Sök på webbplatsen

Hitta lokalavdelning

Som medlem får du

  • Tillgång till Sveriges bredaste utbud av guidade friluftsaktiviteter
  • Stödjer vårt arbete med hela Sveriges friluftsliv, och mycket mer...
Bli medlem

Logga in

Vandringsrapporter 2018

Här kan du läsa beskrivningar av ett urval av årets vandringar.

Lördag 17 november

Djurspårvandring utan snö eller rimfrost på marken gör det svårt att kunna upptäcka djurspår. Med Ove Erikssons kunskap om djurspår hittar vi ändå spår överallt. Vi var 13 vandrare, som över Bengtas fäbod, tog oss från Björkmuren upp till Västerhällarna för att avnjuta vår medtagna matsäck i härlig november sol och lagom varme. Turen avslutades med glögg och pepparkakor vid Björkmuren och med denna vandring avslutades säsongen 2018.

Söndag 7 oktober

Så var vi samlade vid Fjällberget Hofors, hela 19 personer ville vandra sträckan tur- retur fram till Stenshyttan. Kristina ledde fram på Gästrikeleden där vi först passerar Björktjärnen. Ett fint vindskydd med vacker utsikt över vattnet, där bestämde vi oss för att ta eftermiddagskaffet på tillbakavägen. Leden går korte bitar på grusväg men mestadels följer den genom burrig skog, först upp mot Tjärnäsberget, sedan nedåt tills blänket av Djuptjärnen skymtar mellan träden. Strax före finns stigen mot en källa tydligt uppmärkt. Djuptjärnen, det var så vackert denna söndag, klarblå himmel och lövträd i alla dess färgskiftningar som speglade sig i vattnet tog nästan andan ur oss. Framme vid Stenshyttan rastade vi vid Dammsjön. Självklart låg det även där en hytta berättade Kristina, 1561 restes den första hyttan som drevs av två bergsmän 1586 fanns även en hammarsmedja. Stenhyttan kom sedermera att tillhöra Stjärnsunds bruk och fanns fram till 1850. Orten kämpade och fick både egen skola & lärarbostad i dag finns de båda husen i privat ägo, Kristina pekade ut de båda. Åter ett härligt gäng att tillbringa en söndag med, inte en regndroppe har fallit på oss under detta vandringsår.

Lördag 29 september

Det här var en vandring där vi räknade fäbodar, nåja - i alla fall försökte. Fäbodleden Kungsfors - Hålldammen, Järbo , lördagen 29 september ca 12 km. Kristina både berättade och ansvarade för dagens etapp på Fäbodleden, där fäbodarna ligger på rad på delar av turen, några är på vag tillbaka till naturen och en del platser finns endast en skylt som talar om var/vem som ägde stället. Kort beskrivet anlades fäbodar för att kunna sköta djuren och lättare ta hand om mjölken från vilken man framställde ost, smör, mesost och långmjölk. Åkermarken hemmavid behövdes till vinterfoder, på fäboden betade djuren fritt i skogen på dagarna. Fäbodarna här i området bestod i allmänhet av stugor, mjölk-bodar, fähus och lador. Den nya lagen som kom 1933 och benämndes ägofredslag innebar förbud mot skogsarbete och satte således stopp för fäboddriften.
Vandringen gick efter fina stigar och kortare bitar på grusväg, men sista etappen från Hålldammens stugområde fram till badplatsen används tydligen Fäbodleden även av crosscyklar, med djupa vattenfyllda spår som resultat. Från Hålldammen fortsätter leden fram till Högbo via Vettsjön, Vällingen och förbi Lappkåtan, den sträckan får vi ta ett annat år.

Söndag 23 september

Höst vandring i Åmot till Snåltjärn, längs Gästrikeleden 12 km tur-retur genomfördes i härligt höstväder. Med start vid Bunges kapell ledde Ronald vandringen mot Snåltjärn. Under färden berättade han om Åmots historia från ca 200 år tillbaka i tiden till det samhälle vi ser i dag. Gruvdrift och järnframställning var viktigt från tidiga 1700-talet, sedan blev det skogsbruk med egen såg, vi passerade bagarstugan och tullkvarnen där bönderna runt omkring fick erlägga en del av mjölet i skatt. Befolkningen ökade i takt med krav på mera arbetskraft till den växande verksamheten. Åmot betyder ”där åar möts”, här möts Bresiljeån & Kölsjöån som tillsammans bildar Testeboån som i sin tur har sitt utlopp i Gävlebukten.
Lunch vid vindskyddet framme vid Snåltjärn, där trädens olika höstfärger speglades i vattnet, en fröjd för ögat. Vi blev hela 22 vandrare som valde att tillbringa denna härliga höstdag ute. Den här gången var det Joakim som fick sällskap av sin fyrbenta vandringskompis. Tänk vad små hundben kan pinna på.

Lördag 15 september

En dagstur längs Kungshögsslingan på Gästrikeleden i Österfärnebo, startade vid Ulvkisbosjön. 13 vandringssugna personer plus en van turvän på fyra ben slog följe i ett härligt höstväder. Efter någon kilometer kom vi fram till Rödängsgruvor där malmbrytning pågick under 30 år. Spår/spåren i naturen syns i dag i form av inhägnade gruvhål och delvis övervuxna slagghögar. En kilometer bort från gruvområdet ligger krut-källaren, avståndet dels på grund av för mycket fukt från brytningen, krutet måste hållas torrt, MEN redan då tänkte man säkerhet, hela krutförrådet kunde ju explodera. Vi passerade Harry Hanssons olika konstverk i skogen vid Bårhällarna, däribland sin egen gravsten som han huggit ut.
Framme vid Kungshällarna som ruvar på 183 möh finns ett av många brandtorn som var nödvändiga i annan tid. Tornet är intakt, det var några modiga vandrare som klättrade hela vägen upp och njöt av utsikten. Det sägs att vid klart väder kan man se kyrktornen på Uppsala Domkyrka. En historia berättas så här: ”Om du inte hittar brandtornet, åk till Uppsala och spana från kyrktornet – då ser du vart du ska gå”. Skogen i reservatet runt omkring har aldrig avverkats och många tallar är över 250 år. Under dagen vandrade vi genom tät skog, på grusvägar och körvägar. Joakim och Susanne ledde vandringen som blev den längsta endagsvandringen vi har gjort. Hela 7,5 timmar var vi ute i naturen och lade en sträcka på 19 km bakom oss.

Lördag 8 september

Vandringen idag , 10 km med STF på Gästrikeleden från Hedesunda österut. 13 personer med Lars Westerlund som ledare följde vi märkningen längs hagar med betande kor och får, för att fortsätta längs Bramsöfjärdens vatten. Vi noterade också hur tallarna växte efter ”frökapning”. En del vandring på asfalt blev det men så är det ibland, belöningen kom då vi kom fram till Kvillanuddens naturreservat där vi rastade vid fjärden. Många av oss hade packat regnkläder, vi vandrade i sol och 20 grader sommarklädda. Väl hemma brakade ovädret lös, blixtrar och dunder med kraftigt regn.

Söndag 26 augusti

Vandring på Gästrikeleden från Koversta Gammelby i Österfärnebo till Gysinge, tur-retur, ca 13 km. Denna del av Gästrikeleden längs Dalälven går till stora delar på spänger. Vi var 15 vandrare, som tog oss fram till vindskyddet i Gysinge, där matsäcken avnjöts. Inga mygg besvärade oss.

21 augusti inspektionsvandring (En icke annonserad vandring)

Torsdag 26 april gjorde vi ett tappert försök på att inspektionsvandra sträckan Härnen - Långbodarna. Det gick ju inte så bra, halvmeter djup snö som inte bar oss gjorde att vi fick vända. Men i dag 21 augusti i strålande höstväder gick Kristina och jag (Ildri) sträckan tur-retur. Lite fix i form av tydligare märkning och röjning i spåret utfördes. Väl framme vid Långbodarna, rast och kaffe, pratade vi med en i jaktlaget för området som kunde berätta att björnjakten pågick för första dagen. Hunden hade haft spårning på en björn men tappat den. Visst blev det lite spännande på returen 5 km över skogen tillbaka till Härnen. Nej, vi varken såg eller hörde någon nalle, bara ännu en skön dag ute i naturen.

Onsdag 15 augusti

Hösten första vandring en kvällsvandring från Högbo till Svartviksstugan, tur och retur 7 km. En vacker onsdagskväll. 14 tvåbenta och tre fyrbenta inledde höstens aktiviteter på bästa sätt.

Torsdag 5 juli

Sista vandringen före sommaruppehållet var en kvällsvandring till Västerhällarna i Järbo. En kortare kvällsvandring där 17 personer njöt av kvällsfikat med främjandet. Det blev ingen korvgrillning som det var planerat då det varit en mycket torr sommar med eldningsförbud. En härlig sommarkväll utan mygg.

Onsdag 13 juni

Tänka sig, efter 6 veckor med sol och värme kom ett stilla regn över dagen, men lagom till kvällsvandringen mot Sjöbergs Fäbod upphörde det. Ewa Eklund lotsade oss på stigar från Stensätra över järnvägen till denna idylliska plats där fäboden ligger. I början på 1800-talet flyttades den från Kurras backe till sin nuvarande plats, i dag är den i privat ägo och vi tackar för förmånen att få vistas där en vacker junikväll. 8 personer avnjöt det som fanns i ryggan, Inga-Greta "kulade" uppe i skogskanten, men korna är sedan länge borta. Myggan gjorde oss sällskap medan vi samtalade om hur det kunde vara att driva fäbodliv i en svunnen tid.

Söndag 10 juni

Söndagen på Söderåsen blev som vanligt en härlig vandring om än något hetare än vanligt, - och det bar uppåt, uppåt och uppåt men då brukar det ju så småningom gå neråt också som tur är. Mycket vatten gick det åt. Vi hade turen att få en flaska extra vatten den här dagen, naturligt mineralvatten från Söderåsen, från Sveriges första godkända naturliga mineralvattenkälla!
Fantastiskt att vi har en sådan i vår närhet. Vi tackar Studiefrämjandet som såg till att vi fick varsin flaska Söderåsens mineralvatten att släcka törsten med den här varma dagen. Kalhyggen är inte så tokiga ibland- om än inte så vackra men det fläktade skönt och höll myggor & flugor borta under lunchen. Utsikten var storartad.
Vi passerade kalkbrotten i Vall i Torsåker. Det drevs mellan 1700-talet fram till mitten av 1900-talet. Idag är det en omtyckt badplats, fantastiskt vacker plats. Det var flera modiga på plats som hoppade från hög höjd ner i det 15 meter djupa vattnet.
Vandringen bjöd många fina utsikter över stora delar av Gästrikland. Vi var 13 personer som deltog i vandringen med god ledning och intressanta historier.
Ronald som kan sin lokalhistoria berättade bland annat om det så kallade Kråknäsjärnet som hittades 1993 i Torsåker. Järnfyndet bestod av ämnesjärn daterade år 1 och blästerklumpar daterade omkring år 500. Torsåker var under många århundraden centrum för Gästriklands bergslag. Ronald berättade även om kända personer från Torsåker, Elof Persson med söner (Kronblom), Joel Berglund (operasångare), författaren Per Agne Erkelius och sist men inte minst Kerstin Hesselgren en stark politisk kvinna

Tisdag 29 maj kvällsvandring

Den varmaste majkvällen på många år, även då är Friluftsfrämjandet i farten! Kvällsvandringen till Hohällan startade i Skatfors där ledaren Ronald Hansson hade en överraskning på lur för oss 20 personer som mötte upp.
Vi fick träffa Elvert Eriksson som berättade följande om orten.Skatfors är en liten by tre kilometer nordväst om Storvik. Hur gammal den lilla orten är vet nog ingen, men här fanns en torparstuga redan i slutet av 1700-talet. I Skatfors finns Skadefors Spik- & Tegelbruk som har varit en arbetsplats och gett inkomst åt minst fem familjer i cirka 100 år. Efter en del ägarbyten och försäljningar blev det yxtillverkning. Den gamla torparstugan byggdes på i båda ändar efter skiftande behov, i dag är den 25 m lång och 5 m bred, ägd av Elvert och hans fru Mona som för övrigt säljer växtfärgat garn på gården.
Vandringen fortsatte upp mot Hohällan där kvällsfikat smakade gott. Ronald berättade historier om personer som har bott och haft betydelse för Storvik. Göken hördes i väster, ingen mygga störde, en helt underbar plats att avrunda dagen på.

Lördag 26 maj

Då var det dags för Rönnåsrundan med Kristina som vandringsledare.  14 km i mycket omväxlande terräng. Vi hade en mycket bra vandringsdag, lite myggigt emellanåt men förövrigt härligt som det brukar vara. Första fikarast vid Åbergs fäbod som vi alltid brukar. Rinnande vatten bredvid möjliggör påfyllning av vattenflaskor .Färden fortsätter över Häståsen där ett nytt vindskydd har ersatt den sedan tidigare nedbrunna brandvaktarstugan. Vid Lisstansen åt vi lunch och här får vi också Ol-Lars spännande skröna till livs. Sedan tar vi oss an Ol-Lars bergen och avslutar med klapperstensfältet, där vi tar den sista kaffeslurken innan vi är tillbaka vid bilarna.

Onsdag 16 maj

15 personer var vi som gjorde en vardagsvandring i Årsunda upp till Hornbergsklack, med start i Hyttmarken. Förra året i augusti gick vi samma sträcka i hällande regn, trots det var det önskemål om att vandra den igen, då det er en fin sträcka. I år fick vi med oss en av de varmaste majdagarna på många år. Kristina som ledde vandringen påminde om nyttan av att ofta ta en slurk ur vattenflaskan. Första stoppet gjordes vid en naturlig vattenkälla där några passade på att fylla vattenförrådet, det är inte så ofta den möjligheten finns i våra trakter. Växlande natur med blåbärsris (ett tips inför hösten). Hornbergsklack ligger drygt 300 meter ö.h. Här finns ett generöst vindskydd. Det behövdes denna soliga dag, då vi sökte skugga för lunchen. På hemvägen noterade vi alla att trädsorternas blomning går i varandra i år. ”Mellan hägg och syren” är det bara några dagar mot normala, en till två veckor. Och vet ni vad, vi mötte jultomten också…

Söndag 13 maj

Vandringsledare Joakim Helmbrant. 30 personer deltog i dagens vandring i Storvikstrakten ca 10 km med start och mål vid Ovansjö hembygdsgård. Vi lotsades på stigar vi verkligen inte går så ofta, ingen specifik led följdes. Nymmenåsen passerades, verksamheten där har vi berättat om från andra vandringar. Rester från ett antal gruvor från tidigare år då brytning i liten skala var både lönande och nödvändigt passerades. Koppar (Cu) Mangan (Mn), som båda är ett grundämne och Kvarts som är en mineral. Gamla inhägnade, vattenfyllda gruvhål fanns det gott om. Lunchpaus i en solig glänta i skogen med humlornas surr och skirande grönska. Göken ropade sitt koko, det var en södergök. Vi besökte vi ”Åsas ost”, där ostmästare Åsa Lindgren berättar om sina goda och prisbelönta ostar. Vi fick möjlighet att provsmaka samt köpa ost. I hagen bredvid betade några Highland-cattlekor, där går man inte in frivilligt, fast ägaren berättade att de är fridsamma djur.

Lördag 5 maj

Fågelvandring i Gysinge med fågelexperterna Ulf Hultinger och Olle Borg. 26 vandrare valde att följa med denna lördag. Det var mycket högt vatten efter den snörika vintern. Där det normalt inte är vatten så här års, gjorde att vi fick improvisera och göra andra vägval. Vi fick se andra områden än de vi normalt besöker. Följde banvallen efter gamla järnvägen som användes så sent som 1964 och gick på järnvägsbron över Dalälven, där det forsade friskt. Svämskogen, fick vi lära oss, är områden där det regelbundet svämmar över på våren. Där växer mestadels lövskog. Vi både såg och hörde lövsångare, grönsångare, blåmes, talgoxe, bofink, domherre med flera. Vi fick även se och höra flera olika spettar gråspett, vadare, skrake och knipa. Fiskgjusen seglade över oss flera gånger. Tibasten blommade och fjärilarna dansade i solgasset efter banvallen. Vandringen avslutades med ett besök på Granön, där vi fick se de vackra gamla ekarna som sätter fart på fantasin. En härlig dag med försmak av sommarvärmen. På hemvägen stannade vi och tittade på den sällsynta och fridlysta Mosippan.

Torsdag 26 april, inspektionsvandring

Ett tappert försök för att inspektionsvandra sträckan Härnen - Långbodarna. Sju personer mötte upp. Starten gick fint på den plogade skogsvägen innan Gästrikeleden tar av in i skogen. Sedan, jösses vad snö som låg kvar i Kungsbergs-skogen. Halvmeter djup, snö som inte bar, gjorde att vi vände för att fortsätta följa skogsvägen. Det blev en fin vandringstur, bäckarna porlade och rann, fåglarna kvittrade, en tjäder ( tiur ) visade sig. I det blöta lerunderlaget syntes spår av älg, rådjur och räv. Lunchen intogs vid Härnen, isen låg tjock på sjön men snart fylls platsen som är handikapp-anpassat av ivriga fiskare.

Måndag 23 april, inspektionsvandring

Så var vandringarna igång. I dag var vi, 12 vandrare på en inspektionsvandring efter Gästrikeleden, Åmotan - Långbodarna. Mycket snö och vatten bitvis gjorde att vi beslutade att vända efter rasten vid vindskyddet.