Ett år av tältäventyr

Text: Cathrin Larsson Foto: Fredrik Hjorth

Fredrik Hjorth har slagit upp tältet högst upp i Hammarbybacken. Det är den 29 december 2017 och han tittar ut över Stockholm som lyser i mörkret. Det är magiskt fint – den bästa tältupplevelsen på hela året, inte bara för att det är vackert utan för insikten: han har lyckats med sitt projekt.

Men tillbaka till början. Vi är på väg upp på Hagatoppen i Hagaparken nära centrala Stockholm. Det var här han tältade första natten i början av 2017 då tältprojektet »52 veckor 52 nätter« startade. En utmaning som krävde en hel del planering men gav mycket tillbaka. Reglerna var enkla: att tälta minst en natt i veckan, under hela året. Och att lämna platsen i bättre skick än han fann den i.

– Jag insåg att jag behövde bygga mer outdoorskills. Normalt tältar man ju kanske en helg här och där eller en vecka om året och då väljer man de bästa förutsättningarna. Tanken med det här projektet var att jag skulle utsätta mig för alla väder och årstider och förhoppningsvis lära mig mycket, berättar Fredrik.

Mångsysslare med kostymjobb

Till vardags har han ett »kostymjobb på bank« men är även ett känt namn i outdoorvärlden. Han är studierektor på Adventure Academy (där han själv gick 2014), VD på Årets Äventyrare och guide på Expeditionsresor, ett jobb på sidan av som tar honom till platser som Nepal, Pyrenéerna och Kilimanjaro. Banan i friluftslivet började i Scouterna som ung och idag är han aktiv scoutledare. Den sega fördomen att man måste välja Scouterna eller Friluftsfrämjandet bryr han sig inte om – han är även aktiv inom Friluftsfrämjandet och på väg att utbilda sig till fjälledare. Och just det, hängiven triathlet och utbildad löpcoach med två Ironman bakom sig också. Med alla dessa engagemang har en av de stora utmaningarna med tältprojektet varit planeringen.

»Jag insåg att jag behövde bygga mer outdoorskills. Normalt tältar man ju kanske en helg här och där eller en vecka om året och då väljer man de bästa förutsättningarna.«

– Jag förankrade inte det här hemma, jag bara bestämde mig och gick ut … så då var det problemet löst! Det blev mer ett efterarbete, kanske inte optimalt … säger Fredrik med glimten i ögat.

– Det finns en fördom att man inte kan tälta en vardagskväll, eftersom man ska till jobbet dagen därpå. Men det funkade bra! På jobbet finns ett cykel- och torkrum, där har jag hängt upp tältet ett par gånger till allas förundran … Det har funnits gånger då det har känts tungt, när regnet har öst ner och schemat varit tjockt.

– Man får vända på det. Regnar det? Vad bra, då får jag öva på det! Man får bara göra det. Det fanns nog de som hade sina tvivel, men jag trodde själv hela året att jag skulle klara det. Påbörjar jag något så slutför jag det. Efter bästa förmåga förstås, jag är inte dumdristig. Under det gångna året har han rest tältet på de märkligaste platser. Från Hagatoppen där vi står på kan man se både Fredriks arbetsplats SEB, hans bostad och flera av tältplatserna.

Det blev många ställen runt norra Stockholm av praktiska skäl. Under Vildmarksmässan i mars tältade han på taket till Stockholmsmässan. En sommardag testade han swimcamp, knöt packningen i en lång lina och simmade 150 meter ut till Kaninholmen utanför Ulriksdals slott och tältade ute på ön. En natt sov han mitt ute på kajen på Karlsudd, men fick flytta tältet på morgonen då ett par herrar påpekade att färjan nog ändå skulle gå. I Italienska Moena sov han på hotellets lekplats medan hans vän sov inomhus. Personalen blev förtjusta och kom ut med te. Under ett guideuppdrag i Nepal sov han utomhus på 4 950 meters höjd med råmande jakar runt tältet. På middagar hos vänner har tältet slagits upp utanför huset.

– Vad gör man om man är äventyrare och bortbjuden? Man tar med sig tältet. Det blir the way of life!

Den värsta natten var uppe på Väsjöbacken i Stockholm.

– Skidbackstopparna är inte mysiga. Det var lerigt och det kröp en hel del slemmiga saker där, typ gråsuggor och sånt. Usch!

Nyttiga kunskaper

Utesovandet har gett många lärdomar. Han har numera stenkoll på utrustningen, vad som ska med i packningen och vad som inte funkar. Han vet att det är bäst att inte tälta på lutande klippor även om man har byggt upp med liggunderlag under. Är det dålig friktion så vaknar man klistrad mot tältduken … Fuktigt väder i kombination med minusgrader och kondens i tältet ger snö inne. Han vet också av egen erfarenhet att tältet står kvar under sommarfjällens stormar, även om tältbågarna ligger ned.

– Ska man bli en duktig fjälledare och guide måste man lära sig handskas med det jobbiga och inte det lätta. Vi lär oss av misstagen, säger Fredrik. Mentalt har det hänt mycket. I början var det ovant med ljud från människor och djur. Efter ett tag blev han lugnare. Ur ryggsäcken drar Fredrik fram fika och en handpresso, en bärbar espressomaskin. Kaffet är nödvändigt, liksom en guldkant på tillvaron. Det är viktigt för honom att göra saker med ett leende och att ha roligt.

– Efter en tältnatt hade jag supermycket energi dagen efter! Det räckte med en kopp kaffe, att öppna tältduken och titta ut – det var min tid, min stund, ingen annan var där. Det gjorde att jag längtade ut till nästa gång. Eftersom han på banken arbetar med risker och säkerhet tänkte han mycket på just det – hur man tältar säkert i stadsmiljö, där det rör sig många människor.

»Man kan välja platser som är utom synhåll från stigar. Välja lugna kvällar, söndagar är perfekta, då är alla inne.«

– Man kan välja platser som är utom synhåll från stigar. Välja lugna kvällar, söndagar är perfekta, då är alla inne. Nu tältade jag ofta ensam men jag tipsar gärna de som frågar om att vara flera och ha med sig telefon. Kvinnor är ju mer utsatta än män, vilket är fruktansvärt tråkigt. Jag tycker att det här är en viktig fråga: Hur skapar vi en trygg friluftsmiljö oavsett vem vi är? På väg tillbaka frågar jag om han har börjat samla på fina tältplatser för kommande äventyr.

– Ja, jag tänkte faktiskt fortsätta … men sedan landade jag i att det var bättre att inte göra det. Jag vill inte fortsätta bara för sakens skull. Just nu tvingar jag mig att avtända. Fredrik lämnar det lyckade projektet bakom sig med lite sorg och saknad men ser fram emot många tältnätter under 2018. Bland annat på Kilimanjaro som guide för Expeditionsresor och även denna vår väntar ett par nätter uppe på taket igen, under Vildmarksmässan Explore. Utesovandet har gett mersmak och vid det här laget vet han – man ångrar aldrig en tältnatt.