Vandring på Sardinien 14-21 Maj 2008
Vi var 26 främjare inklusive vår svenska guide Stig-Åke Nilsson som i mitten av maj reste till Medelhavets näst största ö – Sardinien. Direkt efter landning på förmiddagen for vi med buss ca 10 mil tvärs över ön till havsbukten Orosei på östkusten. Tyvärr måste vi avstå från en långlunch i italiensk stil med tre rätter för att hinna med en avstickare till Orgosolo "banditernas högsäte". Denna lilla stad är idag mest berömd för sina konstnärliga graffitimålningar på husväggarna. Vi kom dock fram i god tid till den 3-rättersmiddag som serverades på vårt boende nära havet..Vi bodde på ett 3-stjärnigt s.k. sporthotell, Hotel Le Quattro Lune är beläget i en park 10 km från staden Orosei och 300 meter från havet. Förutom vår grupp fanns där en grupp unga tyska cyklister som varje dag hade olika prestationstävlingar. Vi hade ingen aning om vilka strapatsrika men fantastiska vandringar som väntade oss under kommande fyra dagar.
Stig-Åke Nilsson, som vandrat här tidigare ledde oss första dagen till Bidderosaparken och upp till en utsiktspunkt mot havet. Därifrån tog vi oss ner till stranden för att äta vår matsäck och några tog också ett första dopp i havet. En medförd stegräknare fastslog att vi gått minst 12 km, så avkopplingen vid hotellets pool efteråt var välförtjänt.Nästa dags åkte vi i hyrd buss och med lokal guide till Lanaittu-dalen för en dagsvandring. Sardinien har varit utsatt för många fientliga övertagande - allt ifrån erövrare från Karthago och Rom. Ursprungsbefolkningen har sökt skydd i höglandet och vi var på väg till den berömda Tiscaligrottan som gömt en liten by av hyddor. Grottan ligger nära toppen av den 500-meter höga Tiscaliberget och frågan hur man klarade vattenbehovet däruppe är ännu obesvarad. Det som också imponerade på oss var att mannen som tog entréavgift vandrar flera gånger i veckan. Själva hann vi precis hem till middagen kl 19 efter en krävande men också omväxlande och intressant tur. Nästa dag skulle vi följa en bitvis stenig och brant stig genom ett lågt "maki"-(busklandskap) av myrten, smultronträd, rosmarin och vild-en( här saknade vi verkligen en medelhavsflora).Vid Cala Luna (månstranden) finns många små kalkstensgrottor och här åt vi matsäck och badade. Sedan belönades vi med en färd i guidens gummibåt för att studera grottor på havssidan. På köpet kom vi snabbt och lätt tillbaka till den idylliska turiststaden Cala Gonone. Vår unge lokalguide som nu hade testat våra gränser föreslog att vi den sista dagen skulle göra en lättare kustvandring fram till piren nära Oroseis 6 km långa sandstrand. Det blev återigen en
Vandring uppför och nerför 12 km längs kusten.
Tiden flög iväg och när vi kom ned till havet hade vi kort om tid för lunch och bad. När bussen passerade den lilla staden Dorgali fick vi veta att just den söndagen skulle fiskarnas speciella helgon Maria föras ut från kyrkan och tas ut på havet.för att bringa fiskelycka. Bussen körde oss till fest-platsen vid åmynningen och kyrkan. Folk strömmade till men någon Maria syntes inte till så återvände till hotellet för en välförtjänt måltid. På hotellområdet fanns en liten butik med begränsat sortiment. Vi lärde oss snabbt att komma i tid för att få nybakat bröd till matsäcken. Varje middag skulle vi välja alternativ förrätt, huvudrätt och efterrätt. Eftersom vi också ville skifta bordsgrannar varje dag hade vi efter ett par dagar enats om ett system för att säkerställa beställningarna, vilket underlättade för personalen.
Efter fem dagar med vackert väder for vi vidare med buss till öns nordligaste stad, Sta Teresa di Gallura. Ett kraftigt regnväder hade nu dragit in över ön så det blev inget stopp för att titta på den exklusiva Esmeraldakusten, där bl a Berlusconi låtit bygga sig en 25-rumsvilla. Från det spanska tornet från 1400-talet som låg på den yttersta udden skulle vi i klart väder ha kunnat se Korsika. I staden fick vi tillfälle att både handla och koppla av på café. I bokhandeln tillämpades sammaär fannHH kundservice som i det svenska apoteksmonopolet . Bokhandlaren gav nämligen rådet att byta ut den valda boken till en bättre men billigare. Den här kvällen fick var och en välja matställe och de flesta valde en typisk italiensk pizzarestaurang. Dagen därpå for vi med buss och färja över till ön La Maddelena och vidare över bron till ön Caprera. Här levde Garibaldi, som enade nationen Italien, under ett par decennier. Såväl informationsskyltar och guidning var på italienska, så osäkerheten var stor när det gällde vilka barn som han fick med sina tre fruar och älskarinnor. Vi ska dock inte klaga eftersom de flesta gick in gratis som pensionär. Nu återstod bara resan till avslutningsmålet Alghero eller "lilla Barcelona" som det kallas efter den katalanska arkitektur som präglar den gamla stadsdelen. Avskedsmiddagen var bokad på Zebra Bar, med vacker utsikt över Algheros hamn och på gångavstånd från hotellet. Vädret gjorde dock att vi satt inomhus men vi vårt värdpar hade lagt så mycket möda på god mat (jag åt avsmakmenyn, dvs lite av alla alternativ) och gemytlig stämning att det blev en uppskattad avslutning på Sardinienäventyret.
Lena Hellgren
VANDRING PÅ SARDINIEN – Det fanns steniga, svåra passager. Kusten är dramatiskt och havet alltid närvarande. Foto: Margita Linder
