Helgelandskusten  2009

I år var det tredje gången vi åkte upp till Helgelandskusten i Nord Norge. Det är ett område med stora kontraster, spegelblankt hav, vita stränder och inemellan fjell  som sticker 500, ibland 1000 meter, rakt upp och i bakgrunden glaciärer. Vi hade för det mesta tur med väder och vind och vi såg havsörn, tumlare, lunnefåglar, säl, havsutter med mera. Det gav verkligen mersmak så vi återvänder nog även kommande säsong till Skandinaviens bästa paddlingsområde.

Dag 1 Tonnes – Geiterøya

Första dagen innebär alltid en massa logistik. Tanka bilen i Hemavan, handla de sista färskvororna på Ica, handla i Mo i Rana för att få med sig norska specialiteter som rømmegröt m.m. Vi lämnade en bil på Stokkvågen, tog en kort stopp vid Grönsvik kystfort innan vi kom fram till iläggningsplatsen uppe vid Tonnes. Det tar sin tid att packa kajaken för en hel vecka, men allt rymdes.

Väl ute på vattnet gav vi oss iväg norrut i motvinden förbi Polarcirkelmonumentet på Vikingen. Där fanns även en grupp med 31 scouter från Sverige med 29 kajaker!

Vi matade på, upp via Storbjørnøya och Selsøya upp till Geiterøya norr om  Sundøya där vi hittade en perfekt strand med hur mycket tältplatser som helst.

Dag 2 Geiterøya – Rødøya

Vaknade av att solen värmde tältet redan vid halv fem tiden, sedan blev det snabbt outhärdligt varmt.
En otrolig fin morgon men med mycket mer nordlig vind än dagen innan. Det var bara att förbereda sig för motvindspaddling. Vi hade Rødøya som mål, dels för att det är ett måste att besöka ön men också för att det finns mycket att göra om man skulle bli inblåst, väderprognosen indikerade nordliga vindar 17 m/s nästa dag.

Tungt och långsamt i motvinden (och motströms) upp mot Flatøya, vi tog lunchpaus på en strand på Svenningen innan överfarten till Flatøya. Här fick vi verkligen användning för bärstropparna när vattnet försvann när tidvattnet var på väg ut.

Därefter nöta på upp mot vinden samtidigt som det gällde att hålla koll på båttrafiken. Katamaraner i 30 knop rör sig snabbt.

Väl uppe vid Rødøya fanns det gott om potentiella tältplatser, vi kollade Bukkøya, Prestøya, Storsanden på Rødøya innan vi hamnade i Hestvika. Här låg vi väl skyddade från de värsta vågorna även om det var ett blåshål med sandstormar och tjutande högspänningsledningar. Som grannar hade vi ett gäng paddlare från Lappeenranta i östra Finland som hade varit ute i 10 dagar och nu var på väg hem.

Vissa passade på att fiska på kvällen medan andra gav sig upp på närmaste berg för att se på utsikten.

Dag 3 inblåsta på Rødøya

Vaknade tidigt på morgonen av Finnarna som gav sig iväg tidigt för att undvika den värsta vinden. De gick och tittade på våra kajaker innan de stack. Förstod inte så mycket av kommentarerna men när de kom till de två Skim Distance kajakerna hörde man ”Skim Kajaki” och sedan en lång andäktig tystnad.

De finns sämre öar att vara inblåst på än Rødøya, det finns mycket att göra. Vi valde att försöka bestiga Rødøyløven en oorthodox väg från väster. Inte helt lyckat att försöka klättra upp dessa rännor, några kom upp bara för att bli tvingade att ta sig ner igen på andra sidan hängande i den branta björkskogen. De tog sig upp på toppen till slut. Vi andra valde att avbryta toppförsöket och gå ner till ordinarie vägen istället.

Ville man inte gå upp på toppen kunde man alltid spela beachvolleyboll på Storsanden, ta en dusch gå in till samhället och äta våfflor eller handla torkad fisk.

Dag 4 Rødøya – Risøya

Efter en natt då det kändes som om  tältet skulle blåsa sönder när som helst insåg vi att det var bara att vänta ut vinden.

Det blev mera våfflor, en dusch samt lite proviantering innan vi bestämde oss för att sticka iväg vid 20-tiden.

Nu hade vi ”förlorat” två dagar så planerna ändrades till att gå ner mot Hestmona under natten för att fortsätta söderut under onsdagen.

En gråmulen paddling i avtagande nordlig medvind tog oss ner till Geiterøya. Färjan till Hestmona tog en för oss oväntad kurs så det blev att paddla på som tusan för att undvika den.

Efter Geiterøya tog vi oss västerut till Store Skarvøya, då var vi så pass långt västerut och vädret så bra att jag föreslog att vi skulle ändra färdplanen och ta oss ut mot norra sidan av Nesøya under natten för att komma i position för Træna eller  Lovund. Vi hamnade till slut på Risøya, inte världens bästa tältplats men helt OK 0215 på natten efter 26 km paddling.

Dag 5 Risøya - Lovund

Dags att dela upp gruppen, det går för långsamt med en så stor grupp som 14. 7 av oss stack västerut, tyvärr lyckades jag inte övertala dem att gå mot Træna så det fick bli Lovund istället. De stora överfarterna ut mot Træna skrämmer nog några även om överfarten Nesøya – Lound, 15 km, inte är att leka med heller.

I nästan obefintlig vind  och kvalmig värme gav vi oss söderut mot Lovund efter å ha gått väster om Nesøya. Långa överfarter är tråkiga, man sitter och ser på GPS’en hur den räknar ner antal meter kvar till målet. Andra räknade paddeltag. Det blev 20 km non-stop innan det var  dags att gå iland och sträcka på bena.

Framme på Lovund slog vi upp tälten på stranden innanför Alkøya. Här finns det gott om tältplatser, jag hade lockat med en fotbollsplan, men som Mikael sade detta är inte en fotbollsplan det är en yta stor som en olympiastadion.

Dag 6 Lovund

Man sover dåligt om man har ett tält som fladdrar i vinden och ett får med bjällra som betar 2 meter från tältet hela natten.

Det blev vilodag på Lovund, vi hade paddlat 65 km de senaste 24 timmarna. Proviatering och dusch var huvudsysslor denna dag. Fick SMS från Erik på kajak.nu som undrade om vi var på Træna i det vackra vädret. Erik och Pia var på väg mot Kvitvær under torsdagen så vi missade dem med en dag.

Dag 7 Lovund – Kvitvær

Grått och regn i luften. Vi paddlade inom Lovund för att fylla på nytt vatten eftersom vi hade upptäckt att vattnet från Rödøya hade skumt mycket alger efter några dagar.

Sedan gick vi via Oterøya och Gåsøya över till ögruppen Sleneset, detta är ett område med massor av likadana öar. Det hela blev inte bättre av att vi körde ganska länge innan det var dags för lunch. Tur att vi hade med en tarp i alla fall eftersom det regnade ganska bra.

Vi tog en stopp på Sandvær landskapsvernområde. Detta är en grupp öar med orgasmiska sandstränder enligt de som känner till området. Lite svårt att bli sådär entusiastisk i ösregnet, men fint var det.

Kvitvær bjöd på nästan lika bra sandstränder och gått om tältplatser. Det slutade regna och det blev en fin kväll med trolska molnhattar på fjällen omkring.

De andra gruppen skulle ha varit på Kvitvær men valde att stanna i Krongelvika på Onøya då de lyssnade för mycket på väderprognosen som en nojig seglare på Lurøya gav dem.

Dag 8  Kvitvær – Stokkvågen

Dags för hemfärd. Tittade ut ur tältet vid 6-tiden, vindstilla och tjock dimma. Men vinden skulle öka på under morgonen så sikten skulle nog bli bättre.

När vi väl kom iväg var det låg molnbas och ett par-tre kilometer sikt, helt OK med andra ord för att ta sig över farleden in mot Krongelvika. Vi fick invänta ett par färjor och ett lastfartyg innan vi gav oss iväg i nordlig sidvind och en sydgående tidvattenström.

Efter Krogelvika gick vi runt till östra sidan av Sjonøya, tog en kort fika innan överfarten till Stokkvågen.

Vi delade oss i två grupper, innan vi gav oss ut på Sjonfjorden. 8-9 m/s sidvind och vågor från norr samt ett ösregn utan like blev en påminnelse om att norska kusten inte bara är sol och spegelblankt hav och att fjordöverfarter snabbt kan bli besvärliga.

Väl iland var det bara att konstatera att i stort sett allt var blött men alla var nöjda och glada, nöjda deltagare är det bästa betyg vi kan få.

Text och foto: Lars Kristian Stölen