Sök på webbplatsen

Hitta lokalavdelning

Som medlem får du

  • Tillgång till Sveriges bredaste utbud av guidade friluftsaktiviteter
  • Stödjer vårt arbete med hela Sveriges friluftsliv, och mycket mer...
Bli medlem

Logga in

Ett hållbarare friluftsliv

Fjällräven gör tröjor av svensk ull. Andra väljer helt andra vägar att skapa ett hållbarare friluftsliv. Hur ska vi som konsumenter egentligen veta vilken väg som är bäst? Och spelar det någon roll?

Brattlandsgårdens får flyttas regelbundet mellan hagar, för både fårens och markens bästa.

–Bäääähää! Bäähääää! Flocken är upprörd, det är tydligt.

– De undrar nog vad jag väntar på, de vet ju varför jag är här, skrattar Natasha Skott, och får genast svar från hagen.

– Bäääähääää!!!

Det är efter ett par dygn i samma hage dags att flytta flocken till hagen intill, ett led i den holistiska djurhållning Natasha Skott och Brattlandsgården driver, och fåren vet vad det betyder – nytt, fräscht gräs att gå loss på. De är otåliga nu och förstår inte alls varför deras matmor bara pratar och pratar och inte öppnar grinden.

Fåren är av rasen Jämtlandsfår, en korsning mellan ett traditionellt Svea-får och ett Merinofår och ger till skillnad från andra svenska fårraser ull som är mjuk nog för att använda till klädproduktion. Just de här fåren är anställda av Fjällräven och deras ull tvättas, spinns och stickas i Sverige för att bli tröjor, de enda på marknaden just nu som tillverkas av svensk ull.

»Fåren är anställda av Fjällräven och deras ull tvättas,
spinns och stickas i Sverige för att bli tröjor.«

 

– Det var när vi fick veta att 80 % av all ull som produceras i Sverige bränns som restavfall från slakteriindustrin som vi fick idén att testa om det skulle gå att ta rätt på ullen också, och göra garn av det, berättar Christiane Dolva som är hållbarhetschef på Fjällräven. I höst finns de första Brattlandströjorna i butik och det har enligt Christiane Dolva varit ett långt och rätt bökigt projekt som Fjällräven lärt sig massor av, kunskap de kan använda för att bli bättre och hållbarare inköpare även av annan ull.

Natasha Skott bland Brattlandsgårdens får, vars ull nu blir tröjor åt Fjällräven.

– Det är en förmån att kunna vara så nära hela processen. I övrigt köps ull upp i en typ av auktionsförfarande och det är väldigt svårt att få reda på vilken gård ullen kommer ifrån. Och då får vi förstås också svårt att kontrollera hur ullen produceras, både när det kommer till djurhållning och andra faktorer.

Fjällräven har sedan ett par år tillbaka ett dunlöfte, där man lagt ner stor energi på att spåra precis var och hur dunet man använder i sina kläder och sovsäckar produceras. Nu jobbar man på att ta fram ett liknande ull-löfte, berättar Christiane Dolva.

– Hållbarhetsarbete är hela tiden väldigt mångfacetterat, och det finns så många områden som vi vill bli bättre på. Vi arbetar målmedvetet både med arbetsförhållanden i produktionen, transporter, material och kemikalier. Vi vill vara ledande och också kunna vara med och bidra med den kunskap vi skaffar oss längs vägen, säger hon.

Att hållbarhetsarbete är komplext blir man snabbt varse när man börjar sätta sig in i vad de olika friluftsföretagen fokuserar på. Och att säga vilket område som är viktigast att satsa på går inte enligt Joel Svedlund, som jobbar på Peak Innovation och är ansvarig för hållbarhetsfrågor inom Scandinavian Outdoor Group, en branschorganisation för de skandinaviska friluftsföretagen.

»Vi lär oss hela tiden. Vi vet väldigt mycket mer än vi gjorde för tio år sedan, om tio år kommer vi att veta ännu mer.«

 

– Det är inte bara svårt. Det är helt enkelt oviktigt. Alla små steg som tas mot en hållbarare produktion är bra. Att väga löner som går att leva på mot att förhindra att släppa ut gifter i vattnet, det går inte att säga att det ena är viktigare än det andra. Båda är viktiga. Just nu är både bransch och konsumenter inne i en väldigt intensiv lärandefas menar Joel Svedlund.

Att klippa får är en konst inte många i Sverige behärskar längre. Brattlandsgårdens får klipps två gånger per år, för att det är bäst för fåren.

– Vi lär oss hela tiden. Vi vet väldigt mycket mer än vi gjorde för tio år sedan, och om tio år kommer vi att veta ännu mycket mer. Nu försöker alla förhålla sig till den här nya kunskapen, både konsumenter och producenter, och vi behöver hela tiden följa med utvecklingen. Friluftsbranschen är, om man jämför med modeindustrin, väldigt liten. Samtidigt tror Joel Svedlund att det som friluftsföretagen gör för att röra sig mot en hållbarare produktion är viktigt och kan göra skillnad även inom andra branscher.

– Vi ligger ofta i framkant när det gäller materialutveckling, och vår storlek ger oss en möjlighet att prova materiallösningar i mindre volymer, materiallösningar som sedan kan bli standard för fler. Vi har också generellt ett lite högre prisläge, vilket ger oss ett lite större utrymme att skapa hållbara lösningar. Som ett exempel nämner Joel Svedlund återvunna fibrer, både bomull och syntet, som använts länge i friluftsbranschen och nu också vunnit mycket mark inom både sport och fashion. Olika impregneringsmedel är ett annat exempel där friluftsbranschen gått i bräschen. Samtidigt har friluftsbranschen större utmaningar som inte andra klädproducenter har.

– I vår bransch är vi helt beroende av hög funktion; bra slitstyrka, hög vattentäthet, vindtäthet och så vidare. Det gör att det är en större utmaning med kemifrågan till exempel. H&M var till exempel väldigt snabba på att ta bort alla perfluorerande ämnen från sin produktion, ämnen som används för att impregnera mot vatten och smuts. Men det är inte lika svårt för ett renodlat modeföretag, de ämnena behövs inte där på samma sätt. Gore-Tex, och andra materialleverantörer i friluftsbranschen, måste ju jobba mycket hårdare på att ta fram ett alternativ som är lika funktionellt som det som innehåller perfluorerande ämnen.

Brattlandsgården ligger strax öster om Åre och drivs av Natasha och Mats Skott.

Brattlandsfåren har äntligen fått skutta in i hagen intill, studsar runt och har uppenbart svårt att välja vilken grästuva som ser godast ut och därmed måste tuggas på först. Natasha Skott berättar att hennes målsättning med gården är att det ska vara »the place to be» om man är ett får. Här ska djuren må riktigt bra.

– Vi klipper till exempel fåren två gånger per år, inte bara en, för att det är det som är bekvämast för fåren, även om det förstås är lite bökigare för oss och kostar lite mer. Fjällräven räknar med att de rätt få Brattlandströjor som når butik i år kommer att sälja slut mycket fort, trots sin relativt höga prislapp. Även Joel Svedlund är säker på att efterfrågan på hållbart producerade kläder finns bland konsumenterna, men att friluftsföretagen inte alltid når ut till rätt kundgrupper.

– Vi har en utmaning att få de grupper som vill shoppa hållbart att upptäcka friluftsföretagen och de produkter de erbjuder. De vill gärna köpa kläder och andra produkter som utvecklats och producerats hållbart men hittar inte självklart till friluftsbutikerna eftersom de kanske inte samtidigt har ett stort intresse för friluftslivet.

Och intresset hos konsumenterna växer. Henrik Hoffman är VD för Naturkompaniet som har Sveriges största nät av friluftsbutiker. De får fler och fler frågor från väl insatta konsumenter som vill veta vad det är man köper.

– Det ger ju oss en utmaning att utbilda våra säljare så att de kan möta de här frågorna, och det ser vi som något i grunden väldigt positivt. Vi viUllen sorteras noga. Bara den bästa blir tröjor.ll ju som företag gärna se den här förflyttningen, säger han. Hur ska man då tänka som konsument i butiken? Vad är viktigast att tänka på? Joel Svedlund menar att det viktigaste är att överhuvudtaget tänka, och att ställa frågor. Att förstå att ens egen konsumtion faktiskt spelar roll.

– Köp inte i onödan, och när du köper, köp från märken som du vet jobbar aktivt med att förbättra sitt hållbarhetsarbete. Om den jacka eller tröja du behöver inte finns i återvunnet, ekologiskt eller på annat sätt hållbarare material, så kan du påverka genom att välja ett märke som arbetar aktivt för hållbarhet och kommunicerar det väl. Det ökar marknaden för hållbara lösningar och får även andra företag att vilja gå åt det hållet.

Initiativ i branschen

 

Stretch utan stretch

NÄR DET GÄLLER återvinning är det optimala att bara använda ett material, så som ren polyester eller ull. För att få byxor stretchiga är det lätt att tänka att man vill blanda i lite elastan eller lycra, men då försvårar man möjligheterna att återvinna tyget eftersom det är väldigt svårt att dela upp materialen igen när de väl blandats. Jesper Danielsson är designchef på Houdini som inspirerad av gamla tiders sätt att drapera tyg tog sig an utmaningen att hitta ett sätt att skapa ett mönster till ett par riktigt sköna och funktionella byxor som ändå inte innehöll stretchfibrer.

– Det sägs att det tar 10 000 timmar att bli riktigt bra på något, och kanske har jag inte draperat tyg riktigt så många timmar, men visst är det många. Det har gått åt många pizzor för att muta kompisar att stå modell när jag draperar, skrattar han.

Resultatet är en funktionell byxa och nu till vintern även ett skidställ som är skuret så att inga stretchfibrer behövs. Mönstren är också gjorda så att tygåtgång och produktionsspill minimeras.

– Det här sättet att rita mönster minskar behovet av sömmar och ökar på så sätt livslängden i plaggen samtidigt som metoden också kan minska materialåtgången i produktionen. Det kommer vara branschens riktigt stora utmaning de kommande åren. Vi måste hitta smartare sätt att förenkla återvinningen samtidigt som vi förlänger livslängden och blir mer resurseffektiva.

Helt växtbaserad

I EN BRANSCH som domineras av olika typer av syntetmaterial är en fodrad jacka helt tillverkad av naturmaterial en världsnyhet som vunnit priser och väckt uppmärksamhet i många sammanhang.

Jackan Deterra från Tierra är världens första tekniska jacka tillverkad helt i biobaserat material, alltså sådant material som växer. Yttertyget är gjort av olja från ricinbönan, knapparna av nötter, snoddar och tråd av bomull och fodret av ull.

– Vi inspirerades av Parisavtalet som handlar mycket om att minska bruket av fossila bränslen. Vi började fundera på om man kunde göra ett tekniskt klädesplagg som var helt fossilfritt. Det är lätt att göra en t-shirt i ull och bomull, men ett mer tekniskt plagg har aldrig gjorts, säger Erik Tjerneld som är Brand Manager på Tierra.

Men det fanns utmaningar. Jackan har till exempel knappar istället för dragkedja, eftersom det just nu inte finns någon nog hållbar dragkedja utan fossila inslag.

– Men det är en lösning på väg, säger Erik Tjerneld. Det har varit ett detektivarbete att lösa alla detaljer men den uppmärksamhet den här jackan har fått visar att just materialinnovation är något branschen längtar efter och har fokus på just nu.

Långsammare köpmönster

NÄR MÅNGA FÖRETAG i modeindustrin går från fyra till sex eller åtta kollektioner per år, för att få fler att köpa mer, gör Lundhags tvärtom och går från två till en.

– Det finns många anledningar till det, säger Anders Blomster, marknadschef på Lundhags. Bland annat vill vi bidra till ett långsammare och mer eftertänksamt sätt att både sälja och konsumera.

– Att vi har en årskollektion betyder inte att vi ska sälja shorts på vintern och skridskor på sommaren, men många av våra plagg går att använda nästan året om, och då ska det vara lätt att köpa ett par byxor på våren och komplettera med en jacka på hösten, utan att behöva slänga byxorna och köpa nytt för att färgen eller modellen inte passade ihop.

Våra kläder håller länge och vi vill gärna att våra kunder också använder dem länge. Det är ett sätt vi kan bidra till ett hållbarare konsumtionsmönster. 2018 kommer Lundhags också med en helt ny ryggsäckskollektion där de har valt att jobba endast med tyger fria från fluorkarboner.

– Vi har också sett till att all polyester vi använder är återvunnen och bomullen är ekologisk. Vi hoppas också att vi här skapat en tidlös design som gör att konsumenten vill använda produkterna riktigt länge. Det är för oss en viktig del av hållbarhetsarbetet, säger Anders Blomster.

Text: Cajsa Rännar Foto: Håkan Wike & Cajsa Rännar