Vandringsrapporter 2019

Här kan du läsa beskrivningar av ett urval av årets vandringar.

Alla bilder tillhörande varje vandring kan ses på vår Facebooksida

Söndag 17 november

Djurspårvandring från Björkmuren, Järbo

För den som är med i Friluftsfrämjandet finns inte orden "dåligt väder", så inte heller den här gråmulna söndag med lätt regn i luften. Femton vandrare mötte upp för att följa Ove Eriksson på slingrande stigar upp mot Västerhällarna. Det är numera en trevlig tradition att avsluta årets vandringssäsong med en djurspårvandring med start och mål vid Björkmuren.

I den lilla snön som fanns kvar kunde vi se avtryck från älg, rådjur, lo, räv och mus. En tjäder lyfte och försvann in i skogen, korpen och kråkan visade sig också. På tillbakavägen noterade vi två hackspettar nära stigen. En genväg av mig gjorde att vandrarna möttes av en värmande brasa lagom till lunchrasten uppe på hällarna.

Kristina firade 10 år som ledare med att skojfriskt dela ut "medalj" till dom fyra som hade varit med flest gånger under året.

Björkmuren hyrs av 4H och i dag var det hästar, får, getter och kaniner på gården. Den som vill veta mera kan söka på Björkmuren för att läsa om dess historia med mera.

Dagen avslutades med glögg och pepparkakor och ett varmt tack från vandringsledarna till alla ni som har följt med oss under året. Det kommer lite statistik senare på hur många vi har varit, kan vara kul att läsa.

Nedtecknad av Ildri

Lördag 26 oktober

”Lavskrikevandring” i Jädraås med Anders Ekholm som guide.

En havsörn som lyfte från en torrfura på hygget satte standard för fågellivet denna tidiga morgonen då vi närmade oss platsen för lavskriketräffen, en bra början!. Bilarna parkerades och med Anders Ekholm som ledare vandrade vi den korta sträckan fram till matningsområdet där fyra lavskrikor brukar hålla tll. Spridda rop från korp och kråka kanske skvallrade om att slakträster från årets älgjakt skulle bevakas.

Förväntan låg i luften, skulle vi få se någon fågel, Anders dämpade våra förväntningar med att det inte alltid finns lavskrikor där. Men, har man tur så har man, redan ute vid grusvägen möttes vi av först två, så en till, för att sedan mötas av alla fyra som ivrigt och nyfiket rörde sig i vegetationen. Nyfikna och ivriga var även vi 20 personer som styrde stegen in i skogen där matningskorgar med talg/kött hängde.

Lavskrikan trivs i gammal skog, hård gallring och kalhyggen komplicerar tillvaron för dessa fågler som för en del andra arter. En inventering och matning har pågått under många år här i Gästrikland, runt 95 platser med registrering av lavskrikor har krympt till ett betydligt mindre antal. Fåglarna lever i små grupper om ett par med ungar där en unge stannar kvar och tar så småningom över reviret, berättar Anders. Längre söderut i landet än så här är det svårt att hitta Lavskrikan med undantag för områden i Värmland.

Vi lockade med falukorvbitar på en stor sten för att få se dom bättre, lika snabbt som de tog korvbiten var de tillbaka in i storskogen för att gömma den innan de kom för en ny bit. Flera mathamstrare anslöt, den skygga nötskrikan hämtade ivrigt för sitt vinterförråd. Mesar är alltid framme när det vankas go´bitar, tofsmes, blåmes och svartmes visade upp sig. Nötväckan såg vi också, korsnäbb och gråspätt hörde vi. En upplevelse var att få vara med på ringmärkning av en ung lavskrika, troligen en årsunge. Mera speciellt blev det för dagens yngste deltagare, Ebba, runt 3-4 år. Fågeln blev inskrivet i loggen som Ebba, med nummer xxxxx20, ringmärkt i Jädraås.

När fikat och korven var slut och minnen och synintryck fyllda vände vi hemår. En fin morgon/förmiddag att plocka fram och tänka tillbaka på en snöig vinterdag. Tusen tack till Anders, detta gör vi nog om hälsar Ildri

Söndag 6 oktober

Vandring på Gästrikeleden från Norrvallen till Medskogssjön tur-retur 11 km.
Söndag den 6 oktober 2019 var just en sådan höstdag man drömmer om. Hög
klar luft, minus grader på morgonen, som snart övergick till plusgrader under
förmiddagstimmarnas solsken. En av de finaste vandringsdagarna under året
fick vi 19 vandrare uppleva på sträckan från Norrvallsstugan till Campingen vid
Medskogssjön. Bilarna parkerades på den plats där den gamla fäbodstugan vid
Norrvallen en gång stod. Vandringen gick till en del längs den slingrande
Säverängsån, som vi snart gick över på den nyrestaurerade bron med fint räcke.
Vi passerade Järvsjön väster om väg 272 och Långsjön på den östra sidan och
båda sjöarna låg helt spegelblanka i det flödande solskenet. Medhavda lunchen
intogs vid Medskogssjön. Vandringen tillbaka tycktes alldeles för kort denna
soliga, fina höstdag.

Vid pennan, vandringsledare Kristina

Lördag 28 september, Kungsbergsrundan

Text av Ildri, foto Ildri och Jeanette

Dimman svepte tät och lågt över Kungsberget vid starten av vandringen, det andades fuktig höst från mark och träd. I dag gällde det att hålla reda på ledmärkningarna då vi gick ut och in på tre leder, Kungsbergsslingan, Fäbodleden och Gästrikeleden. Som tur var hade Kristina koll på detta, det var bara för oss 18 personer att följa med. Från början går det en del uppför på både spångad underlag och naturstig, en avstickare gjordes till Styggbergsbranten och "Gillbergs Ide". Det är en av de många grottorna som ligger under branten och har fått sitt namn efter en sägen om rövaren Gillbert som hade sitt tillhåll där. Märkningen fram till Gammelgranen lockade också, en ståtlig gran på drygt 230 år och 30 meter hög. Kungsbergets Naturreservat från 1971 med varierad natur av gamla barrskogar, tidvis översvämmande lövskogar, dramatiska bergsbranter och blockmarker ingår i rundan och bjuder på fina naturupplevelser. Lunchen intogs vid Härnen, eftermiddagskaffet mitt i slalombacken för att sedan avsluta den 10 km långa turen där vi startade .

Söndag 15 september, Söderåsen och Kalkbrottet

Text av Ildri, foto Ildri och Jeanette

Visst kunde vi känna i luften att hösten är i antågande då vi samlades på söndagsmorgonen för gemensam färd till Klapperstensleden i Torsåker. Där väntade flera på att ansluta till vandring över Söderåsen och vidare mor Kalkbrottet. Ronald ledde gruppen som räknade 24 personer upp mot Söderåsen på stigar som vindlade uppöver och ned igen i delvis rätt brant terräng. Skall man sikta mot toppen får man kämpa! I Uppe på Söderåsen blev det rast med god utsikt över vackra Torsåkerbyden och mera därtill. Ronald berättade lite historik från trakten, många namn med ändelse -hyttan vittnar om aktiviteter i forna dagar, helt från 1200-talet då malm-brytning och framställning av järn pågick. Vidare vandring mot Kalkbrottet, fin skog där flitiga händer igen fick med sig en del kantareller till kvällsmackan. Att få uppleva Kalkbrottet var en speciell upplevelse, så vackert ligger det där med lodräta branter som möter vattnet. För att uppleva det växlande färgspelet i naturen på hösten behöver man inte alltid åka till fjällvärden, det kan räcke med att vandra i Gästrikeskogen Den här gången vandrade vi inte på Gästrikeleden, ändå väl märkta stigar som Ronald Hansson och Lars Nyberg ledde oss fram på.
Nedan lite info om Valls kalkbrott.
"I mitten av 1700-talet började man bryta kalk i Valls kalkbrott vid Igeltjärn. Berggrunden i Torsåker innehåller inte enbart järnmalm utan även kalksten. Kalkstensstråken är oftast långsmala och vindlande som ett resultat av en komplicerad veckningsprocess i berggrunden Vid framställningen av järn tillsattes kalk bland annat för att göra slaggen mera lättflytande. Många av hyttorna i området tog sin kalk från Valls kalkbrott. Det kunde vara drygt tio personer som arbetade med att borra, spränga och slå söder de stora kalkblocken. I början av 1900-talet infördes maskinborrning.Brytningen upphörde under 1950-talet. Senare har brottet använts som lager för träkol. Idag är kalkbrottet vattenfyllt och upp till 30 meter djupt. Det syns som ett 500 meter långt och upp till 30 meter brett dagbrott. "

Lördag 7 september, Billudden

Det regnade hela natten, det regnade på morgon, det regnade vid samlingen på Lidl:s parkering inför dagens vandring till Billudden, ett Naturreservat i Uppsala Län. Skulle det komma några, jodå - 13 vandrare mötte upp för vidare färd till Rullsand.

Ur havet - i havet, så kan den 25 mil långa Uppsalaåsen beskrivas. Den dyker upp ur Mälaren i söder vid Södertörn, slingrar sig genom Uppsala, följer E4:an innan den dyker ner i havet alldeles öster om Dalälvens mynning. Där liknar åsen en plogbill, därav namnet Billudden. Åsen fortsätter och kan skönjas som som undervattensrev innan den i höjd med Sandarna i Medelpad åter höjer sig och kan följas långt in i Härjedalen, detta saxat från Uppsala Läns info-folder.
Vi tog stranden från Campingen ut till Billudden, mycket sten och lite sand här och där gav fotmusklerna god trim. Strandvallarna visar tydligt hur landhöjningen under 10 000 år sakta har förändrat strandlinjen. Längs vandringen noterar vi havtorn på höger sida, inte konstigt, här är Nordeuropas största havtornssnår. Dom flitigaste plockade med sig av dessa C-vitaminrika bär, eller bara stoppade i munnen. Lunchrasten intogs med blicken vilande över havet mot Finland, så var det att runda udden och följa skogsstigen tillbaka mot Billhamn, där tidigare sex fiskarfamiljer ända in på 50-talet levde och livnärde sig främst på strömmingsfiske. Vi passerade också klapperstensfältet där kartlaven "målade" stenarna i vackra mönster.
Hur blev det med vädret då??
Vi klarade oss från nederbörd och lagom till eftermiddagskaffet tittade solen fram
Text av Ildri och bilder av Jeanette även denna gång.

Lördag 31 augusti Jädraås - Stor Abborrtjärn.

Härifrån var vi 20 personer som hängde med Kristina på turen från Jädraås IP till Stor-abborrtjärn. Nu var vi på Gästrikeleden som i början följde Jädraån. Efter hand blev det både skog och en sträcka på den smalspåriga järnvägen där ångloken visar upp sig vissa helger under sommaren. Sista biten fram mot Abborrtjärnen går över en höjd, och se där glittrar vattnet välkomnade mot oss. Perfekt plats för matrast, torrt underlag och fördelen med ett hygget är att sikten är god. Hemvägen mot IP efter samma led, en kaffepaus frestade vid Jädraån och solen svek oss inte den här gången heller.

Text av Ildri, Jeanette fotade

Onsdag 28 augusti Sjöbergs fäbod

Här ledde Eva Eklund en av sina favoritvandringar, den som går till Sjöbergs fäbod. Vi följde skogsstigen från Vallhovsskolan fram till slåtterängen som visar vägen sista biten fram. Samlade runt grillplatsen berättade Berit Kvarnlind för oss om barnaktiviteterna som bedrivs just på Fäboden. Grupper tillsammans med sina pedagoger får prova på olika skapande aktiviteter som var vanliga på en aktiv fäbod. Tack vare ägarna Helge och Marta Sjöbergs önskan om hur denna fina plats skulle brukas efter deras tid, får många barn hänge sig åt till ex tovning, hantera kniv och såg, grädda egen deg över öppen eld, eller bara vara i nuet....

Vi 15 vandrare som njöt kvällsfikat i en underbar höstkväll som mer liknade sensommar blev också en upplevelse rikare.

Tack till Eva Eklund och Berit Kvarnlind för berättelserna, // Ildri

Söndag 25 augusti Kloster – Stjärnsund

Om sträckan Kloster – Stjärnsund ”Drottning Kristinas väg”på 10 km får vi veta följande. Det sägs att Drottning Kristina efter ett besök i Stjärnsund red den här vägen mot Kloster och vidare mot Falun, hur det är med den saken vet vi inte, men tanken kittlar...

Ronald ledde vandringen som räknade 16 deltagare i vackert sensommarväder, efter först att berätta om orten Kloster som från början inhyste ett kloster med munkar, därav namnet. Leden är lätt att följa med fina stigar genom växlande skog.Här och där passerar vi skyltar med visdomsord att fundera över, det är ju en pilgrimsled. Vi passerar Svarttjärn som blänker i höstsolen innan vi blir lovat rast och lunch vid en trevlig glänta i skogen. Längre fram gör vi en avstickare till ett gammalt "hemman" där Ronald har tillbringat en del somrar i husen som då tillhörde hans farfar och farmor. Intressant att få ta del av minnen från en tid så annorlunda från det livet vi lever nu, tack för din berättelse.
Den tråkiga avslutningen är att på del av sträckan som är avverkad är all markering borta, ingen ny märkning finns och framkomligheten mycket besvärlig. Därför tog vi en annan rutt ut på grusvägen innan vi kunde ansluta till leden igen strax innan Stjärnsund.

Åter en fin dag i trevligt sällskap, plötslig ses vi på en annan led hälsar Ildri

Lördag 17 augusti Åmot - Kroksjön

16 personer var ute på långvandring på Gästrikeleden Åmot-Kroksjön tur/retur. Sträckan blev runt 16 km då den kortades av lite i början. Joakim och Ronald turades om att leda vandringen som började med att ta sig över ett rätt stort hygge. Massor av gräs täckte backen - Gunnika skriver i Vandra Gästrikeleden att det heter kruståtel- , där gällde det att titta mera ned på stigen än ut på utsikten. Växlande natur sedan med lite grusvägar, fin skog med rikligt med lingon och en hel del kantareller, till mångas glädje, Framme vid Kroksjön stiftade vi bekantskap med en trevlig fiskare som också intog sin lunch där. I naturen delar vi alltid på utrymmet, både vandrare och fiskare fick plats. Det roliga är att en av vandrarna kände till och kunde berätta att vår fiskarbekantskap var hela nittio år (!) - en pigg och levnadsglad herreman. Vi passerar högsta punkten på Gästrikeleden, Hällåsen som "ruvar" ca 320 m.o.h. På hemvägen avnjöts eftermiddagskaffet vid vindskyddet en kort avstickare från Högåsen. Den fina utsikten skymdes nu av uppväxande skog, kontakt har dock tagits med markägare om röjning. Joakim Helmbrant bättrade på märkningen av leden under turen, nu kan du tryggt vandra sträckan utan karta. Text: Ildri Guleng, alla fina foton: Maria Hedquist

Onsdag 7 augusti Jäderfors - Landtjärn

Höstens första vandring med Friluftsfrämjandet Sandviken lockade 32 personer och 3 hundar. Turen gick från Jäderfors till Landtjärn genom fina skogar och förbi skvattrambeklädda myrar, på skogsvägar och smala upptrampade stigar. Ildri, som var kvällens ledvärd, är boende och väl bevandrad i området.
Mörka moln, blixt och dunder vid samlingsplatsen drog åt nordost och vi inledde vandringen med lite regn.
En härlig kvällssol lyste på oss och det glittrade i det blöta blåbärsriset vid Landtjärn där vi intog kvällsfika.
Kantareller plockades av ivriga händer under vandringen och det var flera som nog fick en god kvällsmacka.
Den här vandringen ingår inte i Gästrikeleden men vill du gå på markerad led så hittar du många alternativ under Naturkraft och fliken Hämta kartor. /Laila

Tisdag 18 juni Kvällsvandring från Hosjön i Storvik till Hohällan

En vacker kväll, som gjort för att ta med sig kvällskaffet till Hohällan. Ronald som ledare för kvällen hade en överraskning på lur. Vid Hosjöns Bystuga mötte Mats Wiklund upp och berättade om gemenskap, samarbete och engagemang ute i byarna för att få bygden att leva och folk att vilja flytta dit. Han följde med en bit bort över Vallbyån och pekade ut några riktigt gamla hus med tillhörande historier.
Snart var vi på väg upp mot Hohällan med två pigga femåringar som tog täten i uppförsbacken. Inne i naturreservatet fick vi tillfälle att repetera lite vad som gäller i ett sånt område, flera grill/eldplatser finns iordninggjorda, ett vindskydd att övernatta i, och extra ved lite längre bort. På tillbakavägen hittade barnen smultron i kanten av ett hygge, vilken lycka!

Sista gemensamma turen samlade 22 personer. Innan sommarledigheten tar över, tack till alla ni som har varit med, vi ses till hösten hälsar Kristina, Ronald, Joakim och undertecknade, Ildri

Söndag 16 juni, Storvika Fäbodar till Solbergadalens naturreservat i Hofors

15 km, 23 personer och 30 plusgrader - minst!! Det blev en varm dag att följa Gästrikeleden där vi startade i fäbodmarker som då de brukades tillhörde Vall, Lillvik och Storvik, idag är de privata sommarstugor. En kort avstickare för att hälsa på Karl XII:s tall, den är fridlyst. Kungen själv har nog inte varit här, troligare är att tallen kan dateras till monarkens tid, 1682 - 1718. Vid Granstanda ses/anas ännu spår efter slalombacken och släpliften, naturen gör sitt bästa för att ta tillbaka området. Vikåsen passeras, det är gammal svedjefinneskog som på många platser i vårt område. Gårdsjön blänker till mellan träden, här finns två vindskydd att välja på. I en glänta växer Viby Fäbodar fram, en välbehövlig vattenpaus och lite bråkande med skogsmyggen. HAIF-stugan hägrar, det är målet för lunchen, vi väljer mellan solen/värme kontra skugga/mygg. Tillbaka över Kaptensberget mot Solbergadalens naturreservat. I reservatets branta ravin porlar en bäck kantat av mjuk mossa och lågor i gammal granskog. Vi kortar av en del av turen på grund av värmen, avnjuter sista kaffet vid Gårdsjön i det bättre vindskyddet för att avsluta dagen tillbaka vid Storvika Fäbodar. Och vem vet, kanske kände korna i en annan tid sig lika glada som vi när de röda små stugorna skymtade mellan björkstammarna.

Ronald ledde vandringen och delade med sig info om livet då och nu på platserna vi passerade. // Ildri

Lördag 8 juni, Lenåsens fäbod- Mårtens klack
Startade strax före kl 10 från Lenåsens Fäbod i strålande solsken med runt 25 grader. Sammantaget är vi 23 personer som kollar att vattenflaskan är med innan vi ger oss iväg upp över Lenåsberget. Kristina leder oss efter stigar där skogen delvis ger skön, sval skugga. Några blöthål passeras där en omväg krävs, ingen ramlar i dy-groparna. Lenåsberget ruvar 290, m.o.h, vi vandrar vidare in i Ockelbo kommun mot Mårtens Klack som ligger något lägre, 274 m.o.h. På ett ställe noterade vi gammal spillning efter varg, även dygnsfärskt tassavtryck som Ove Eriksson rätt säkert fastställde som varg.
Joakim bättrar på ledmarkeringen undervägs, så du som skall ut i sommar kommer inte ta fel, en fin sträcka att ta sig fram till vindskyddet på Mårtens Klack.

Samtidigt som vi är ute på våra blyga 13 km pågår en annan aktivitet, "Björnfrossa" ultramaraton med start och mål i Kungsberget, 63 km längs Gästrikeleden, Lenåsleden och Fäbodleden. Några löpare passerar oss och får glada, uppmuntrande hejarop, ja till och med "vågen" rullar i Gästrikeskogen . // Ildri

Söndag 2 Juni, Hagalund - Alberget
Första söndagen i juni, äntligen en försmak av försommaren!
Av praktiska skäl med att parkera startade vi efter kraftledningarna på vägen mot Kyrkberget i stället för vid Hagalund. Med Joakim som lots och Ronald ankarman begav i oss i väg på den 11 km långa turen med Alberget som mål. Alberget ligger på 187 m ö h med utsikt i norr mot bland annat Vettåsen och Kungsberget med vindkraftparken gott höjd över skogsbrynet. Området vittnar om gammal gruvdrift med nedlagda inhägnade gruvhål från olika mineraluttag. En liten avstickare från Gästrikeleden ligger Sarvtjärn som vi besökte för en vattenpaus på vägen norrut och eftermiddagskaffe på återvägen. Leden är tydlig märkt och fin att gå på med undantag för en passage över en bäck där bron har gjort sitt, till nästa år ser vi fram emot ny överfart. En försommardag i fin skog med frodig grönska, blåbärsris, mossor och lavar, insekter i luften och göken som ropade ko-ko toppades av de många makaonfjärilarna som gjorde oss 31 vandrare sällskap på Alberget. Tyvärr flög de för högt för att låta sig fångas på bild men trevliga att beskåda under lunchpausen.Vid pennan, Ildri

Lördag 25 maj Bagghyttan-Skommarhyttan-Gjusberget

Vandringen i Torsåkerbygd lördagen den 25 maj lockade 18 vandrare, som fick uppleva en fin vandring genom Skommarhyttan på Gästrikeleden, längs sjön Stillarens västra sida med det gamla vårdträdet, linden, upp till Gjusberget, beläget 200 m ö.h. Brandvaktarstugan finns kvar på berget men Försvarsmaktens utsiktstorn är numera rivet och utsikten i dag är dold av skogen. Färden tillbaka till Skommarhyttan gick på Stillarens östra kant, där vi kunde se spår efter bävrarnas framfart. Tillbaka till Skommarhyttan och eftermiddagsfikat vid ruinerna av den gamla hyttan, fick vi ta del av svensk järnhantering på 1500-1700 talet, då hyttan här var i gång. Efter pausen hade vi ca tre km vandring kvar innan vi var framme vid bilarna, som var parkerade på gränsen till Bagghyttan. Vid pennan Kristina

Söndag 19 maj, Invigning av Högboleden

Idag var det ingen vanlig dag för idag invigdes Högboleden med tal, musik & fika på vägen. När vi alla 57 kom fram till Högbo bjöd hotellet på kaffe & tårta & jag vann en bok @ Högbo , skriver Ann-Louise.

Finns inte mycket att tillägga, invigningen av Högboleden blev en trivsam tillställning. Allt från musiken som vi möttes av vid Resecentrum till avslutningen på Högbo Brukshotell med kaffe/tårta. Fyra rullstolsburna följde med - tre nästan hela vägen, en tuffing körde hela sträckan tur/retur 18 km. Vad jag fick med mig var vi nio som vandrade tillbaka, resterande bjöds på buss.

Hoppas leden blir ett välbesökt utflyktsmål hälsar vandringsledarna genom Ildri

Onsdag 15 maj, Västerhällarna
Vilken dag, vilken vandring, vilken härlig grupp på en helt vanlig onsdag förmiddag! I vackert vårväder vandrade vi upp mot Västerhällarna med start från Järbo IF. Nio olika länder var representerade, Eritrea, Burma, Irak, Syrien, Afghanistan, Kongo, Sverige, Finland och Norge fördelade på 43 personer. Språkstudion från Högbo deltog med 20 personer, intressanta samtal mellan olika nationer och kulturer växte fram under vandringen mot toppen. Västerhällarna är ett trevligt utflyktsmål med ordnat vindskydd med grillplats ute och under tak. Spårsystemet lockar till flera olika långa vandringar för den som så vill, där till ex gammal skog och klapperstensfält kan beskådas.
Tack för den fina förmiddagen hälsar vi i vandringsgruppen genom Ildri

Tisdag 7 maj Långbodarna -Härnen

Inspektionsvandringen mellan Långbodarna - Härnen, 10 km tur/retur lockade 12 vandrare. Översynen av led-sträckan resulterade i en del städning av stigen efter skogsavverkning, ett par mindre träd som blockerade framfarten röjdes undan, i övrigt noterades en skylt som skall få nytt jordankare vid ett annat tillfälle. Mycket väder fick vi, strålande sol, regn, hagelbyar, snöblandat regn och minsann nåt åskmuller. Framme vid Härnen fick vi en fin upplevelse, lunchen avnjöts under tak, utanför dansade hårda snöhagel på bryggan.

Förutom en vardagsvandring 15 maj laddar vi för invigningen av Högboleden söndag 19 maj. // Ildri

Söndag 5 maj Fågelvandring i Gysinge

Fågelvandringen i Gysinge med fågelexperterna Ulf Hultinger och Olle Borg lockade många att tillbringa dagen med friluftsfrämjandet. I ett soligt men något kylslaget väder vandrade 31 personer längs Dalälven. Vi följde dels banvallen efter gamla järnvägen, bron över till Storön och in i Gysinge Naturreservat. Översvämningsängar och skir grönska förstärkte upplevelsen av fågelkvitter och de olika arterna av fåglar både på vattnet och i träden. De gamla järnvägsbroarna vi tog oss över vittnar fortfarande om den tidens ingenjörskunnande och de som sedan bygge bron.
Den här gången var jag "kö-kvinna" gick alltså sist och såg till att alla var med tillbaka, därför hörde jag inte allt vad våra duktiga ledare såg/hörde och berättade om. Ett majestätiskt välkomnade fick vi redan på parkeringen där en havsörn svävade i det blå över oss. Fiskljusen som vi har sett tidigare år var inte vid boet, däremot gott om änder, kanadagås och andra simmare på älven.
På väg tillbaka mötte vi en person med lös hund mitt i denna för årstiden naturens barnkammare. En påminnelse således om att hunden skall vara kopplat.🦊Vid pennan, Ildri

Vad glömde jag, jo att berätta om den fina musiken Bengt-Erik bjöd på! Två trudelutter på okarina, alltid trevligt

Onsdag 24 april Åmotan - Långbodarna

Så är vi igång med årets Kultur och Naturvandringar. 16 personer mötte upp till inspektionsvandringen mellan Åmotan - Långbodarna, 10 km tur/retur. Det mesta av snön hade tinat bort, på vandringen över Hedarna var underlaget torrt och fast. Från leden gjorde vi en kort avstickare för att besöka Klysnedammens brandfält. Ett 6 hektar stort skogsområde som brann 1993 har sedan fått utvecklas fritt. Vi fortsatte förbi sjön Långbofly som nu på våren ligger som ett glittrande smycke och ännu inte skymmes av den kommande lövprakten. Långbodarna är en samling hus/stugor där Norrbergs by hade sitt fäbodliv i en annan tid. Runt 10 stugor fanns det som mest då runt 1900-talet, idag är det ett sommarstugeområde.
Efter rast och påfyllning av det goda som fanns i ryggan vandrade vi åter mot Åmotan. Kaffepaus vid rastskyddet på Hedarna ut på eftermiddagen, härligt!
Under inspektionsvandringen förbättrades märkningen av leden, några träd som hindrade framkomligheten röjdes bort. Och visst var det så, solen lyste från en molnfri himmel, jackan åkte ned í ryggsäcken till fördel för kortärmad. Med andra ord en helt perfekt start på vandringssäsongen.