Blåhammarstugans ruskiga historia
Vill du hellre lyssna på berättelsen så klicka här
Stugan invigdes 1913 och kom till på initiativ av banvakten Lars Aune som bildade Föreningen
Blåhammarstugan
Tidigt installerades en AGAfyr som skulle leda vilsekomna vandrare på rätt väg. Denna kan nu beses i stugans matsal.
Den 25 augusti 1923, tidigt på morgonen, upptäckte man från Storlien misstänkt brandrök från trakten av Blåhammaren.
Eftersom det inte fanns så mycket annat än stugan som kunde brinna anade man oro. Det fanns faktiskt en telefonledning men den var död. På vägen låg en jaktstuga. De som befann sig där var emmellertid utfestade och orkade inte ge sig iväg. En man begav sig därför av från Rundhögen den branta vägen upp för fjället och fann stugan totalt nedbrunnen utan tecken till överlevande.
I stugan fanns vid tillfället föreståndarinnan Astrid Aune dotter till initiativtagaren blott 17 år,
Kokerskan Alma Jönsson 25 år,drängen Birger Jönsson 14 år och en turist, banktjänstemannan Rognhaug från Trondheim.
Man utgick först från att branden hade haft naturliga orsaker. En spricka i en spis kunde hittas tex.
Så småningom framkom en hel del mystiska omständigheter som talade för att det i själva verket rörde sig om en mordbrand. Elden i spisen var tex släkt vid brandtillfället och kunde således ej ha orsakat branden
Bara en av de omkomna återfanns i sin säng nämligen drängen som var känd för att sova tung
Liken saknade huvud armar och ben!
Turistens klocka saknades och årets inkomster från fjällstugan stog ej att återfinna. Raststugan hade dagen innan stängt för säsongen och en ansenlig summa pengar fanns i huset.
Det fanns en telefonledning till stugan som dagen innan branden bröts. Linjearbetare hittade brottet 75 meter från stugan och menade att det inte var naturligt orsakat.
Två tomma,avlossade, patroner återfanns i köket.
En 15 liters behållare med fotogen i ett förråd visade sig innehålla mest vatten. Vittnesmålen talade för att någon bytt ut innehållet för att vilseleda utredningen. Kanske inte så smart?
Den sannolika orsaken till det hemska dådet var att förövarna kände till att stugan just stängt och att mycket pengar fanns. En av de senare misstänkta hade nämligen tidigar haft sällskap med kokerskan på platsen och troligen skaffat sig information. Rånarna hade förmodligen räknat med ett lätt byte men av en slump hade norrmannen som omtalats begivit sig från Sylarna dagen innan och kommit till Blåhammare där han givetvis inte avvisades trots att det egentligen var stängt. Det var en stor stark man och kanske vaknade han under rånet, överraskade gärningsmännen och skottlossning utbröt med det ödesdigra resultatet som följd.
Trots att mycket talade för mordbrand kunde någon skyldig aldrig anhållas Den huvudsakliga utredningen gjordes av Lars Aun själv medan landsfiskalen visade ointresse eller inkompetens.
Fyra män misstänks för branden. Två av dessa har bevisligen varit i området var känt kriminella och kunde beslås med lögn avseende sina förehavande under branddygnet.Den huvudmisstänkte kunde inte uppge var han hade tillbringat natten och vid ett av förhören angav han hur många som omkommit i branden trots att detta inte var offentliggjort. Han dömdes till 2 år straffarbete för mindre brott.
Den nya Blåhammarstugan stog färdig redan 1924 och kom att spela en stor roll bla i för norska motståndsmän under kriget
Idag är Blåhammarstugan med sitt fantastiska läge en av våra mest populära fjällstaioner.
En fullständing redogörelse kan ni läsa i boken som man lättast köper via denna länk
