun 2026, utmärkelsen från Naturvårdsverket, Svenskt Friluftsliv och Sveriges Fritids- och Kulturchefsförening. Av dessa har bara 93 en politiskt antagen friluftsplan, friluftsstrategi eller friluftspolicy. Mer än hälften av kommunerna har riktat begränsade eller inga friluftsaktiviteter till skolan. Endast 36 procent av dem har stimulerat barn och unga till friluftsliv på fritiden.

Det borde bekymra både kommunpolitiker och nästa regering.

Ungefär åtta av tio barn når inte upp till rekommendationen om i genomsnitt minst 60 minuters fysisk aktivitet per dag. Samtidigt har Folkhälsomyndigheten visat att barns vistelse i gröna miljöer ger välbelagda hälsovinster. Trots det har andelen barn som vistas i naturen varje dag minskat från 78 procent 2003 till 49 procent 2019.

Friluftsliv är därför inte en trevlig bonus vid sidan av kommunernas kärnuppdrag. Det handlar om folkhälsa, jämlika uppväxtvillkor och om att ge barn vanor som kan följa dem genom livet.

Kommunerna har en nyckelroll. De planerar bostadsområden, förvaltar naturområden, driver skolor och skapar förutsättningar för föreningslivet. I årets enkät nämner 47 kommuner konkret samarbete med Friluftsfrämjandet. Sundsvalls och de sex andra kommunernas framgång visar värdet av långsiktig samverkan mellan kommunen och föreningslivet.

Men barns möjlighet till natur och friluftsliv ska inte bero på om de råkar växa upp i en kommun som redan har kommit långt. Staten måste ge fler kommuner verktyg att följa efter.

Nästa regering bör därför göra tre saker.

Återinför obligatoriska friluftsdagar i skolan. Skolan är den enda arena som når alla barn, oavsett familjens ekonomi, vana eller tillgång till natur.

Fördubbla anslaget till det ledarledda friluftslivet. Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet föreslog att stödet till det organiserade friluftslivet skulle fördubblas. Naturvårdsverket föreslår nu i sin budget för 2027 att stödet höjs från knappt 98 till 200 miljoner kronor per år. Det skulle ge friluftsorganisationerna möjlighet att utbilda fler ledare och erbjuda många fler ledarledda aktiviteter för barn, vuxna och seniorer i kommuner över hela landet.

Stärk LONA-bidragen och finansieringen av den skyddade naturen. LONA ger kommuner möjlighet att ta fram friluftsplaner, investera i friluftsinfrastruktur och göra den tätortsnära naturen tillgänglig och attraktiv. Samtidigt måste staten säkerställa tillräcklig finansiering till Naturvårdsverket och länsstyrelserna, så att de kan bevara och utveckla natur- och upplevelsevärden och göra landets naturreservat och nationalparker tillgängliga för människor.

Sverige har redan kommuner som visar vägen. Sundsvall och de övriga sex kommunerna med maxpoäng bevisar att ett ambitiöst friluftsarbete går att genomföra. Nu måste fler kommuner få förutsättningar att göra samma resa. I Friluftsfrämjandets kommunrapport finns rekommendationerna som gör det möjligt.

Barns rätt till rörelse, natur och friluftsliv får inte avgöras av postnumret.

Kristina Ljungros, Generalsekreterare, Friluftsfrämjandet