Historik

Huddinge lokalavdelning - kort historik

En vacker vårkväll 1962 - det var i maj - samlades några Huddingebor på Melins bar med ett gemensamt mål - att bilda Huddinge lokalavdelning av Friluftsfrämjandet. Dit hade kommit Stig Franzén, Karin och Birger Fajersson, Eyvind Harland, Iris Lindgren, Kåge Ocklin och jag själv, Gunlög Ocklin, som skriver den här historiken. Det var ytterligare några stycken men tyvärr har jag glömt namnen på dem och har inga skriftliga noteringar från sammanträdet. Erik Lind, som då var konsulent på Stockholmsdistriktet, deltog också. Hans ambition de här åren i början av 60 -talet var att starta upp så många lokalavdelningar som möjligt i distriktet. Vi var en i raden. Verksamhet inom Friluftsfrämjandets ram, eller Skid- och Friluftsfrämjandet, som det hette då, hade redan bedrivits i Huddinge vintern 1961 - 1962.

Barnskidskolan
Vår första verksamhetsgren var Barnskidskolan. Jag samlade ihop 10 villiga ungar boende på Rådsbacken och trakten däromkring och vår övningsbacke blev framför allt Kyrkbacken. Våra ”slalomsvängar” runt hindren på kyrkbacken var verkligt professionella och borde gå till historien. En av eleverna i den första barnskidskolegruppen var Maria Ocklin. Skidintresset finns kvar ! Nu var intresset för vår barnverksamhet väckt och snart nog hade vi startat upp med en grupp uppe vid Skidstugan vid Mariedalsvägen. Och där hade vi vår naturliga hemvist ett par år. Efter lokalavdelningens bildande ägde de flesta styrelsemötena rum i Skidstugan också. Ett mycket fint samarbete kom för övrigt till stånd mellan Skidklubben och lokalavdelningen från begynnelsen. Många av lokalavdelningens medlemmar var också med i Skidklubben.

Alltnog - suget efter friluftsaktiviteter var stort och snart nog kom också en barnskridskoskola igång.

De första ledarna i barnskidskolan var, förutom jag själv, Valborg Stenström, Barbro Isaksson, Henny Berglund, Kerstin Edlund. För starten av skridskoskolorna svarade Lilian Rendle och Karin Fajersson.

Distriktet anordnade på den tiden mycket kurser i Bollnäs (Bolleberget) och Huddinge ställde upp med många ledare och tog för sig ordentligt av kursinnehållet. Dit for Bibbi och Berit och Inga-Lill Hjelm m fl. Det var underbara weekendkurser, där vi fick koppla av från ungar, gubbar och matlagning och bara åka skidor. Hemresorna i bussen bestod av sömn och/eller djupsinniga samtal och diskussioner om barns utveckling och rörelsebehov och sådant. Jag tror att vi som var med här i begynnelsen mycket starkt kände den sociala gemenskap vi fick i vårt intresse för barn och uteverksamhet.

Skogsmulle
Mulle, som ju i år fyller 25 år, kallades först för Trollskolan. Så hette den när jag själv var med om min första kurs i Hudiksvall 1958.

I Stockholmsområdet kom intresset för Mulle något senare, några år in på 60-talet. Jag tror vi ordnade vår första Mullegrupp på våren 1963. En av de allra första ledarna där var Barbro Isaksson och Birgitta Jonsson. Efterfrågan växte och fler ledare kom in i bilden, Birgitta Löfgren, Ingegerd Nergård, Anne-Marie Sjölund och många fler. Mullegrupper växte upp som svampar ur jorden, i Mariedal, Rosendal, Segeltorp, Vårby och så kom Skogås, Trångsund starkt med sådana namn som bl a Ylva Johansson, Gunnel Olsson, Diana Edlund. Vi hade stora ambitioner och ordnade t ex några våravslutningar på Lida dit vi då åkte med buss från de olika områdena. Det var folkfester det - och äventyr. En gång hade en liten 5 -årig kille blivit så kär i en liten tjej att han satte sig i fel buss hem, han ville inte slita sig från sin kärlek, ingen av ledarna tänkte på det här förrän vi kom till Mariedal med en buss och hade en unge över. Panik - var bodde han. I Rosendal. I Rosendal stod ängsliga ledare med en unge för lite och en mamma, som tack och lov kände sitt barn väl. Allt ordnade sig förstås. Efter detta märktes alla barn och ledare upp i olika färger vid varje utflykt.

Barnstugor
Vi tog nog ganska mycket initiativ i Huddinge också, vi ordnade snart nog våra egna utbildningskurser inom barnverksamheten. Vi startade också ett samarbete med barnstugorna på ett mycket tidigt stadium, nämligen med daghemmet i Fullersta park. Tillsammans ordnade vi barnskidskola för 6 -åringarna där. Det var alltså barnverksamheten, som klart kom att dominera lokalavdelningens verksamhet här som på så många andra ställen.

Mulles julfest
Harry Lindström, som var med tidigt i verksamheten, ordnade fina vandringar bl a till Paradiset och redan hösten 1963 i samband med Lucia, tog Harry initiativ till den första ”julgransresningen” i Paradiset. Mullebarnen inbjöds och Mulle övertog naturligtvis tomtens roll. Vi vet ju alla att detta har utvecklats till en mycket fin tradition. Tack Harry för detta initiativ!

Regionplanarbetet under mitten av 60 -talet föranledde oss att ge oss in i diskussioner med kommunen om markanvändningen. Bebyggelsen i centrala Huddinge ökade starkt och våra barn skidbackar var i farozonen. Vi delade upp arbetet med inventeringen av lämpliga friluftsområden på olika personer. Jag kommer ihåg att Harry Lindström tog hand om Orlångenområdet, Rolf Svangren och Kåge Ocklin ägnade sig åt Flottsbro eller Albyområdet, som det hette då. Där nuvarande skidbacken nu finns var skogen tät. Behovet av vuxenskidbackar hade också ökat i Stockholmsområdet och framför allt var skidklubben i behov av en bra backe. Vi ställde upp och hjälpte skidklubben att röja för den första alpina backen ute i Alby, den s k Ullerstupsbacken. Eldsjälen bakom detta projekt var Erik Westerberg från skidklubben men då också tillhörande lokalavdelningens styrelse. Vi kom mycket snart underfund om att en backe icke alls var tillräckligt för att svara för dels två föreningars behov och inte minst det ökande intresset för alpin åkning från allmänheten. Ytterligare backar måste till Flottsbro.

Miljö
Vi hade också i mitten av 60 -talet fått fritidsförvaltningens tillåtelse att disponera torpet Rönneboda ute i området. Vi var mycket därute och hade såväl vandringar som skidturer där och hade upptäckt områdets beskaffenhet och lämplighet för ett verkligt skidparadis och friluftsområde för inte minst Huddingeborna. Och nu började ett intensivt arbete. Många och långa voro turerna mellan kommunen och lokalavdelningen. Ett stort hot vilade också över området, en trafikled var av Vägverket planerad att dras rakt över det område där vi tyckte backen skulle vara (och i dag är). Det ansågs alltså från kommunens håll att man inte skulle investera hårt här av dessa förklarliga skäl. Men vi gav oss inte, vi tog hjälp bl a av Gösta Frohm, dåvarande friluftsdirektören, som sammanträffade med dåvarande kommunalrådet Henry Eriksson och Harald Magnusson, som var fritidsnämndens ordförande på den här tiden. Kåge tog initiativ till att de första ritningarna till en slalombacke kom till stånd, fritidsförvaltningen bekostade dem. Vi plockade också fram förslag till stadgar för den stiftelse vi tyckte skulle vara förvaltare av den av kommunen ägda anläggningen, som man nu bestämt sig för. Anläggningen bestod av backe med lift. Vi ville ha en stiftelse med kommunen, skidklubben och friluftsfrämjandet som intressenter. Tiden var då tydligen inte mogen för en sådan organisation och en privat liftägare kopplades in. I dag - 10 år efteråt - har diskussionerna om ett dylikt samarbete mellan kommunen, skidklubben och friluftsfrämjandet tagits upp på initiativ av kommunen, vilket vi hälsar med stor tillfredsställelse. Alltnog, vår alpina skidskola för vuxna och barn kom igång och blev en stor succé. Till de första instruktörerna hörde bl a Rolf Svangren, Janne Tillqvist, Janne Hellberg, Jakob Loser och Bertil Näsman. I dag tjänstgör ett 30 -tal instruktörer i backen.

Styrelse
Lite administrativ historik så här på sluttampen: Vår förste ordförande var alltså Eyvind Harland (1962 - 1967), jag själv, Gunlög Ocklin (1967 - 1972), Rolf Svangren (1972 - 1977), Gunnar Lundin (1977 - 1980), jag åter 1980 - 1982 och nu Ove Johansson från årsmötet 1982. Som en kuriositet kan nämnas att den första styrelsen (Eyvind Harland, Stig Franzén, Kåge Ocklin, Karin Fajersson plus någon mer) hade som ambition att visa vad en ideellt arbetande organisation kunde åstadkomma innan man begärde kommunala medel. Vårt första kommunala bidrag, 500 kr, utkvitterades efter 5 år. Så småningom kom bestämmelserna om aktivitetsstöd mm till organisationer med ungdomsverksamhet och om ni tittar på våra kommunala bidrag i dag förstår ni alla att det sannerligen inte var en dålig grund den här första styrelsen lade med sin målsättning.

Föreningsassistent
Under Rolf Svangrens ordförandetid tillkom föreningsassistenttjänsten, då en på 20 timmar per vecka med Lillemor Bladh som den första och med kansliet hemma i hennes bostad. Sedan har vi flyttat till Segeltorp och nu därifrån till Arrendatorsvägen och vi har också sedan ett antal år en heltid uppdelad på två halvtider med Gunnel Olsson och Ingrid Larsson som innehavare av tjänsterna.

I 20 år har nu lokalavdelningen i Huddinge bedrivit verksamhet och det finns mycket, mycket mer att berätta men jag har förmodligen redan tagit för stort utrymme i anspråk. Lokalavdelningen har fungerat och fungerar bra, verksamheten ökar ständigt, nya aktiviteter har kommit igång, ledarna är fantastiska. Och jag tror att man har trivts och haft roligt i alla arrangemang som varit, ta skidresorna till Idre eller ledarfesterna på Balingsholm som exempel. Inte minst tror jag den sociala gemenskapen, kontakterna man får i ett storstadsområde, har varit oerhört värdefulla. Det är också min förhoppning att många människor genom vår verksamhet i alla dess varierande former och genom Friluftsfrämjandets ideologi ”Friluftsliv åt alla året runt” upptäckt att deras liv har fått en högre kvalitet.

Gunlög Ocklin
1982