Här har jag mitt sammanhang

När Gustav flyttade iväg för att plugga ekonomi var han rädd att känna sig ensam i storstan. Men Friluftsfrämjandet blev ett lätt sätt att hitta nya kompisar.

Jag har klättrat i flera år, berättar Gustav, men hemma hade jag ju mina klätterkompisar och behövde ingen förening. Vi drog iväg när vi kände för och hade tid. När jag flyttade till Stockholm ville jag förstås gärna fortsätta klättra men man måste ju vara minst två, så det är ju inte lätt om man inte känner nån.

Det var ren tur att jag hörde talas om att man kunde klättra med Friluftsfrämjandet. Det är perfekt, nästan varje helg under sommaren drar de som vill iväg till någon klippa ganska nära stan. Man samåker och säkrar åt varandra, så man behöver inte känna någon när man åker iväg första gången.

Mindre macho och mer trevligt
Sen går det fort att lära känna folk. Man har ju samma intressen och det är liksom lättsamma människor som är med. Det är inte så mycket muskler och macho, utan här är man för att ha trevligt och umgås lite också medan man klättrar. Det tycker jag är jätteskönt.
Några av dem jag träffat på klättringen har jag börjat umgås lite mer med också. Vi har blivit kompisar på riktigt så att säga. Det är skönt att ha ett sammanhang utanför studierna också.

Det är verkligen schysst att Friluftsfrämjandet har sån här verksamhet där alla kan hänga på. Annars hade jag nog lagt av med klättringen. Och det hade ju varit skittrist.

Vill du också klättra?
Läs mer om klättring