Mellan lugn och öppet hav

Text: Emma V Larsson Foto: Emma Mattsson

Halvmåneformade krökar slingrar sig fram runt kobbarna. Det som redan på 1200-talet var en viktig, men ack så trång och svårnavigerad passage för sjöfarten är desto lättillgängligare för kajakpaddlare. Eller jo, trångt är det emellanåt. Men knappast svårnavigerat. Stendörrens slingrande passager och kobbar är en labyrint av vatten, sten och blomster. Ett virrvarr att glida in i och förlora sig i med en kajak som smidigt tar sig fram längs med vattenvägarna.

Vi startar vid den självklara platsen om man ska hyra kajak; hos Hälgö Kajak. Här hyr man kajak eller kanot, strax utanför Stendörren mitt i Sörmlands gröna natur. Uthyrningen drivs av Klas Stockman sedan sommaren 2002. Han känner varje krök och kobbe utanför bryggan och berättar att en av tjusningarna med denna skärgård är att det finns gott om öar att välja mellan.

»När vi närmar oss ser vi mjuka klipphällar och en vik med
kav lugnt kluckande vatten. Men ljudet säger något annat.«

– De många små obebodda öarna gör området speciellt. Det är lätt att hitta en egen ö, men man är också snabbt ute på öppet hav, berättar han strax innan vi ska ge oss av. Han tipsar om sin favorit-ö Rågö Stångskär och beskriver den som idyllisk, men med dånande öppet hav på utsidan.

– Och så är den så vacker med sin gula lav, alla blommor och till och med körsbärsträd.

Bättre än hotell

Vi glider ut från Klas brygga en fredag mitt på dagen. En familj ska ge sig av strax efter oss. Medan vi ska tälta och laga mat på stormkök har de valt det mer bekväma alternativet – de ska övernatta på Nynäs slott och har bokat in lunch på ett värdshus.

– Nu är ni bra avis! skrattar de efter oss. Men det är vi inte. För efter bara en kort stunds paddling inser vi vilken skattkammare vi har hamnat i – med tältplatser bakom varje krök, som slår alla hotell vi någonsin sett. Vi har ingen planerad färdrutt, utan har bara som mål att uppleva Stendörrens naturreservat och skärgården runtomkring.

Vi paddlar dit instinkten tar oss och helgäventyret börjar i den sörmländska skärgården, söderut från kajakuthyrningen. När vi rundar Rågön vinkar vi till en familj med kanadensare. På klipporna pausar andra paddlare med bad och fika. Det är en skärgård som bjuder på överraskningar – för plötsligt tar horisonten vid och vi blickar ut mot öppet hav. Mina armar värker i motvinden när vi paddlar över en farled och samsar om utrymmet med smäckra segelbåtar. Det känns som om något kallar på oss långt där ute.

Eftermiddagsmoln sveper över himlen och vattnet får en mörkare färg. Kala klippöar och oändlig horisont tar över blickfånget.

En len sten-ö mitt i ingenting

Och det är mycket riktigt något som kallar. Det är en ö, som vi överraskade inser är Kajak-Klas favorit-ö; Rågö Stångskär. Den uppenbarar sig först som en liten prick där ute i kvällsvågorna. När vi närmar oss ser vi mjuka klipphällar och en vik med kav lugnt kluckande vatten. Men ljudet säger något annat. Det dånar och ryter någonstans ifrån, som om det bodde ett vidunder under all den där stenen. Ljudet får en mer naturlig förklaring när kajakerna är uppdragna och jag klättrar upp på öns gråa yta. Ön är smalare än vi trodde och på andra sidan slår havet in med ett oavlåtligt dån. Dess vilda uppenbarelse kontrasterar starkt mot den lugna viken bakom ryggen. Det känns som att stå mitt emellan två världar som förenats på en liten, len sten-ö, mitt ute i ingenting. En storm skulle kunna svälja hela ön i de vildsinta vågorna.

Vi letar oss fram med nakna fötter över hällarna. Rågö Stångskär är karg och naken vid första anblick, men blommor i regnbågens färger leker i klippans sprickor. Små sjöar i miniformat finns här och var, som små dammar att kasta mynt i och önska sig något. Vegetationen är svår på sina ställen, men vi hittar ändå en plats att slå upp tältet på. Mitt emellan det lugna och det vilda. Vi har hittat hit lagom till när fågelskyddet har upphört för året. Nu ser vi svanar som guppar i vågorna alldeles intill ön och en rovfågel som seglar högt uppe i kvällningen.

Middagen tillagas på den stillsamma sidan och mitt i måltiden kommer ett svalt sommarregn. Himlen är ett oväder av färger och lagom till en brinnande solnedgång tar en regnbåge form. Den sträcker sig som en båge, från ena sidan av ön till den andra. Vi står mitt på ön och betraktar vädrets skådespel. Vi är blöta in på skinnet och maten är för länge sedan glömd. Den natten somnar jag tryggt till ljudet av otyglade vågor.

Bland Stendörrens hängbroar

Vi vaknar vid världens ände, känns det som. Efter varm gröt och kaffe är det dags att lämna Rågö Stångskär. Det känns märkligt sorgligt. Vi styr mot Hamnskär, och tar sedan sikte mot Stendörrens naturreservat. Solen skiner men vågorna är ivriga här ute på fjärden. När vi når Stendörren stillar sig både vågor och vind. Vi paddlar förbi vackra naturhamnar och förstår varför båtfolket hittar hit. Ändå är området känt för att vara mindre exploaterat än Stockholms skärgård. Man kan få vara för sig själv här, hitta en egen udde. Vid starka isar är den här skärgården tillgänglig även för dem utan båt.

Vi glider in i naturreservatets hjärta, under hängbroarna där vandrare och fiskare strövar. Här är havets tystnad utbytt mot skratt. Familjer badar, grillar och har trevligt. Vi följer de andras exempel och stannar för lunch och ett dopp. Efter pausen paddlar vi förbi Aspnäset och naturum där man kan lära sig mer om Östersjön och skärgårdens natur, miljö och kulturhistoria genom utställningar och guidningar.

»Himlen är ett oväder av färger och lagom till
en brinnande solnedgång tar en regnbåge form.«

Tvärsöver farleden från Naturum sett ligger de två stugorna som hyrs ut via Naturum. Stugorna tillhör Stendörrens fiskarställe på Ekholmen, Krampö. De är nästan alltid uppbokade under sommaren, så det gäller att vara ute i god tid. De ståtar för sig själva på en ö-spets och man kommer dit med roddbåten som ligger förtöjd på andra sidan. Standarden är enkel, el saknas och vatten hämtas i en pump ute på gårdsplanen, värme får man genom vedeldning. Det är ett unikt boende som passar den som vill vara nära naturen, men inte vill tälta.

Den ilskna baggen

Ute på vattnet möter vi en stor grupp paddlare. Det är Friluftsfrämjandet som är ute. Att det är just Stockholms lokalavdelning, får vi veta senare. Vi träffar också lika delar par, som familjer i kajaker. Det bekräftar det som Kajak-Klas har berättat; att fler och fler upptäcker att paddling är ett enkelt äventyr. Du behöver inte vara atlet för att uppskatta en helg i kajaken. I den sena eftermiddagssolen som bränner i nacken paddlar vi sydost och förbi lummiga kobbar och skär för att hitta en tältplats för natten. Vi rundar Örnklubbarna och hittar det bästa alternativet på vackra Brännskär, men det blir en besvikelse då en skylt varnar för en ilsken bagge. Klas förvarnade oss för denna – skylten är tydligen ingen överdrift, baggen är verkligen ilsken på riktigt. Vi slår istället läger på ön bredvid. Det är lugnt och skyddat, med en remsa utsikt ut mot öppet vatten. Tältet står direkt på klippan och vi låter tältduken vara uppvikt för att suga ut så mycket som vi bara kan av utsikten – och så intalar vi oss att baggar inte kan simma.

»Det är grönt och väldigt vackert. Avstånden är små och det är enkelt att nå öppet hav. Och så finns det inga brännmaneter, det är en stor fördel … «

Nästa morgon kommer ett par förbi i en kanadensare. Deras lilla hund spanar glatt ut mot vattnet och gnyr när den ilskna baggen redovisar sitt revir från stranden på ön bredvid. Vi kan höra hans arga bräkande i ryggen när vi paddlar därifrån.

»Grönt och vackert«

Det är sista dagen och vi spenderar den lika mycket på solvarma badklippor som i kajakerna. Vi sammanfattar helgens upplevelser som större än vi först trott. Stendörren innehåller stora och många naturupplevelser – i ett litet kompakt format. Om det så är bland lummiga ö-labyrinter eller vid randen av det öppna havet. Vi kommer tillbaka till Hälgö kajak under den sena eftermiddagen, med rullande gång under fötterna och solsvedda axlar.

Heiko Metze från Göteborg håller just på att baxa upp sin egen kajak på biltaket när vi anländer. Det visar sig att han är en i gänget från Friluftsfrämjandet som vi paddlade förbi. Han är en van paddlare, även om han aldrig har paddlat på östkusten tidigare.

– Jag har hört en hel del gott om det här området runt Stendörren. Jag blev nyfiken och bestämde mig för ett besök, berättar han. Även om Östersjön har visat prov på ett övergött vatten under helgen är han imponerad av naturen.

– Det är grönt och väldigt vackert. Avstånden är små och det är enkelt att nå öppet hav. Och så finns det inga brännmaneter, det är en stor fördel, skrattar han. Han säger att han gärna återvänder en dag. När vi lämnar kajakuthyrningen säger vi samma sak. Och det är särskilt till ön som ligger mitt i mellan det lugna och det vilda, som vi redan längtar tillbaka till.