Logga in på Mina sidor
Glömt lösenord?
Bli Medlem

Säkerhet på isarna

Långfärdsskridskoåkning är en fantastisk form av friluftsliv. Det är en aktivitet som kan utföras av nästan alla. Samtidigt finns det risker med skridskoåkning på naturis. Säkerheten står i centrum. Inte ens den ultimata upplevelsen är viktigare än att komma hem helskinnad.

Is är ett levande och föränderligt material kräver kunskaper och erfarenhet för att kunna bedöma. Många av de mer eller mindre allvarliga incidenter som inträffar varje vinter hade kunnat undvikas om några enkla grundregler hade följts.

Förutsättningar för säker tur

Förutsättningar för en rimligt säker skridskotur kan sammanfattas så här KUS:

  • Kunskap
  • Utrustning
  • Sällskap

Larma 112 vid behov av akut hjälp.

Kunskap för att kunna färdas säkert på långfärdsskridskor kräver kunskaper om is, säker­hetsutrustning och hur man agerar när olyckan varit framme. Förutom rena teorikunskaper behövs erfarenhet och omdömesförmåga. Med grundläggande iskunskap och information om hur vädret varit den senaste tiden går det att göra en rimlig bedömning av isens håll­barhet.

Lokalkännedom är också viktig. Inget istäcke är helt jämntjockt och några punkter är nästan alltid svagare än andra. Livräddningssällskapets ramsa är bra som minnesregel om var farorna kan finnas; Vass, råk, brygga, bro, udde, avlopp, utlopp, inlopp, sund, grund, vindbrunn.

Isens tjocklek och plurrningsövningar

Redskapet för bedömning av isens tjocklek och kvalitet är ispiken. Med lite träning är det möjligt att avgöra isens bärighet, genom att slå med pikens spets mot isen. Med ett litet skjutmått kan man göra en mer exakt mätning. På snöfri is kan man uppfatta förändringar på ljudet.

En tunnare is ger en högre ton än en tjockare. Om tonen blir högre finns det anledning att kontrollera tjockleken med piken. Hur försiktig man än är kan man ha otur och plurra. Det är en ganska omtumlande upplevelse, som övas bäst under säkra former. Många av Friluftsfrämjandets lokalavdelningar har plurrningsövningar. Det är svårt att komma ihåg några omfattande minnesregler efter att ha fallit i vattnet.

Enkla tips

Två enkla tips som dock kan göra uppstigningen lättare är bra att kunna:

Ta det lugnt! Det är inte livsfarligt att hamna i iskallt vatten, du har ungefär 15 minuter på dig innan läget blir riktigt allvarligt. Den första paniken när man faller i är förstås stor, men den värsta obehagskänslan går snabbt över. Ligger du stilla värms vattnet närmast kroppen uppsnabbare. Ryggsäckens flythjälp och isdubbarna håller dig uppe.
Vänd dig om så att du kan börja arbeta dig upp från det håll du kom ifrån. Där höll ju isen.

Håll benen bakom kroppen! Då är det lättare att ta sig upp av egen kraft med isdubbarna och/eller med hjälp av livlina från en kamrat. De som är kvar på isen har en avgörande roll i räddningsarbetet. De måste se till att komma på säker is, få kontakt med plurraren, lugna och instruera.

Din räddningsledare

En räddningsledare måste kunna kasta livlinan med rimlig precision. I en mindre grupp blir arbetsfördelningen ofta självklar. När det är många inblandade är det ofta nödvändigt att någon tar initiativet och fungerar som räddningsledare.

När den nödställde kommit upp på isen behöver han/hon hjälp att ta sig till en säker och om möjligt skyddad plats. Bistånd med klädbyte är också viktigt – att knyta upp kängsnören med stelfrusna fingrar är inte lätt. Till kunskapsdelen hör också förmågan att använda sin utrustning. Förutom pikningen är det viktigt att ha tränat livlinekastning och hantering av isdubbarna.

Åk alltid i sällskap med andra

Åk aldrig ensam på naturis! I många situationer är hjälp från andra den enda räddningen. Att ta sig upp ur en vak kan vara mycket svårt utan livlinehjälp. Skador, utmattning och svårapassager hanteras enklare i en grupp. Flera ser och hör också mer än en. Långfärdsskridsko gör sig bäst i sällskap.

Den ovane får tips om teknik och utrustning. Och får hjälp att hitta de skönaste isarna. Den vane som vill längre bort, längre ut, får säkerheten i gruppen. Då kan man våga lite till.De flesta börjar åka skridskor i en förening.

Det är ett bra sätt att lära sig grunderna, teknik och säkerhet. Sällskap får man på köpet och hos ledaren finns kunskap om långfärdskridskoåkningens alla sidor. Först med kunskap i isbedömning och övriga säkerhetsfaktorer är det rekommendabelt att göra egna turer, tillsammans med vänner och bekanta.

Säkra ledare i Friluftsfrämjandet

Friluftsfrämjandet är en av landets ledande skridskoorganisationer. Här utvecklas både tekniken och ledarskapet. Säkerheten står i centrum. Inte ens den ultimata upplevelsen är viktigare än att komma hem helskinnad. På Friluftsfrämjandets turer kan du känna dig alldeles trygg.

Hitta skridskoäventyr

Visar 0 av 0 äventyr Hittar du inte det du söker? Gör en avancerad sökning