På fötterna

I de svenska fjällen var gummistöveln länge helt dominerande som vandrarsko. Orsaken är uppenbar, fjällterräng är blöt terräng. Myrar, massor av vattendrag och ofta leriga stigar´är vad skorna måste stå ut med.

Gummistövlar sämre
Gummistövlar håller vätan ute, men stänger också inne fotsvetten, med blöta sockor som följd. Lägerplatser och fjällstugor fylldes med den doften av yllesockor på tork. En annan nackdel är att stövlarnas stabilitet sitter i sulan, medan stödet för vristen är nästan obefintligt.

Kängor
Kängor med cellgummi runt fotdelen var länge den enda konkurrenten. Stadigare, men bara måttligt mindre täta. Vandringskängor av den typ som länge använts i alperna blir allt vanligare på fjället. De är betydligt stadigare än stövlar och läder med bättre impregnering har gjort att lite fukt inte längre är en katastrof.

Med ett par överdragspåsar av kraftig vävplast klaras de
blötaste passagerna enkelt. Olika varianter av "texmembran" i kängorna är ett vanligt försäljningsargument idag. Funktionen är dock tveksam.