Friluftsfrämjandet - Huddinge Lokalavdelning

En annorlunda semester

Har ni några vapen? Tulltjänstemannen spänner ögon i oss och ryggmärgsreflexen gör att vi alla blir lite oroliga. Har vi gjort något brottsligt? Jo ett kulgevär svarar Hans och visar fram vapenfodralet. Bra, ni får absolut inte ge er ut utan beväpning, svarar mannen och den bistra minen byts mot ett gemytligt leende. Det finns gott om isbjörn. Välkomna till Svalbard!

Svalbard

Vi befinner oss i Longyearbyn på Spetsbergen, den största ön i ögruppen Svalbard sommaren 1985,. Svalbard som ligger på ca 75 grader nordlig bredd inte långt från den (hittills) eviga polarisen, upptäcktes 1596 av den holländske sjöfararen Willam Barent.Ni minns väl Barents hav från skolan? Ögruppen kallades för Spetsbergen, naturligtvis pga att så många spetsiga toppar stack upp ur gaciärerna.

Området blev snabbt populär för sin fantastiska tillgång på val, vilket förstås resulterade i rovfiske och valarna tog snabbt slut. Numera tillhör Svalbard Norge men alla länder har rätt att vistas där och tex bryta kol. De spetsiga, sterila öarna har under historiens gång förflyttats när urkontinenten, Pangea, bröts upp och vandrat från nära ekvatorn till sin nuvarande plats. Därav all kol! Öarna är idag demilitariserade vilket inte hindrar att det strategiska läget gör att framför allt Ryssland har en stor närvaro på ögruppen. Även Sverige har idkat kolbrytning här(Sveagruvan) och har fortfarande intressen bla i den internationella klimatforskningsstationen i Nyålesund.

Historia

Bara 200mil rakt norrut ligger nordpolen, inte längre än från Skåne till Treriksröset. Det är kanske inte så underligt att åtskilliga polarexpeditioner startats härifrån. Ni minns väl Andree som med sin luftballong försökte nå polen. Ballongen var dock alldeles för dålig och tvingades ner av is och fukt. Andree och hans medresenärer dog, sannolikt i botullism efter svåra umbäranden.

Den expeditionen startade just från Spetsbergen. I Longyearbyn finns ett museum där man kan ta del av alla mer eller mindre konstiga försök att nå polen. Kanske var det stolligaste några spanjorer som skulle åka motorcykel till nordpolen och dra slädar med motorkraft. Dom kom aldrig ut byn. Kanske var det bäst så, men utrustningen finns att se i museet.

Planering

Vi var sex erfarna friluftsmänniskor som beslutat oss för att paddla och vandra på Svalbard under tre veckor

Tre män från friluftsfrämjandet i Huddinge, Hasse, Nicke och Pär samt tre kvinnor. Gunilla från Huddinge,Gunnel och Ingrid, från södra Sverige som också blivit intresserade av den fantasieggande ö-gruppen

På Svalbard fanns åtminstone då ingen utrustninge eller mat att köpa eller hyra. Allt vi behövde

måste tas med hemifrån. Vi valde Klepper tvåmanskajaker-en välprövad bärig och sjövärdig expeditionskajak. Noggranna utrustningslistor och detaljerad matsedel skrevs. Ingen direkt gourmetmat precis. Välling mysli bröd(rågkusarna höll sig i tre veckor), Bregott och frystorkat. Vi var ju tvungna att veta exakt var varje sak fanns och betade av förråden enligt lista i kalendern. En sån här resa väcker ju ett visst intresse från tillverkare i friluftsbranschen Vi fick därför låna en del utrustning mot att vi skrev utlåtande om hur sakerna fungerat under de ganska tuffa förhållanden som rådde. .Vi fick bland annat tillgång till den första generationens fleecejackor.
Misstänksamheten mot det nya materialet infann sig, vi var ju vana vid
de tåliga fiberpälströjorna men den misstänksamheten har ju numera gått
över, samtidigt som material och design utvecklats enormt. Ullunderställ
var också en ny upplevelse, som numera är en uppskattad följeslagare.
Expiditionen fick också en prototyp till ett nytt fotogenköp på prov. Två stycken togs med men för säkerhets skull packade vi även ner ett gammalt beprövat Trangiakök. Det visade sig vara klokt. Fotogenköken var felkonstruerade. Värmen gjorde att trycket blev för högt. Kopplingen till brännaren läckte och köken brann upp! Det lanserades aldrig efter vår rapport med 17 kritiska punkter… Använd bara beprövad utrustning om det är ett skarpt läge, är ju en gammal god regel.

Hur får man då tre kajaker och 200 kilo packning från Huddinge till Svalbard. Jo per post! Vi skickad paket. Det var enklast och billigast och fungerade perfekt. Säg sen att posten inte fyller en funktion!!

Själva flög vi till Oslo, sen till Tromsö och slutligen mitt i natten till Lonyearbyen den enda platta platsen i ögruppen stor nog för en flygplats.

Vandring

Efter anmälan till sysslomannen,(den norska överheten på platsen) som kollar att man är lämpligt utrustad och som gärna vill veta var man håller hus för att kunna skicka ut en räddningspatrull om man inte kommer tillbaka som tänkt(jo det händer) hade vi tänkt börja med att paddla. I två dar tjöt dock kulingen utanför tälten och vågorna gick dramatiskt höga. Efter att två gånger ha packat kajakerna men efteråt tvingats inse att paddling skulle vara alltför riskfyllt, beslutar vi att packa om och börja med vandringen istället. Det är svårt att komma ut från land vid pålandsvind och vågor utan risker. Lyckas man finns det inga reträttpunkter eftersom kusten är brant Man tvingas gilla läget. Vattnet var desutom lite småkyligt, 2 grader, så man får bara en chans. I en Klepper gör man knappas eskimåsväng!.

Lördag

Med många kilo på ryggen startar vi upp i Todalen med branta sluttningar på båda sidorna. De höga bergen upp

mot 1700 meter som mest ger riklig nederbörd som samlas i dalgångarna Vi går längs jokken med många vad och tar oss långsamt allt längre. Ravinen blir smalare Vattnet djupare, luften kallare Snön breder ut sig på fjällsidorna och så småningom bildas även bryggor över jokken. Vacker, spännande men alltmera obehagligt och faktiskt lite farligt. Till slut måste vi vända uppåt i skravelsten och snö. Det blir ren klättring. Fötterna glider tillbaka för varje steg och framfarten blir plågsamt långsam. Tungt, svettigt men utsikten blir allt mera fantastisk över Adventdalen nedanför och Operabergmassivet i fonden. Jobbig eftermiddag. Svårt hitta vetting tältplats. Till slut tvingas vi slå upp tälten på en lerig och stenig sluttning. Det är visserligen ljust dygnet runt- en märklig upplevelse men krafterna är slut. Vi somnar ovaggat!

Söndag

Allt är blött .Vädret uselt. Efter rekognosering väljer vi att flytta tälten till en bättre och säkrare plats. Försöker torka utrustningen. Går en tur med lätt packning in i Bödalen med vackra toppar och mindre glaciärer runt omkring. Vi är mitt inne i polar fjällen Ingen tillstymmelse till liv. Igår såg vi några polarrenar men inte idag. Annars finns både isbjörn och polarräv i området. Isbjörnarna röljer normalt isgränsen norrut så här års. De som kan finnas kvar är äldre djur som har svårt att hitta mat och därför hungriga-och farliga De letar alltid mat. Matförrådet får absolut inte finnas i tältet utan förvaras en bra bit därifrån… just in case. Vi borde ha haft larmminering att säkra tälten med men det insåg vi inte vid planeringen.Nyligen (2010) skadades en vandrare på Svalbard svårt av en isbjörn som gick in i tältet på natten men kunde skjutas av medvandraren innan det var för sent! Allt går dock bra för oss. Vi ser en dag björnspår. Har den följt oss? Var är den nu? Lite nervöst känns det, men geväret behövde aldrig tas fram-som tur var.

Måndag

Vi vaknar av och till och undrar vad klockan är. Ljuset förvillar.Så här långt norr ut härskar givetvis midnattssolen. Fortsatt tung vandring, Rygg-säcken skaver. Försöker justera. Blir lite bättre. Vi fortsätter in i Bydalen passerar en glaciär kant och når på kvällen Colesdalen där Bydalen och Fardalen ansluter sig till en mäktig triangel varifrån man har en milsvid utsikt ända ner till Isfjorden. Strålande väder. Sitter och solar i värmen till halv 11 på kvällen. Märkligt hur snabbt vädret kan växla!

Tisdag

Vi vandrar ner i dalen till Colesbukta en avstickare till Isfjorden, Träffar några ryssar som borrar efter olja. De bjuder på en bandvagnstur till sitt läger på andra sidan bukten där vi blir bjudna på rysk gryta och starkt, sött te. Alla är vänliga. Den hårda naturen gör nog att man får en annan inställning till sina medmänniskor! Alla är ju beroende av varandra om något skulle inträffa. Snabbt vandring tillbaka till tältlägret. 2½ mils dagsetapp. Bilden visar en begravningsplats från andra världskriget. Även här uppe påverkades människor av kriget!

Onsdag

Purrning kl sju. Vi väljer Fardalen tillbaka mot Longyearbyn. Som på många andra platser på ön är de omgivande bergen branta och dramatiska. Lunch nedanför glaciären vid Håberget. Namnet på Svalbard är ofta fantasieggande som tex Yggdrasilkampen uppkallad efter världsträdet i asaläran eller Odenfjället.
Passerade en högplatå nedanför Lars Hiertafjellet(Aftonbladets grundare). Via en långsträckt glaciar närmar vi oss Longyearbyn. Sista biten är brant med skravelsten och grus. Stövlarna får inget fäste. Vi kanar nedför men vandringen blir till slut alltför riskabel, Hasse plockar fram sitt kläytterrep och vi firar oss ner. Spännnade men nu känns det säkrare. Utmattade tältar vi i dalgången mellan tre nedlagda kolgruvor. Flera av de gamla gruvorna på Svalbard har för övrigt fått en ny funktion idag Där sparas fröer av så många som möjligt av världens växtarter. I den speciella miljön djupt in i gruvorna hoppas man att arterna skall kunna bevaras undan framtida naturkatastrofer. Är det klimatkrisen som man tänker på??

Torsdag

Vandring sista milen in till Longyearbyn. Vi går igenom packningsläget och festar med fika och bakelse på ”stan” Känns lyxigt. Blir kanske också en säkerhetsventil att se lite andra människor. och koppla av från de knepiga beslut som vi tvingas ta flera gånger dagligen när det gäller vägval, förflyttningssätt, tältplacering mm.

Mest går vi på sten, Någon enstaka blomma har hittat lite näring mellan stenarna och blommar destu mera intensivt under den korta isfria

sommarmånaden

Fredag

Bättre väder än när vi var här förra veckan. Kajakerna flyttas och packas. Av bilden kan du ana att även vi snarast blev förvånade när vi fick in all packning på plats!. Klepper rymmer hur mycket som helst och vikten påverkar paddlingstakten ganska lite-som tur är. Äntligen sjösättning Måttlig vind Vi har tänkt utforska Isfjorden med den mäktiga von Postglaciären längst in och det branta Templet på andra sidan fjorden.Vi kommer ut på vattnet utan (stora)problem och vänder österut i måttlig medsjö i form av gammal dyning . I fjorden finns otaliga små isklumpar i större och mindre format-resterna efter kalvningar från de många glaciärerna. Sjöfågel seglar på vindarna och nu och då tittar en säl upp lite nyfiket och undrar vad vi är för ena konstiga figurer. Det är det här vi längtat efter. Närmare naturen kommer man inte! Vi paddlar 17km och tältar på stranden till Deltanäset. Det finns ju ingen skog på Svalbard. Man tältar nära vattnet utsatt för vinden men har ju å andra sidan lätt att notera alarmerande väderskiften!

Lördag

Paddlar en mil till Vindudden. Möter två tyskar i en kanadensare! Livsfarlig sysselsättning. Det finns orealistiska drömmare här uppe!(Kanske säger dom detsamma om oss??) Fint väder. Skönt att slippa regn och skravelsten. I kajaken sitter man skönt. Stannar på en sandstrand med massor av drivved i polerat grått trä i vackra fantasieggande former.. Bra som stol och bord!

Söndag

Vi fortsätter österut mot von Post glaciären i början medvind men plötsligt slår vinden och blir starkare. Väderskiftena kommer plötsligt här uppe Även motsjön bygger upp Vi har svårt att paddla mot vågor och vind Får kämpa hårt. Krafterna börjar tryta men vi vill ju verkligen nå glaciären och plockar tar fram de sista reserverna. Rikligt med drivis och små isberg Mycket sjöfågel Vi paddlar in så nära glaciärkanten vi vågar Risken för en plötslig kalvning får inte underskattas och då bör man helst inte sitta i en kajak i närheten. En annan risk är att något av isbergen vi passerar plöstligt skulle välta. De 90% av berget som finns under vattenytan smälter ju långsamt och rätt vad det är tar överdelen kommandot och kolossen vänder sig upp och ner. Håll avstånd! Vinden från glaciären är kylig. Känns som någon sorts varning från isen. Håll er härifrån! Samtidigt känner vi ett sug från ismassorna som lockar oss att paddla närmare för att uppleva isen mäktighet.Alla känner vi att nu har vi nått målet för vår paddling. Det var hit vi ville. Intrycken är överväldigande. Den mäktiga glaciären både skrämmer och imponerar med sin mäktighet! Efter att ha paddlat runt iskanten en halvtimme vänder vi västerut i medvind och stannar för natten vid Bjonahamnen på norra sidan av Tempelfjorden, Isfjordens innersta del. På sätt och vis har vi nått resans mål. På kvällen firar vi med visky med glaciäris! Idag har vi paddlat 3.5 mil.

Måndag

Vi tar det lugnt med en kort paddling på 10 km till Gipsviken Vi passerar nedanför Templet en långsträckt hög väldigt brant och mäktig klippformation. Vi landstigning går Nicke på en vass sten som skadar den annars tåliga duken i kajaken. Det tunga lasten gör grundkänningar mera riskabla. Som tur är har vi lagningslappar och solution i packningen och Hasse ägnar kvällen åt materielvård. När han ändå är i farten gör han upp en eld på drivved och bakar scones. Härligt! Mumms filibabba. Rågkusarna kan kasta sig i väggen! Vi andra badar i det 2-gradiga havet efter en uppvärmande promenad. Fostrande skulle man väl kunna betygsätta avtvättningen.

Tisdag

Härligt väder. Sol från klar himmel. Vi blir till och med svettiga när vi paddlar. Hade man väl aldrig trott! Vi går norrut runt Gåsudden in i den långa Billefjorden Lunch i sol på Phantomudden där sagda person dyker upp och fotograferas! Avslappad stämning. Vi mår bra. Tänk vad vädret spelar in! På kvällen tältar vi vid Kap Ekholm en gudomligt vacker plats dessutom ganska skyddat

mot vinden för ovanlighets skull. Mäktig utsikt mot bergen på andra sidan fjorden som är cirka fem kilometer bred. Trivs med livet sitter uppe, svårt att koja!

Onsdag

Vi paddlar in till Nordenskjöldglaciären längst in i Billefjorden Den är mäktig och imponerande men på något konstigt sätt börjar vi bli vana vid glaciärerna. Känn som skåpmat. Märkligt! Vi tittade på en gammal forskningsstation. Massor av bråte är kvarlämnat bla en gammal lokomobil, dvs ångdriven traktor. Inget rostar sönder här uppe! Varför rensar man inte efter sig?? På eftermiddagen paddlar vi tvärs över fjorden till Pyramiden, en rysk gruvort där Sverige en gång haft intressen! Här blir vi lite mera tveksamt mottagna men så småningom kommer högste chefen och tar emot oss. Efteråt inser vi att det kanske berodde på att ryssarna använde Moskvatid vilket betyder att vi kom sent på kvällen-deras tid vilket vi inte riktigt insåg! Pyramiden är ett märklig plats med hus och gator i räta linjer, hus för ensamstående och familjer. Simhall, skola dagis idrottshall restaurang affär mm. En lärarinna guidar oss på knagglig engelska runt byn som har en byst av Stalin på torget! Som ett Ryssland mitt i Norge!

Även med vår tideräkning blir kvällen sen men vad gör det när solen aldrig går ner. Tidvattnet har gått ut och vi får bära de tungt lastade kajakerna en bra bit för att nå vattnet

Torsdag

En paddel har gått av. Ingen jättekris för vi har förståss reservpaddel men den är sämre att paddla med.Går en till av blir det ju förståss värre. Driver man till havs är nästa stopp Grönland, så paddeln måste lagas, innan vi kan fortsätta, så vi har en i reserv. Hasse jobbar en timme med reparationen medan vi andra vandrar på stranden och upp på sluttningen. Blåsten tilltar och vi ser ett lite ödesmättat skimmer av moln runt den blek solskivan. Väntar sämre väder? Paddlar till Skansbukta 15km. Siktar säl som följer oss långa bitar. De nyfikna ganska orädda djuren tittar upp som om de undrade vad vi är för ena kufar. Fin natur-upplevelse.

På Svalbard finns gott om jakkthyttor,en del väldigt gamla, i dåligt skick mer eller mindre övergivna, andra i bättre skick. Under en promenad blir vi nyfikna och tittar in i en hytte. Där fanns en bröddepå. Utefter en hel vägg var limpor travade från golv till tak. Undrar varför. Hoppas det är preskiberat idag men en limpa fick faktiskt följa med. Den smakade konstigt nog gott som onväxling till rågkusarna.

Fredag

Blåst och regn under natten Känns som finvädret är slut. Vi har en bra bit tillbaka och måste över den breda isfjorden. Kan bli omöjligt om vädret blir sämre men vi har ett flyg att passa! Promenerar på morgonen till en nedlagd gruva Där finns en fin hytte som fiskeföreingen i Longyearbyn äger och som ger oss fikalä! Stannar till nästa dag. Slappar!

Lördag

Upp tidigt Vi måste vända hemåt! Paddling mot Gåsöarna på andra sidan Billefjorden Hasse vill gå direkt över Isfjorden eftersom vädret är hyfsat men blir nedröstat. Beslut tas-oftast-med hjälp av omröstning men kanske har vi inte diskuterat i förväg hur vi skall kunna enas om viktiga beslut där vi är oense. Vem är egentligen ledare? Första delen går bra. Vi når Gåsön och vilar i lä bakom ön. När vi kommer ur i rum sjö för att fortsätta blåser det väldigt plötsligt upp och toppiga vågor börjar bryta över våra kajaker. Paddlingen blir tung. Plötsligt delar sig Gunnels paddel igen och blir obrukbar. Kajaken driver och lägger sig genast med sidan mot vågorna som hotar att välta den bräckliga farkosten. Krisen är nära. Vattnet är bara 2 grader "varmt"och man är nog inte direkt pratsam om man ramlar i. I alla fall inte särskilt länge!. Snabbt och rutinerat får hon dock framl reservpaddeln utan en sekunds tvekan. Kajaken blir åter manövrerbar och kan styras upp mot sjön. Konstruktionen består ju av ett antal ribbor som sammanfogas med en sorts genialiska kopplingar på vilket man spänner en gummiduk. Till skillnad från en plastkajak är den inte styv utan rör sig hela tiden i vågorna. Hur mycket tål konstruktionen? Kan den brytas sönder i den höga sjön? Det känns inget vidare. Dessutom orkar vi inte paddla mot sjö och vind. Vi väljer att falla av och fortsätta in i Gipsviken i lä-där vi låg häromdagen Paddlingen blir 2½ mil. Kanske inte så långt men dagen etapp var den tuffaste hittills. Utmattade reser vi tälten tidigt och somnar ifrån eländet!

Söndag

Hård vid och svår sjö. Stannar. Träffar under promenad två finländare som letar brytbar kol. Stannar kvar.Ägnar dagen åt att vandra längs stranden.Njuter av vindens tryck i ansiktet, vilda vyer från fjällen på andra sidan fjorden och bakom oss. Nog så spännande. Hittar bl.a. en ryggkota från en val som skattat åt förgängelsen

Måndag

Bättre väder men besvärlig dyning. Nu eller aldrig Vi måste iväg. Vi har svårt att sjösätta Vågorna vill kasta upp oss på land igen Lyckas till slut efter några missade försök då vågorna kastar oss blöta upp på land igen, till priset av ett brustet ryggstöd. Kan dock kompenseras med del av packningen hjälpligt. Vi börjar bli paddelvana och tar oss tvärs över Sassanfjorden en sträcka på 10 kilometer i den jobbiga sjön. Vinden ligger på utifrån havet och vågorna har några hundra mil att bygga upp sig på! Äntligen är vi på rätt sida av fjorden. Vi skall nog klara oss tillbaka!

Tisdag

Mycket kraftig vind från Tempelfjorden Sjön går grov utanför vårt läger Som tur var har vi lärt oss att vädret ändrar sig plötsligt och vi har burit kajakerna långt upp på stranden Hur hade det annars kunde ha gått funderar vi under frukosten i skydd av tälten. Paddling är otänkbart. Vi skulle inte ens komma ut på sjön! Promenad i väntan på att vinden skall mojna Vi har turen med oss. Träffar några finländare i en gruva intill En båt skall hämta dem samma kväll efter avslutat uppdrag. Vi kan följa med. Inte blir det dock helt bekymmersfritt Vi packar ihop kajakerna och vår utrustning Allt måste tas via en mindre gummibåt genom bränningarna ut till fartyget, Sjön bryter mot stranden och sköljer över båten Allt blir dyngsurt Även vi. Men killen i gummibåten har varit med förr och sköter sitt jobb. Så småningom är vi ombord på fartygen och kan byta kläder. Färden in till Longyearbyn bli odramatisk även om sjösjukan gör sig påmind i den grova sjön. Märkligt nog blir man aldrig sjösjuk i en kajak men på ett fartyg är det en annan femma!

I Longyearbyn har vi tid att duscha och torka prylarna innan det är dags att ta flyget tillbaka till civilisationen

Varför?

En av de sista dagarna skriver Nicke i sin dagbok Är det här en vettig semester?? Vi har vandrat i regn och kyla i svårforcerad, delvis farlig terräng. Vi har frusit i regnblötan och oroat oss för isbjörnar. På Tempelfjorden kämpade vi i timmar i brytande sjö mot en kuling som överraskade oss med plötslig överväldigande intensitet. Paddeln gick av. Situationen var inte ofarlig. Kanske blev vi aldrig direkt desperata men den stunden var med marginal den mest riskfyllda och obehagligaste under resan. Det fanns andra moment som kunde gått illa. Möten med isbjörn. Visserligen hade vi ett vapen men det kunde man ju inte ha redo hela tiden tex vid paddlingen. Tänk om en björn tyckt att vi liknade en säl??. Hinner man paddla ifrån en simmand isbjörn? Snöbryggorna över älven vi följde, rastbranterna, paddelturen in mot vonPostglaciären men allt gick väl och de storslagna upplevelserna jagade effektivt bort all oro. Så här långt efteråt vet vi alla svaret på Nickes fråga. Det var värt varenda sekund av vedermödor. Vi antog en utmaning från oss själva. Vi ville se något utöver det vanliga. Vi fick njuta av gudomligt vackra utsikter och kittlande upplevelser när vi paddlade in under glaciären vars mäktiga sträckning från bergen ner i fjorden man aldrig kan glömma. Vi fick träffa spännande människor med en annan syn på livet. Vi fick massor av erfarenheter av planering, ledarskap, riskbedömning och konfliktlösning som under senare år kommit väl till pass under turer i Sverige. Minnena finns kvar som vore det igår och de plockar vi fram ibland när vardagen känns grå!

Se bilder från det svenska kolbrytningsplanerna vid Pyramiden