GRÖVELSJÖN – TÄNNDALEN, 20 – 28 MARS 2010
Söndagen den 21 mars startade vi från Grövelsjöns fjällstation. Leden upp för Långfjället var brant och isig, men sedan kunde vi glida utför på skaren.
Vi mötte ett hundspann och hundarna blev så intresserade av oss att de stannade och vägrade fortsätta att springa. 
Det blåste en kall nordlig vind, så vid lunchpausen fick vi en bra anledning att öva uppsättning av vindsäckarna.
Innan vi åkte ner genom skogen till Hävlingstugorna stannade vi och njöt av utsikten.
När vi kom fram till Hävlingstugorna kunde vi njuta av sol och eftermiddagsfika.
På måndagsmorgonen var det -14 grader sol och vindstilla. Vi gav oss iväg över Hävlingens is och gick sedan uppför Olåsen genom gles gammal tallskog på den smala isiga leden. När vi kom upp kunde vi njuta av utsikten mot Storvätteshågna.
Vid Slagusjöns vindskydd var det dags för en solig lunchpaus.
Sedan var det bara 3 km kvar till stugan vid Storrödtjärn.
Sista biten ner till Storrödtjärn bjöd på en härlig utförslöpa.
När vi vaknade på tisdagsmorgonen låg molnen lågt runt stugan, men när vi startade hade de lyft något. Vi gled ner genom skogen och kom ut på Rogens is och skidade sedan med vinden ryggen till Rogenstugan.
Inför onsdagens etapp till Skedbrostugan hade vi fått tips om en alternativ led i stället för den över Rogen. Vi tog spåret mot Käringsjön och vek sedan västerut på en ruskmarkerad led genom Rogens speciella landskap med smala slingrande sjöar och åsar. Vid en kort paus upptäckte vi en torraka med varglav.
Till lunch kom solen fram igen.
Föret var fint och vid tidig eftermiddag närmade vi oss Skedbrostugan vid Skedbrofjället.
När vi kom fram till Skedbrostugan blev vi välkomnade av det trevliga värdparet Ingvar och Margitha och hunden Viktor.
För torsdagen hade vi planerat en dagstur till vindskyddet vid Reva vid gränsen mot Norge. Nollgradigt och snöfall gjorde det svårvallat så det blev några pauser i början. De vallningsfria skidorna klarade sig bättre med hjälp av ”glider”. Spåret slingrade sig fram mellan träd och stora stenar.
Strax före vindskyddet passerade vi en smal bro utan räcken. Efter lunch vid Reva försökte vi oss på ett spår längs med gränsen, men nu började skaren mjukna så vi blev tvungna att ge upp och vända tillbaka samma väg.
På fredagen var det dags för turens sista och längsta etapp, 21 km. Till lunch hade vi nått fram till vindskyddet Broktjärnskojan och sedan tog vi oss upp för Rödfjällets västra sida. Härifrån hade man fin utsikt mot fjället Brattriet.
Över platån väster om Rödfjället hade vi vinden i ryggen och när det sedan började luta svagt nedför kunde vi nästan segla på vinden. Sedan gick det utför, mot slutet ganska brant, hela vägen till Tänndalen. Vi hade en halvtimmes marginal till skidbussen som tog oss till vandrarhemmet Grönländaren i Funäsdalen.
Den sista dagen var vikt för att utnyttja några av alla skidspår som finns runt Funäsdalen. Dagen började med underkylt regn som sedan övergick i snö. När vi kom upp på kalfjället fick vi uppleva blåst och snö för första gången under turen. När vi kom fram till dagens mål, Malmbäcksstugan, var den både stängd och låst. Så vi kurade ihop is i lä av stugans gavel och intog en snabb lunch och återvände sedan ned till skogen.
Till slut: turens deltagare med Fischerskidorna plus ett par Alpina i kronologisk ordning från 1970-talet till 2000-talet.
Text och bild: Lena Douhan Håkansson
