Gotska Sandön 090520-25 - Friluftsfrämjandet

Ledarresan till Gotska Sandön 2009-05-20 till 25

Under Kristi Himmelsfärdshelgen i slutet av maj begav sig en grupp ledare från Friluftsfrämjandet i Hudiksvall till Gotska Sandön.
Text: Marianne Kockum
Foto: Hans Bovin

Vandrarhem i Nynäshamn

Efter tågresa från Hudiksvall på onsdag eftermiddag och övernattning på vandrarhemmet i Nynäshamn och bunkring av mat för fyra dygn, (ett extra dygn eftersom man kan bli inblåst och det där ute inte finns någon mat att köpa) äntrar vi, tio friluftsfrämjare, båten Gotska Sandön, som denna vackra majdag skulle ta oss ut till det hägrande målet, den isolerade och mytomspunna sandön långt ute i Östersjön, tre timmars båtfärd från Nynäshamn och nästan lika långt från Fårösund på norra Gotland.

Båten ut

På vägen ut till ön, kan vi i broschyrerna om den läsa bl a att;

Gotska Sandön,en av landets nationalparker, är 36kvkm stor med en omkrets på ca 30km, dök upp ur havet för 5000 år sedan och utgör högsta punkten på en mäktig undervattensås som sträcker sig norrut från Fårö. Den består enbart av sand och lösa jordarter. Stränderna ändrar hela tiden utseende på grund av sandflykt och innan man vid förra sekelskiftet började plantera ut skog för att förhindra detta, kunde de så kallade randdynerna röra sig österut mer än två meter varje år. Ön är nu till nio tiondelar täckt av gles tallskog och på marken växer ljung, mossor och renlav.

Ön har tidigare varit befolkad, bland annat av fyrvaktarfamiljer och lärare, men från 1960-talet finns inga helt bofasta kvar. När fyren automatiserades 1970 med el-kabel från Gotland, fick fyra man ur fyrpersonalen istället anställning som tillsynsmän. Sådana finns här ute året runt och på sommaren även lägervärdar som hjälper besökare till rätta. Vilket sommarjobb!

Ön i sikte

Efter en skön resa på lugnt hav, ser vi så småningom konturen av den låga ön och spänningen stiger. Kaptenen förklarar att vi idag kan landsätta på Las Palmas, en av de norra sandstränderna relativt nära Fyrbyn och att vi ska förbereda langningskedja för att snabbt och smidigt få all packning av båten. En trappstege rullas fram mot båten, som med förstäven kört in på grunt vatten och ställt sig i sanden. Av kommer alla väskor, ryggsäckar, kylväskor och kassar med mat och min stora purjolök, som nånstans i langningen fallit ur en påse. Allting placeras i en stor hög på en traktorvagn och forslas iväg till lägerplatsen, medan vi andra (åtminstone vissa av oss) lyckligt slänger av oss strumpor och skor och travar iväg i vårvarm sand mot vårt blivande läger för tre nätter.

Inkvartering

Hälften av gänget bor i stuga med våningssängar, litet kök och förstubro. Vi andra i medhavda tält

som vi sätter upp innanför de vita markeringarna på tallarna runt lägerområdet utanför vilket man inte får övernatta om man inte har tillstånd av tillsynsmännen (eller-kvinnorna) och försäkrar att man inte tänker använda stormkök annat än vid vattenbrynet och vid frånlandsvind. Tält ej tillåtet.

Rekognoceringsrunda

När vi alla har installerat oss, hinner vi gå en runda för att utforska de närmaste omgivningarna på Bredsandsudde, öns nordvästra udde, där fyr och lägerplats är belägna, liksom ett litet kapell på en hävdad löväng och en lada där det sägs att Petter Gottberg i början på 1800-talet lurade in besättningen från förlista fartyg, sköt dem genom små gluggar i väggen och sedan plundrade skeppen. Han blev i alla fall dömd för vrakplundring 1817 och Albert Engström skrev; ”Det ligger något djävulskt över hans minne och intet slags brott var honom främmande” .

Vi gå på mjuka stigar genom gles tallskog och över strandrågsklädda sanddyner, när havet uppenbarar sig på västra sidan och vi ser en oändlig, vit strand breda ut sig söderut ned mot Hamnudden. Vi går dock mot norr ut på flacka sandfält, fulla av fotspår från trut och mås. Här passerar också många flyttfåglar och ett par av medresenärerna från i morse (inbitna fågelskådare) står här och spanar med sina tubkikare för att kunna sätta kryss i fågelboken.

Middag och solnedgång dag 1

Tältgänget har i uppgift att denna kväll ordna med middag, så vi går i förväg tillbaka och genar över randdynerna där vi får kryssa mellan måsbon och ducka för arga och dykande fåglar, innan vi når skogen igen och hittar lägerplatsen bortanför fyren och fyrbyn där tillsynsmännen bor.

Efter riskok (enligt Gunnar Olssons metod med locket av och sedan på, eller om det var tvärtom?) och räkrensning i kokhuset mitt i lägerbyn, dukar vi upp till middag vid långbordet utanför stugorna och kalasar på gubbröra med snaps, räkwok med ris och mascarponeost, italienska kex och sött vin. Mmmm, inte så tokigt. Vi orkar sedan rulla ned till stranden igen för att se solen gå ned i havet mot nordväst medan Hans läser ett avsnitt ur Albert Engströms ”Skärgårdshistorier”. Ett annat citat från honom ur boken ”Gotska sandön” lyder;

”Ett paradis på jorden är Gotska Sandön, Östersjöns pärla, en av Sveriges skönaste klenoder. Man måste vara en sund människa för att förstå den. Man måste kunna älska och njuta och arbeta – och vilka högre uppgifter äro givna åt människors barn?....Tystnaden var mitt första intryck. Den var högtidligare än i en katedral....och jag fann att tystnaden levde. Den bestod av sus i furukronor och av havets aldrig vilande arbete i stränderna.” Albert Engström 1926

Och det stämmer. Vi njuter. Kopplar av. Hör tystnaden.

Några av oss går upp till kapellet för en stunds andlig spis innan det är nattning i stuga och tält och majskymningen faller och vi somnar gott.

Andra dagen på Östersjöns pärla

Nästa dag regn och ganska blåsigt. Vi beslutar efter frukost att ta en lugn dag med tid för vad var och en har lust med, men först går vi bort mot fyren, den första (?) av Heidenstams brädklädda stålfyrar. Vi klättrar upp och ser ut över dimhöljd tallskog och blåsigt hav. Vid museet i fyrbyn är det sedan fullt med folk som lyssnar till tal av självaste landshövdingen på Gotland, för idag är det nämligen nationalparkernas 100-årsdag. Och vi råkade komma till ön just den här helgen, f ö den första på säsongen som man skeppar turister hit ut.

Sedan olika aktiviteter. Några går en riktigt lång vandring längs västra stranden ned till Hamnudden

Andra en lite kortare i skogen närmare fyrbyn. En och annan tupplur hinns nog också med under eftermiddagen innan vi alla samlas i stugvärmen och Hans berättar för oss om nationalparker och naturreservat i Sverige och lite vad som skiljer dem åt, vad som gäller och inte gäller. Bra.

Det blir god middag ikväll igen, fisksoppa med aioli och annat smaskigt. Sedan är det åter dags för kvällsandakt i kapellet. Det är en grupp kristna ungdomar från en församling på Gotland som är på ön den här helgen och som står för lite andlig spis och musik.

Inte mindre andligt är det att strosa ned till stranden i solnedgången och möta ett brusande hav, skriande trutar och en rosa horisont mot nordväst.....

Lite regn men lååååång ö-promenad

Även lördagen går i regnets tecken, men när hindrade lite regn oss från att vara ute?! Vi samlas vid informationstavlan på kokhuset och vandrar iväg med varsin liten rygga med regnkläder, fika och fågelbok. Passerar lövänget där kapellet ligger och får av en tubkikarförsedd man veta att en Lärkfalk håller till i nejden. Även en mängd småfågel svirrar, sjunger och rör sig bland lövträden och runt och i den lilla konstgjorda dammen som tidigare nyttjades av plantskolan i änget. Här växer också en jättelik Idegran som sägs vara Sveriges största till omfång. Orkideerna har inte gått i blom än, men på ängen står backsippan och bugar och snart kommer axveronica och gulmåra att bilda ett blå-gult täcke under de gamla, trolska ekarna.

Schipkapasset

Siktet är inställt på Tärnudden tvärs över ön. Vi går längs en sandig skogsväg, som delvis är rak och delvis slingrar lite över mossklädda och tallbevuxna sanddyner. Strax före ”11-fika” passerar vi Schipkapasset, öns högsta punkt, en sandås, över vilken man 1877 byggde vägen ned mot södra udden, för att man lättare skulle kunna ta sig fram med häst och vagn. Samma vinter pågick ett ställningskrig mellan Ryssland och Turkiet i Schipkapasset varifrån man på radio sände ut rapporter som länge löd:” från Schipkapasset intet nytt”. När fyrvaktaren frågade de till kvällen hemkomna arbetarna hur det hade gått med grävningen, svarade gubbarna ”från passet intet nytt”. Så tillkom namnet.

Höga land

Innan vi når Tärnudden viker vi av på en stig västerut och når snart Höga land, en brant kust som vetter söderut och där stigen slingrar fram högt uppe på nipranden. Vi ser båten som kommer med folk från Fårösund idag. Den landar på sydsidan eftersom vinden idag ligger på från norr. Ingenstans på ön finns ju någon hamn, utan man är beroende av varifrån vinden kommer och hur stark den är, det vill säga hur hög sjö den ger upphov till. Vissa blåsiga dagar kan ingen båt lägga till alls.

De som kommer idag är bland annat medlemmar ur Gotlands hembygdsförening. De ska vara med och fira 100-årsdagen. Dessutom grillas hamburgare vid Gamla gården dagen till ära och dit skyndar vi oss nu i regnet, för att få oss lite lunch.

Bourgströms stuga

På vägen dit passerar vi fyrmästare Bourgströms lilla fiskestuga, som han lät uppföra vid förra sekelskiftet och där Albert Engström bodde vid sina besök på ön. Stora delar av sin bok ”Gotska Sandön” skrev han där. Ett äldre par från hembygdsföreningen har öppnat stugan idag och vi får kliva in och känna atmosfären från förr. Alla inventarier finns kvar, från gamla tummade böcker och dammiga modellskepp till kaffeburkar och smörpapper.

Gamla gården

Vid gamla gården som anlades 1784, när det förmodligen blev för ”trångt” uppe i fyrbyn och där bland anndra gravplundrare Gottberg bodde med sin familj, med avbrott för ett par år när han satt inspärrad i landsfängelset i Visby, får vi köpa nygrillade hamburgare och ta skydd en stund för regnet i huset där Madame Söderlund var den sista fastboende på gården fram till 1877.

Och så gourmetmiddag – igen!

Hemåt mot lägerområdet för att efter drygt två mils vandring förbereda sista kvällens kulinariska övningar, som vi ikväll kan duka upp på långbordet, för nu kommer solen fram igen. Vi får hugga in på en lille med nötter, rökt lax med Hans potatissallad, efterrätt och kaka till kaffet. Vem har sagt att frilutsfrämjare är måttfulla med god mat och dryck? Dessutom måste vi ju ladda med energi också för morgondagen. Båten går inte förrän kl 17.

Sista dag i sol

Nästa morgon sol igen och vinden har mojnat och blåser från syd, så det blir besked om trolig hämtning med båten vid Las Palmas, samma strand där vi kom iland. Så vi river tält, städar stugan och gör färdigt vår packning, som vi slänger upp på traktorvagnen. Själva beger vi oss med bara ”fikarygga” på en tur längs norra sidan österut mot Säludden, utanför vilken vi ser några sälar ligga och sola på var sin sten. Längre bort kommer vi till Arnagrop (”Örngropen”) som är ett område med jättelika sandgropar och döda tallar, som begravts av flygsanden. Här slängde man förr vid säljakten slaktavfall, som lockade till sig allehanda djur, bland annat stora mängder havsörn.

Vi letar oss ned till stranden, där vi fikar och slänger oss ned i den solvarma sanden och bara njuter, tills vi måste röra på oss igen för att hinna med båten, som vi ser komma långt borta för att hämta oss.

Hemfärd

Trappan rullas fram, vi bildar langningskedja igen och snart är åter all packning och vi själva ombord om än lite motvilligt. Från aktern ser vi ön försvinna i fjärran och vi är nog ganska överens om att......

…...Vilken härlig helg! Vilken exotisk och fridfull plats! Hit kan man återvända när batterierna behöver laddas igen. Till vår pärla långt ut i havet utan TV, affärer eller sportextra, men med milsvida, vita sandstränder att strosa på, lövängar fulla med blommor och sjungande småfåglar, trolska tallskogar och sköna solnedgångar. Något att minnas i vinter.

Tåg till Nynäshamn, bekvämt, säkert, miljövänligt.