Fjäll Vi tar oss ut på fjället till fots eller på skidor. Följ med oss ut på äventyr! Lasse Åbom |
(c) Lars Åbom
Följ med Friluftsfrämjandet på en tredagars skidtur med tältning i Jämtlandsfjällen.
Om vädret tillåter siktar vi på att skida utanför lederna mot Bunnerfjället. Där vi på lämpligt ställe slår upp våra tält och njutter av vårsolen. Deltagarna står för egen utrustning, mat och eventuella resor. Kostnad för både kurshelgen och denna tur är 800 kronor. Anmälan är bindande och ska skickas till robert.nordstrom@friluftsframjandet.se innan den 15 Januari. Den gäller för både den här turen samt kurshelgen vecka 5 på Smörnäs, utanför Gävle. Skidvana och tältvana innan är ett krav.
Höstvandring Bunnerfjällen hösten 2009
Yr.no hade lovat regn i dagarna tre. Mycket riktigt regnade det ordentligt när vi började vår vandring i Bunnerviken vid Ånnsjöns södra strand för att ta oss till Vålådalen. Vi trotsade vädergudarna och gav oss av upp mot Bunnerfjällen. Vi, det var sju vuxna, tre raska ungdomar och en ännu raskare Flatcoated Retriver vid namn Viggo.
Stigen gick till en början genom mycket fin fjällnära urskog för att sedan mynna ut i intet uppe i fjällbjörkskogen. Vandringen blev nu jobbigare, fortsatt regn, ingen stig, en hel del sly och en småkuperad terräng. Lägg till ett par större bäckar med högvatten, så det var inte konstigt att tiden rann lika fort som regnvattnet. Men till slut nådde vi kalfjället inne i Ö. Bunnerskalet och vandringen gick lätt på de stora grusterrasserna. Regnet upphörde vid tretiden och solen tittade stundtals fram mellan molnen. Att hitta en plan yta för våra fem tält var ingen större svårighet och till slut tyckte vi att det fick vara nog för idag. Upp med tält och i med mat. Vid 21-tiden kom regnet tillbaka och fick oss att krypa in i tälten för en välbehövlig sömn.
Lördag morgon, inget regn men en frisk nordanvind ruskade om tälten. Till en början gick vandringen lätt på de torra grusterrasserna. Efter vattendelaren i Ö. Bunnerskalet blev underlaget mer ansträngande och tidsödande när vi måste passera eller gå runt myrar och kärr. Regnet höll sig undan och under lunchen tittade solen fram och värmde gott där vi hade sökt lä i den lilla bäckravinen. Vandringen vidare mot Stensdalen bjöd på fler kärrmarker och stundtals knähögt ris.
Det har sina sidor att vandra i stiglöst land, men desto fler positiva. Orörd natur, ingen nedskräpning och ingen har varit där och plockat blåbären. Oj, så många och stora blåbär vi åt!
Tillslut gav vi upp vandringen nere i dalgången då riset blev allt högre och sökte oss uppåt kalfjället och stigen ner mot Stensdalen. Väl nere i björkskogen fann vi en välanvänd men bra tältplats alldeles intill stigen.
Natten hade varit kall märkte vi när vi vaknade på söndagen. Is i kastruller och kåsor som hade legat ute under natten. Ett litet hösttecken, annars var det dåligt med den varan. Björkarna var fortfarande gröna och det var endast rip- och blåbärsris runt 900 möh som hade fått höstfärger.
Det var sexton lättvandrade kilometer genom gammelskogen ner till Vålådalen. Led, medlut och kalasväder hela dagen! Strax före tre kom vi ner till Vålådalens Fjällstation för en välbehövlig bastu och middag. Vid middagsbordet kunde vi konstatera att vi hade haft en jättefin helg och att Yr.no lyckligtvis kan ha fel i sina väderprognoser.
Sedan återstod endast den långa och dryga tågresan hem. Lite omak får man ta för att få uppleva en fin veckoslutsvandring tillsammans med andra friluftsfrämjare.
/Lasse Åbom
